Efter mer än ett dygns resa landade delegationen från Örkelljunga församling på Kilimanjaro Airport.

En av sina värdar från Kireti hade de träffat i Lund och på Åkersberg när en delegation från North Eastern Diocese i Tanzania var på besök. Annars var allt nytt.

– Men när vi hade satt oss i bilen för att åka till Kireti började de med att be för vår resa, berättar Ola Johansson. Det är en resa på sex timmar, och de bad för den, det var självklart, som att äta mat. Vi hade talat om att vi skulle mötas som kristna syskon, och det blev så tydligt: de har mycket att ge oss.

Landsbygdsförsamlingar

Ola Johansson som är kyrkoherde, Jonatan Janerheim som är komminister och Charlotta Nordström som är diakoniassistent utgör hälften av den grupp som reste från Örkelljunga i nordvästra Skåne, en kommun med ungefär 10 000 invånare, till Kireti, en by med grundskola, kyrka och motorcykelverkstad men utan butiker, elektricitet och brunn, i nordöstra Tanzania. Det lutherska pastoratet med samma namn som byn har 1 079 medlemmar.

– Det är ett nytt pastorat, och det beror på att ett som hade funnits länge har delats, berättar Jonatan Janerheim. Vi har fått höra att vi fick Kireti som vänförsamling därför att vi båda är landsbygdsförsamlingar. Men landsbygden ser ju lite olika ut!

”Ta stafettpinnen”

Vänstiftsavtalet skrevs 2019, och efter pandemipausen kom Lunds stifts arbete med utbyten igång igen.

– Vi tänkte att det kunde vara fint att vara med, säger Ola Johansson. Här i bygden finns det en historia av missionsvänner – det är Svenska kyrkan men också Evangelisk-luthersk mission och EFS – och kyrkorådet sa ja, vi ville ta stafettpinnen.

– För oss var tanken att det är en vänskap, en jämlik relation, säger Charlotta Nordström. Vi kommer inte för att lösa några problem.

– Men vi visste inte riktigt var det skulle innebära, säger Jonatan Janerheim.

Skulptur i resväska

Ola Johansson går till sitt arbetsrum och kommer tillbaka med ett slags träskulptur och tre tavlor som inte riktigt har funnit sina rätta platser i Örkelljunga församlingshem än. Skulpturen är prydd med Svenska kyrkans och ELCT:s emblem, stiftens och församlingarnas namn, ett handslag och ordet ”partnership”.

– Ola åkte till Lund i december 2022 för att träffa en delegation som var på besök i stiftet, berättar Jonatan Janerheim. När han nämnde att vi hade hört att vi skulle få en vänförsamling i Kireti gick en av gästerna och hämtade den här. Han hade haft med sig den i sin resväska! De tog i hand, och det togs en bild. När vi sågs igen på Åkersbergs stiftsgård några dagar senare hade vi ordnat en bild av Örkelljunga kyrka, och ganska snart efter att de hade kommit hem fick vi en bild när de lyfte upp den tavlan i sin gudstjänst.

– Nu när vi kom dit såg vi att den är den enda tavlan i deras församlingshem, säger Charlotta Nordström.

Förutom träskulpturen har Örkelljunga församling fått en inramad bild av handslaget i Lund och en av kyrkan i Kireti, och besöket har resulterat i en gruppbild med församlingsmedlemmar och svenska gäster, monterad på trä.

– De är så otroligt rappa med att få fram gestaltande föremål! säger Jonatan Janerheim.

Blåsorkester och biskop

Halv elva var klockan den kväll när de fram till Kireti.

– Resan tog 33 timmar dörr till dörr, säger Charlotta Nordström.

Morgonen efter var det avresa vid halv åtta till en konfirmationsgudstjänst.

– Och den gudstjänsten tog fem timmar, säger Jonatan Janerheim. Vi var så trötta! Men de hade flyttat den för att vi skulle komma. Biskopen var där, biskopens kaplan, en stor delegation – de slog verkligen på största trumman.

En blåsorkester spelade ”O store Gud” när de svenska gästerna kom till kyrkan.

– Fast det var kanske mest för biskopen, säger Jonatan Janerheim och skrattar.

Nyvigd präst

Tio dagar var avsatta för besöket, och det innebar ungefär sex dagar på plats. Värdarna hade lagt upp ett schema med många besök och möten och med många mil i bilar.

– Den som var med i Sverige för ett par år sedan var Areld Sawe som är ett slags församlingssekreterare, fast han arbetar ideellt, berättar Ola Johansson. Han är egentligen skolchef, och han är väldigt driftig, det var han som hade gjort hela programmet. Det är nog Guds gåva till bygden att han finns.

Prästen i Kirete, Justin Mhobo, hade kommit till församlingen nyligen – han vigdes i juni.

– Han är uppväxt i Dar es Salam och har arbetat med tv-produktion och radioproduktion tidigare, bland annat på stiftets radiokanal, säger Jonatan Janerheim. Man bara häpnar över kallelsen och drivet! Han blev en väldigt fin vän, och han är en fantastisk människa.

Dela böneämnen

Hur bygger man en ny vänskapsrelation i en värld som så uppenbart är extremt ojämlik? Av de drygt tusen församlingsmedlemmarna i Kireti är det 25 som har en anställning, till exempel – resten lever på självhushållning och byteshandel. Prästen har börjat bygga sig en enkel bostad på egen bekostnad.

– Jag har varit i Afrika ungefär tio gånger tidigare, men aldrig på landsbygden på det här viset, säger Jonatan Janerheim.

– Församlingen ligger högt uppe i bergen, säger Charlotta Nordström. Det är frodigt och grönt, kuperat, uppodlat överallt, väldigt vackert.

– För två år sedan sa vi att om det här ska kunna bli något konkret måste vi mötas och samtala, säger Jonatan Janerheim. Det får inte bara bli något ekonomiskt stödprogram.

– Vad kan vårt utbyte vara? säger Charlotta Nordström. Vi kan be för varandra, vi kan dela böneämnen.

– Men när man möter någon kan det bli ett hån att säga ”jag ska be men inte ge”, säger Ola Johansson. Den aspekten kan man inte bortse ifrån.

En präst och fyra evangelister

En idé har blivit att Örkelljunga församling kan arbeta för att den by där kyrkan ligger ska kunna få en brunn, kanske till och med rinnande vatten.

– Det var ingen dold agenda, men tanken fanns ju, säger Charlotta Nordström.

Jonathan Janerheim håller kontakten med Areld Sawe, som bor i en annan by där det visserligen är grusvägar överallt men där vissa hus har elektricitet.

– Ett nästa steg skulle kunna vara att hitta medel för att bjuda hit en grupp från Kirete, säger han. Men då blir det ju så otroligt tydligt: såhär har vi det! Man får jobba med sig själv.

– De har en präst och tre evangelister, så totalt är det fyra anställda i pastoratet, säger Charlotta Nordström. Vi har färre i gudstjänsterna men 35 anställda.

Sjunger Lina Sandell

Den här dagen har Charlotta Nordström lett en morgonbön i församlingen, och hon talade om tacksamhet över det lilla – inspiration från resan. Ola Johansson funderar på hur man ”på något sätt kan bryta igenom det enorma avståndet med moderna kommunikationssätt”.
– Det är många församlingar runt Kirete som har vänförsamlingar i Tyskland, och det är viktigt för dem, säger han. Det har en större och tydligare innebörd för dem. För oss var det i början mer som ”det vore väl trevligt”, men när vi möttes förstod vi att de hade längtat.
Så vad kommer gästerna från Kirete att få uppleva i Örkelljunga?
Charlotta Nordström är en av dem som arbetar mycket med församlingens konfirmander.
– Många fina ungdomar, säger hon.
– Gudstjänstlivet, säger Jonathan Janerheim.
– Engagerade förtroendevalda, säger Ola Johansson. Och så vill vi ju visa de fina trakterna här!
– Trots att vi är lutherska kyrkor båda två – och de sjunger Lina Sandell! – ser församlingsarbetet så olika ut, säger Charlotta Nordström. Vi berättade om Alpha, och vi kan visa hur vi arbetar med utsatta människor, våra soppluncher …
– Och glädjen i en svensk barnverksamhet, säger Ola Johansson. Det är ofta en militärisk disciplin för ungdomar och barn i Tanzania, men de kom fram till bilen och hälsade och ropade. Justin sa till oss att han hade sett hur vi behandlade barnen som vi mötte och att han hade lärt sig något av det.
___
Vänstiftsavtalet
North Eastern Diocese (NED) i Evangelical Lutheran Church in Tanzania är Lunds stifts nyaste vänstift – avtalet undertecknades i februari 2019 av Lunds stifts biskop Johan Tyrberg och North Eastern Dioceses dåvarande biskop Stephen Munga. Avtalet gäller till att börja med i tio år. I avtalet poängteras förbönen för varandra, möjligheten att delta i och berätta för varandra om viktiga händelser i de respektive stiftens liv, ledarskapsfrågor och arbetet med att bygga vänskaper på församlingsnivå.

Volontärmöjligheter
Vänstiftsavtalet har hittills bland annat inneburit ett praktikantprogram där unga vuxna från Lunds stift i åldrarna 20–30 år gör en volontärinsats vid institutioner inom det tanzaniska stiftet. Dessutom har seniorvolontärer skickats från Lunds stift till det universitet som det tanzaniska stiftet tidigare drev. De volontärerna handledde mastersstudenter i framför allt specialpedagogik.

North Eastern Diocese
ELCT-North Eastern Diocese är ett av de 28 stiften i Evangelical Lutheran Church in Tanzania, har Lushoto som stiftsstad och utgör en del av Tangaregionen i nordöstra Tanzania. Stiftet driver ett naturreservat, ett teknologiskt center, några restauranger och gästhem på platser som tidigare var missionsstationer, några skolor, ett barnhem, en blindskola, ett sjukhus, ett psykiatrisjukhus och en teologisk utbildning. Under en period hade stiftet ett eget universitet, SEKOMU.

Stiftets historia
När ELCT grundades av sju olika lutherska kyrkor 1963 blev den förste biskopen i North Eastern Diocese en tysk missionär, Henrik Waltenberg. Den nuvarande biskopen, Msafiri J. Mbilu, vigdes 2021.
Många av församlingarna i stiftet är grundade av tyska missionärer – den förste kom 1890 – och har tyska vänförsamlingar. I takt med att medlemsantalet har vuxit har pastorat och församlingar delats så att nya har uppstått.