Alla har en röst

Unga kvinnor i Asker blev demokratipionjärer

De är unga, de är ogifta, de är kvinnor – och deras tro får dem att gå samman och bilda en förening där allas röster är lika mycket värda.
Ämnet för Mats Larssons doktorsavhandling är Askers jungfruförening.

Intervju Anna Braw
Bild arkivbilder
Kapellet i Asker (arkivbild)

Kan en ung kristen kvinna studera? Kan en kristen kvinna sätta in pengar på banken? Och, kanske det mest brännande akuta: ”Kunna vi känna oss lyckliga under alla förhållanden? Om så är, huru komma derhän?”

Det är några av de frågor som medlemmarna i Askers Jungfruförening ställde när de hade frågestund och alla som ville kunde lämna in anonyma frågor på lappar.

– De uttalar sig hela tiden med den kristna tron som utgångspunkt, de har en förförståelse, säger Mats Larsson. När pastorn är med väger hans ord tungt, men föreningen är de unga kvinnornas, och den är demokratisk.

Frågelapp inlämnad till ett av jungfruföreningens möten (arkivbild)

55 år före kvinnlig rösträtt

Mats Larsson är lärare vid Götabro, en bibelskola som tillhör Örebro folkhögskola. Det var när han studerade religionsvetenskap i Linköping runt millennieskiftet som han började fördjupa sig i den svenska baptiströrelsens historia.

– Min handledare på D-uppsatsen tyckte att jag skulle fortsätta, och jag arbetade på Örebro teologiska högskola och fick pengar till ett projekt. Jag gick till ett arkiv i Örebro och hittade mycket material från Asker, så jag skrev om församlingens identitet.

På aningen krokiga vägar fick han drygt tio år senare en doktorandtjänst i Uppsala men bara två år på sig att bli färdig med avhandlingen. Då blev det naturligt att fortsätta med samma församlings arkiv.

– Och jungfruföreningens protokoll är ju fruktansvärt spännande! säger han. Unga kvinnor bildar en förening 1865, 55 år innan kvinnor får rösträtt, och samlas och samtalar.

Mats Larsson. Foto: privat

Som en herrgård

Asker är inte någon stor ort, men baptistförsamlingen där hade flera hundra medlemmar i mitten av 1800-talet. Kapellet är en tvåvåningsbyggnad som nästan ser ut som en herrgård, och samlingssalen där rymde över 500 personer.

– Jungfruföreningen hör ju till baptistförsamlingen, men ändå inte, för det är en fri förening, den har en egen styrelse, berättar Mats Larsson. Hälften är medlemmar i församlingen också. Kriteriet för att vara med är att man är kristen. Reglerna är lite olika också: församlingen utesluter medlemmar ibland, men föreningen gör det inte.  

Hans avhandling bygger på protokollböckerna, men för att få reda på vilka medlemmarna var har han gått vidare till annat arkivmaterial från församlingen och till folkbokföringen.

– Det som förenar dem är att de är kristna, kvinnor och unga, fast ungdomsbegreppet har förändrats – det verkar mest betyda ogift. Den yngsta är en åttaåring som är dotter till pastorn, och den äldsta är 57. De är allt från backstugusittare till lärarinnor – det får jag fram från kyrkböcker, för det står inte i medlemslistan, det finns inga titlar där, bara en lärarinna som kallas mamsell. De flesta är bonddöttrar och pigor, men döttrarna gör pigjobb hos sina föräldrar så länge de bor kvar där, och i föreningen syns ingen skillnad mellan dem.

Lärarinnorna blir ofta invalda i styrelsen, och Mats Larssons uppskattning är att en majoritet av dem som får förtroendeuppdrag är bonddöttrar.

– Men det är ju jätteradikalt att det är en grupp kvinnor som på demokratisk väg väljer en styrelse med bara kvinnor och att de betonar att det är viktigt att var och en får komma till tals, säger han.

Studenterna vid Örebro Bibelinstitut våren 1892. Foto: arkivbild

Konsensus

Avhandlingen har fått titeln ”Vi kristna unga qvinnor” – Askers Jungfruförening 1865–1903 – identitet och intersektionalitet. Den innehåller få porträtt av de enskilda medlemmarna, för det fördes samtalsprotokoll vid mötena, men sekreteraren noterade inte vem som sa vad utom i undantagsfall.

– Det verkar ha varit något slags konsensus, säger Mats Larsson. Det är inte beslutsprotokoll, och de fattar inte alltid beslut, men alla beslut fattas demokratiskt, och alla medlemmar har en röst.

Föreningen skickar förslag till församlingen om förändringar ibland. Medlemmarna samlar in pengar till de fattiga i bygden, fattar beslut om att ge ett bidrag till exempel till en änka och hennes fem barn, fördelar pengarna och överlämnar gåvan.

– De har ett tydligt socialt engagemang och ett tydligt missionsengagemang, säger Mats Larsson. Ungdomarna ligger före församlingen, och den svenska baptistmissionen startas först 1889. Innan dess är det mest inre mission.

Ett eget rum

Den pastor som leder församlingen när föreningen bildas blir kvar i 30 år. Näste pastor vill vara med på jungfruföreningens möten, och han tar bort samtalen och predikar istället. Sedan blir han ordförande också.

– De har haft auktioner en gång om året, men det finns inget i protokollen om att de handarbetar. När den nye pastorn har tagit över jungfruföreningen startar de en parallell syförening. Man kan undra om de skapar ett eget rum på det viset.

Jungfruföreningen läggs ner 1903. Som mest har den haft 80 medlemmar – under samma period hade församlingen 300–400.

En av medlemmarna, Alma Johansson, blir evangelist och är med om en ”ansenlig väckelse” i Värmland. En annan blir piga hos Kihlstedt på Götabro. En tredje blir lärarinna trots att hon kommer från en fattig familj. Resten verkar ha blivit kvar i sitt sammanhang – med en för den tiden unik erfarenhet.

– Betoningen av samtalet, ett gott samtal, är typisk för baptismen, säger Mats Larsson. Och ett gott samtal är det mest demokratiska som finns. Förs det genuina samtal så blir gemenskapen demokratisk.

Mats Larssons avhandling.

Fotnot: Mats Larssons avhandling finns för gratis nedladdning på http://uu.diva-portal.org.

Du använder en föråldrad webbläsare. Alla funktioner fungerar inte i din webbläsare. Var vänlig uppgradera din webbläsare för att förbättra din upplevelse och öka din säkerhet.