Mission i pandemins tid
Guds rike är nära! Det finns ett löfte! Tiden är inne!
Det är det gemensamma budskapet från de fem platser runtom i världen där Lunds Missionssällskap har engagerat sig på ett mer långsiktigt sätt.
Inför sällskapets årsmöte i våras använde vi Markusevangeliet 2:1–12 som utgångspunkt för en kontextuell reflektion kring mission i pandemins tid.
Från Svenska teologiska institutet i Jerusalem och från Lutheran Theological Seminary i Hongkong berättade både Maria Leppäkari och Simon Chow om förlamning som ett tillstånd under pandemin. Det är ett tillstånd som möter oss i Markustexten också. Maria tog sig an det genom att låta Jesus tala till oss i det som är så svårt, i alla fall för mig, nämligen ett evighetsperspektiv. Simon tog sig an det genom att visa på den kollegialitet och den vänskapens gåva som har strömmat fram under pandemin. I bibeltexten ges den gåvan av dem som bryter upp taket för att bistå en vän i en långvarig nödsituation. Vi kan i alla fall göra något. Vi kan bryta upp taket, undanröja hinder, lyfta och bära fram till Jesus.
Här i Malmö kan vi känna igen både känslan av förlamning och löftet om evighet. Vår mission är att sprida just hoppet om Guds rike, att leva i löftet – redan nu och ännu inte – för att vi vill och för att vi innerligen hoppas på Guds rike.
Omsorg är en av möjligheterna även här i Malmö. Ja, mitt i den utmaning som bristande tillit till varandra är har vi öppnat oss för varandra. Vi ser varandra mer, bistår varandra mer. Vi vet att det krävs samverkan i god vilja för att vi under pandemin och för nyorienteringen efter pandemin ska nå vår mission.
Ett exempel är ”Prata hjälper”. Ensamhet och psykisk ohälsa har kommit att bli avgörande delar av unga människors liv i Malmö, och ”Prata hjälper” är diakoni för den som befinner sig i existentiell kris, där. En del av vår mission att bistå, stötta och bryta känslan av ensamhet genom det sammanhang som Kristi kropp och kyrka är.
Biskop Thomas i Anafora och Sarojini Badar i Kapstaden tog sig an texten genom att sätta struktur i relation till individ och förmedlade rättvisa och kärlek, kontext och text, tid och rum, och inte minst makt.
Biskop Thomas talade om att vi alla gemensamt, både fattiga och rika, är drabbade av pandemin. Mitt i krisen blir skillnaden mellan de olika erfarenheterna än mer synlig. Vår kallelse, missionen, är att minska denna skillnad, att integrera kärlek och rättvisa för att en nödvändig transformering ska kunna äga rum.
Sarojini talade om tillgänglighet och auktoritet. Vem har tillgång till hälsa och helande? Det finns en strukturell ojämlikhet i tillgången till vård och vaccin. Vaccin för alla är ett missionsimperativ som enligt bibeltexten kräver påverkansarbete.
I Malmö präglade bristande tillgång till information på olika språk pandemins första tid och gör det till viss del fortfarande, och prioriteringarna när vaccineringen inleddes var också en viktig fråga.
Det andra temat enligt Sarojini är att som Jesus peka på att sjukdom inte är individuell synd utan strukturell orättvisa. Genom bibeltexten kan vi utmana auktoritära narrativ och stigmatisering av sjukdom.
Biskop Thomas uttryckte auktoritetsfrågan såhär: ”Förändring startar genom att vi ser människor som Gud ser människor. Tiden är inne, vi kan genom Kristi ögon se att kärlek och rättvisa möts. På det sättet bereder vi vägen för Guds rike. Pandemin hjälper oss att se det stora vi:et. Pandemin medför en kallelse till förändring.”
Ja, det är sannerligen en kallelse till förändring. I Malmö talar vi om nexus, bryggan över till det nya, en nyorientering.
Så vill jag att Malmö tar sig an covidkrisen, och det är vår mission mitt i pandemin: vi fångar utsattheten, och samtidigt förbereder vi såväl andra som oss själva för förebyggande och stärkande arbete, för lärande och resiliens, för långsiktighet. Det betyder också att vi måste arbeta med ett förändrat utsatthetsbegrepp.
Vi är kallade till förändring. Vad är kärlek och rättvisa nu? Vad innebär egentligen tillgänglighet och auktoritet?
Detta ska prägla våra liv: att se människor som Gud ser människor. Ett enda bröd, en enda mänsklighet. Med kärlek och rättvisa kan vi ta oss an uppdraget att verka för försonad mångfald.
—
Gunilla Hallonsten är kyrkoherde i Malmö och ledamot i Lunds Missionssällskaps styrelse. Vid sällskapets årsmöte tidigare i år sändes en gudstjänst där Maria Leppäkari, Simon Chow, biskop Thomas och Sarojini Nadar medverkade i förinspelade inslag, och denna betraktelse är en bearbetad version av betraktelsen i samma gudstjänst.