Delaktighetsrevolution

Barn från krigsfronten reser till tryggare områden i Ukraina för att gå i skolläger. Kvinnor och barn som har utsatts för våld får stöd. Det finns material i skyddsrummen så att barnen kan pyssla och känna sig tryggare. På ett sommarläger möter barn från Ukraina barn i Polen.

Act Svenska kyrkan samarbetar med organisationer i Polen och Ukraina för att vidareutveckla psykosociala stödinsatser i det krigsdrabbade Ukraina. Under 2023 stöttade vi lokala mottagningscenter och stödboenden som har riktade aktiviteter för barn, vuxna och pensionärer. Vi stödjer också hundratals småskaliga projekt där människor utbildas i att organisera sig och koordinera sina insatser med varandra och med andra – självhjälp.

Hur kan vi bättre stödja lokalt ledda insatser i både humanitärt katastrofarbete och långsiktigt biståndsarbete?
Det var en av de viktigaste frågorna på en konferens där jag var med i maj 2023. ACT-alliansens Europaforum, där Act Svenska kyrkan är en av medlemmarna, ordnade den i Prag.
Det låter så enkelt: att utvecklingsinsatser som påverkar liv och välbefinnande ska ledas av människor som bor på platsen.
I praktiken ser det sällan ut så. Ofta kommer stora internationella biståndsorganisationer till ett katastrofområde eller en utdragen konfliktsituation och börjar arbeta med behovsanalyser och detaljerade frågebatterier om vilka som berörs av katastrofen och vad som krävs för att organisationerna ska kunna leverera nödvändigt stöd i form av bland annat matpaket, vatten och tak över huvudet. Katastrofappeller formuleras och skickas ut till olika delar av världen där det finns givare som vill vara med och stödja arbetet.

Mycket av det här är självklart viktigt och bra.
Men en stor del av arbetet genomförs utan de människor som direkt berörs av det. Det är sällan man tänker på att de själva skulle kunna utforma, genomföra och följa upp insatserna eller på att deras resurser och nätverk är helt avgörande för om lokalsamhället ska kunna resa sig ur en utdragen kris eller katastrofsituation.
Ofta blir det ett biståndsmaskineri som går igång. Det maskineriet är viktigt, men det viktigaste återuppbyggandet börjar ofta när människor får möjlighet att tillsammans med grannar och vänner identifiera behoven, sortera bland dem och föreslå olika lösningar.
I utvecklingssamarbetet talas det om ”lokalisering”, och för oss i Act Svenska kyrkan betyder det begreppet att lokalsamhället tillsammans med lokala och nationella organisationer är en aktiv medskapare i alla humanitära och långsiktiga biståndsinsatser. Så ser det inte ut idag, men om människor i lokalsamhället får bestämma kommer svaret på en utdragen katastrof eller och konfliktsituation alltid att bli mycket mer mångfacetterat än fundamentala behov som mat, vatten och tak över huvudet.
I en artikel om kriget i Gaza läser jag om hur några som går igenom en lägenhet i ett av de sönderbombade husen hittar sexiga underkläder. De unga människor som har bott i lägenheten är inte längre i livet. De som berättar är tydligen överraskade över det de har hittat, men alla människor vill ju leva sitt liv i någorlunda värdighet, och en fickspegel, parfym eller deodorant kan vara nog så viktig som matpaket eller hygienpaketet.

Att arbeta med psykosociala stödinsatser som stärker det lokala samhällets egen organisering, egna resurser och egen förmåga att återhämta sig är grunden för Act Svenska kyrkans psykosociala förhållningssätt. I likhet med andra etablerade biståndsaktörer utgår vi alltid från de humanitära principerna om neutralitet, opartiskhet, oberoende och humanitet i katastrofarbetet. Det innebär bland annat att det alltid är människors behov av stöd som avgör vem som får stöd, helt oberoende av deras ursprung, religion eller nationalitet. Att rädda liv och lindra nöd är absolut prioritet.
Men psykosociala insatser av olika slag är precis lika viktiga som de rent materiella stödet i form av bland annat mat, vatten, tak över huvudet och hygienpaket. De insatserna kan bestå av aktiviteter för barn och vuxna i form av musik, konst eller idrott, eller av att vi skapar förutsättningar för samtal. Psykosocialt stöd är alltså inte terapi i traditionell bemärkelse utan ger människor möjlighet att återskapa sociala nätverk, bidra till att stödja andra samt tala om sina upplevelser tillsammans med andra. Detta har visat sig gynna förmågan till återhämtning.

I det här numret av Uppdrag Mission finns flera exempel på hur viktigt det psykosociala förhållningssättet är och varför det också sannolikt är det mest effektiva sättet att hjälpa människor att återhämta sig efter en svår kris eller konfliktsituation. Att arbeta lokalt tillsammans med andra skapar både gemenskap och en känsla av mening, och det borde vara utgångspunkten i allt internationellt biståndsarbete. Där är vi inte ännu, men Act Svenska kyrkan och våra samarbetspartner ute i världen kommer alltid argumentera för att alla biståndsinsatser måste starta hos dem som bäst känner det lokala sammanhanget och vet vad som fungerar eller inte – de människor som hör hemma där. Det är inget mindre än en delaktighetsrevolution.

Erik Lysén är avdelningschef på Kyrkokansliet för Act Svenska kyrkan och har 2021–2024 också varit ordförande i ACT-alliansen.