Fem mil norr om London ligger Luton, en stad med 200 000 invånare, ett fotbollslag som kallas ”The Hatters” och spelar i Premier League och en flygplats som många svenskar med längtan efter Londons storstadspuls har landat på eftersom lågprisbolagen gärna flyger dit.
Få av oss vet mer än så om staden, men när Linköpings interreligiösa nätverk letade efter en plats där det finns mycket att lära sig om samarbete och dialog mellan människor som tillhör olika religioner blev just Luton målet. Tillsammans med representanter för motsvarande grupper i Norrköping och Motala reste de dit i höstas.
Nytt råd
– Det finns ju ett ekumeniskt råd i Linköping, berättar Johannes Zeiler.
Han är domkyrkolektor, en tjänst som innebär ett särskilt ansvar för undervisning, lärande och teologisk reflektion.
– Linköpings kristna råd har funnits länge, säger han. Det har ungefär samma sammansättning som på andra håll, och dess arbete följer det traditionella ekumeniska mönstret med regelbundna möten i föreningsform och med ekumenisk samverkan på olika sätt.
Han berättar om några exempel på den lokala ekumeniken: flera av kyrkorna i pastoratet har lånats ut till ortodoxa församlingar under kortare och längre perioder, och en syrisk-ortodox församling har haft Skäggetorps kyrka som sitt hem i 40 år.
Men en händelse en fredagskväll hösten 2020 gjorde att Svenska kyrkan tog initiativet till ett nytt råd, ett som har en annan funktion. Där samarbetar kyrkans företrädare med företrädare för stadens stora moskéer och för bland annat polis, socialtjänst, media och kommunledning.
Bad att få ringa upp
En ung man la ett exemplar av Koranen på en grill tillsammans med bacon, placerade skyltar med islamfientliga budskap på marken, spelade musik som är populär i högerextrema sammanhang och gjorde en film som han publicerade på YouTube och dåvarande Twitter. Grillen hade han ställt utanför Linköpings domkyrka. Sedan dök den brända boken också upp utanför en av stadens moskéer och i Skäggetorp, där många av stadens muslimer bor.
I oktober 2023 blev händelsen det första mål där en svensk domstol har prövat om koranbränning kan utgöra hets mot folkgrupp.
Den kväll när filmen blev uppmärksammad på sociala medier förstod Katja Wiebe att det inte gick att vänta.
– Jag letade upp kontaktuppgifter och skickade sms först för att alla skulle veta vem det var när jag ringde. Det jag frågade var om vi kunde bilda en grupp och samlas för att tala om vad vi kunde göra tillsammans.
”Kände att vi ville fortsätta”
Katja Wiebe har tidigare varit församlingsassistent men läste kulturantropologi och religionshistoria som student och arbetar nu som integrationspedagog i Linköpings pastorat, mest i Skäggetorp. Det som av allt att döma var en provokation tänkt att skapa splittring blev istället, eller också, omstarten för Linköpings interreligiösa råd. Ett sådant hade funnits tidigare men varit vilande i några år.
– Vi hade ju covid-restriktioner, säger hon, men vi som samlades kände att vi ville fortsätta, och det var bra sedan när covid-vaccinet kom – då kunde vi hjälpas åt med att sprida information om det i våra olika sammanhang. Skäggetorps kyrka var en av de platser där man kunde bli vaccinerad.
Nu har hon regelbunden kontakt med företrädare för de tre stora moskéer som finns i Linköping, och i rådet träffar hon, domprosten Mattias Bähr och Johannes Zeiler också poliser, tjänstemän från socialförvaltningen, Linköpings borgmästare och ordföranden i kultur och fritids-nämnden (annars är inga politiker med) och en journalist från Östgöta-Correspondenten.
Brobyggare
Det var inte så att inga kontakter fanns tidigare – bland annat har Linköpings pastorat tillsammans med andra i staden gjort ett försök med Fryshusets Tillsammans för Sverige-metod, där unga får berätta om sin tro för varandra och i större sammanhang.
– Men när vi bildade det nya rådet var det viktigt att det inte var enskilda personer som kom, utan att alla som var med hade sin församling i ryggen, säger Katja Wiebe. Alla i rådet fungerar som brobyggare mellan det offentliga Sverige och de människor som bor här, och alla förmedlar kontakt åt båda hållen.
De tre stora moskéerna i Linköping är en med många bosniska medlemmar, en som tillhör sunni och Kultur och religion som tillhör shia.
– Det är en stor utmaning att få kontakt med de mindre, säger Katja Wiebe.
Gemensam erfarenhet
Resan till Luton var delvis en fortsättning på Linköpings stifts engagemang i religionsdialog och integration.
– Stiftet hade ordnat en resa till i Leicester, till St. Philip’s Centre, berättar Johannes Zeiler.
Centret i Leicester drivs av den anglikanska kyrkan sedan 12 år och har devisen ”living well together”. Poliser och präster hör till de yrkesgrupper som får utbildning i religionsmöten och mångkultur där, och centret bjuder också in grupper inom trossamfund (till exempel församlingar), skolor, föreningar och företag. Två projekt, Near Neighbours och Prevent, drivs parallellt med stödinsatser för människor i lokalsamhället och forskning. Gruppen från Linköpings stift är några av många internationella gäster som har tagits emot.
– Efter påskupploppen kände vi att det var dags att göra något, säger Katja Wiebe. Jag hade varit i Luton tidigare, och vi kände att vi behövde något som är ännu mer praktiskt än St. Philips – ”såhär kan man tänka och arbeta”.
– Och att resa tillsammans ger en gemensam erfarenhet, säger Johannes Zeiler.
Planeringens slutfas sammanföll med Hamas-attacken i Israel, och Linköpings kommun gjorde bedömningen att borgmästaren inte kunde resa. Reportern följde inte heller med. Kommunledningarna i Norrköping och Motala gjorde delvis andra bedömningar.
Hyllad polisstyrka
– Luton är en kraftigt segregerad stad, säger Johannes Zeiler. Arbetslösheten är utbredd, och en stor del av befolkningen lever i ekonomisk och social utsatthet. Samtidigt finns det ett kraftfullt interreligiöst arbete där – de lyckas göra mycket med små resurser. På kommunal nivå är det två stycken som har ansvaret för just det här, och när vi var där hade polisen fått en utmärkelse för sitt interreligiösa arbete.
Katja Wiebe berättar att en av de saker som gjorde att arbete kom igång från början var att högerkrafter drev en kampanj och spred rykten. Johannes Zeiler ser en parallell till situationen i Linköping:
– Det flyttar in en mycket välartikulerad misstänksamhet och misstro mot allt som är muslimskt, och det går inte att bemöta den med bara rationella argument.
Stävja misstolkningar
Under dagarna i Luton mötte gruppen stadens borgmästare, en man som är lärare på en av de kristna skolorna och själv muslim. Deltagarna togs emot i en sikhförsamling, en moské och en anglikansk kyrka. Och så var de med på flera möten med representanter för olika grupper.
– Vi gick in i och ut ur olika rum, säger Johannes Zeiler. Politikens, till exempel – de politiker vi mötte hade en självklar och enkel relation till trossamfunden.
Hamas-attacken och Israels reaktion dominerade det Interfaith Council-möte i moskén mitt i Luton där svenskarna fick vara med som bisittare.
– Det var företrädare för en stor bredd av trossamfund som hade samlats, och polischefen, berättar Johannes Zeiler. En muslimsk kvinna talade, och en judisk företrädare, mycket känslosamt – och vi satt där. Det var oerhört. Alla som sa något gjorde det öppet och klart och tydligt, utifrån sin gemenskaps perspektiv. Det var What Would Jesus Do, och Mohammed, och Mose …
Han och Katja Wiebe beskriver båda den stunden som en av resans viktigaste.
– Hur håller man ihop ett land? De talade om att det var viktigt att de fortsatte att hålla samman och stävja misstolkningar av varandra, berättar han. De höll på länge, och en del som satt runt bordet grät. Det var oerhört lärorikt, också hur polisen tog emot kritik.
I Linköping fortsätter rådet sitt arbete. Allt är inte enkelt – en av moskéerna har fått stänga på grund av regler om den fastighet som används, och en del av dess medlemmar är besvikna på kommunen. Det finns ortodoxa kristna som är besvikna på Svenska kyrkan för att den samarbetar med muslimer.
– Jag skulle önska att vi kunde arbeta mer med fördjupning, säger Katja Wiebe. Särskilt bland unga.
– Det tar tid att arbeta med det här, säger Johannes Zeiler. Men vi har ett viktigt mål – att bidra till det goda samhället. Nu är det upp till bevis.
– Linköpings kommun har börjat förstå att tron är en positiv sak, säger Katja Wiebe.
– De bästa gångerna har varit när det har hettat till lite – som när vi har talat om saker som barnuppfostran och kvinnors och mäns roller, säger Johannes Zeiler. Och när vi har varit gäster i varandras heliga rum.
___
Linköpings interreligiösa råd
År 2020 tog Svenska kyrkan i Linköping initiativet till en nystart för Linköpings interreligiösa råd. I rådet ingår sedan dess Linköpings borgmästare, ordföranden i Kultur och fritids-nämnden, kommunens hållbarhetschef och representanter för Polismyndigheten, kommunens säkerhetsavdelning, socialförvaltningen, stadens tre stora moskéer och Svenska kyrkan. Domprosten Mattias Bähr är med på alla möten.
