Välbefinnandeblomman och andra begrepp

Välbefinnandeblomman
Välbefinnandeblomman, ”the flower of wellbeing”, har sju kronblad, vart och ett av dem en avgörande del av människans välbefinnande: materiellt, socialt, andligt, kulturellt, kognitivt, känslomässigt och biologiskt. Den människa och den grupp av människor som upplever välbefinnande kan också uppleva och arbeta för utveckling, delaktighet och trygghet eller säkerhet.
Bilden används av Act Svenska kyrkan och andra för att förklara målet med psykosocialt stöd.

Källa: Williamson och Robinson 2006

Det psykosociala stödets stödtrappa
I de svenska utbildningarna i psykosocialt stöd är den så kallade stödtrappan en viktig bild. Den har fyra steg:

1. Det man kan klara att bearbeta på egen hand/göra som egenvård: att skriva något om det som händer eller har hänt (barn kan rita), fysisk aktivitet, avslappning
2. Kamratstöd – att få berätta för en kollega eller motsvarande
3. Avlastande samtal
4. Traumaterapi
I den gemenskaps- eller samhällsbaserade metoden för psykosocialt stöd satsas det mycket på de första två stegen eftersom det sällan finns tillräckliga resurser för de båda översta. Tanken är att om många som själva har upplevt eller upplever krisen får utbildning i kamratstöd och ”psykologisk första hjälpen” kan de ta hand om många av samtalen och hjälpa den som behöver avlastande samtal eller traumaterapi att söka sig till rätt plats för att få det.

De tre ringarna
Svenska och internationellt verksamma krisstödjare använder ofta en modell med tre ringar för att se vilka behovs som finns när en katastrof har inträffat eller pågår.
I den yttersta ringen finns de människor som inte var eller är på plats men som berörs av katastrofen. De behöver konkret och korrekt information som justeras i takt med att bilden klarnar.
I mellanringen finns de som inte var eller är på plats men som har familjemedlemmar eller arbetskamrater som var eller är det. De behöver konkret och korrekt information om justeras i takt med att bilden klarnar, och de kan också behöva avlastande samtal.
Innerst finns de människor som är eller var på plats och som har sett och på olika sätt deltagit i det som har hänt eller händer. Utöver praktisk hjälp behöver de också veta vad som händer, och alla behöver avlastande samtal med uppföljning och ibland också traumaterapi.

Statiska och dynamiska situationer
Räddningstjänsten skiljer mellan statiska katastrofsituationer och dynamiska.
En statisk är en katastrof som har inträffat, till exempel en bilolycka.
En dynamisk är en katastrof som pågår när hjälpen kommer och som fortsätter, till exempel en gisslansituation. Stefan Dahlberg nämner pandemin som en dynamisk situation och berättar om hur krisstödjare stöttade IVA-personal på sjukhus under ett och ett halvt år.

Kris i olika sammanhang
Krisstödjare brukar tala om fyra typer av sammanhang eller organisationer och om hur kriser mest sannolikt kan drabba dem.

1. Väldigt sällan men förödande – till exempel kärnkraftverk och flyg

2. Ofta och varierande – till exempel kollektivtrafik och restauranger

3. Ofta och tuffa – akutsjukvård, räddningstjänst, polis

4. Sällan och inte så allvarliga – kontorsmiljöer

Tre grundteman
För att kunna förutse vilka reaktioner en katastrof orsakar kan krisstödjare tala om tre känsloteman:
1. Hot – den som är utsatt kan reagera med rädsla, ilska, flyktimpuls, kampvilja, avvaktande attityd
2. Förlust (till exempel när någon redan har dött) – den som är drabbad kan reagera med sorg, saknad, ilska
3. Ansvar – den som är drabbad kan känna skuld, lägga skuld på andra, vilja sona skuld

Intuitiva frestelser
Mycket av det som ingår i krisstödjarnas arbete är sådant som för många människor hör till intuitiva initiativ – till exempel att vara beredd att lyssna på den som har upplevt ett trauma.
Men, betonar Stefan Dahlberg, det finns också en rad ”intuitiva frestelser” som krisstödjaren måste vara uppmärksam på: att trösta, att vilja ta bort skuld (innan skuldfrågor är utredda), att sätta igång med att hjälpa, att känna att man borde trösta, att börja utvärdera. ”Inom sig kan man fundera”, säger han, ”men det får man försöka hålla undan.”

”Nu är det dags för paus”
Den som arbetar i en kris kan få svårt att begränsa uppdraget, och Stefan Dahlberg och hans kolleger har med tiden blivit alltmer noggranna med att ”bevaka stridsvärdet”. ”Man måste tillåta andra att säga ’nu är det dags för en paus’”, säger han.

Fyren
Bilden av en fyr har varit återkommande i svensk krisstödsarbete och syns också på omslaget till den bok som Stefan Dahlberg och Per Hassling har använt i utbildningar i många år. ”Vågorna och stormen kan krisstödjarna inte ta bort”, säger Stefan Dahlberg, ”men man kan få lägga till hos oss en stund.”

Värsta och bästa läget
I situationer där ett hot finns kvar kan krisstödjarna uppmana de människor som är utsatta att fundera över ”värsta och bästa läget”, muntligt eller skriftligt. ”Det är lätt att man bara tänker på det värsta som kan hända”, säger Stefan Dahlberg. ”Det här är ett sätt att inte köra slut på sig.”

Källa: Stefan Dahlberg, Competenscompagniet