Jag möter Leyner Palacios i Bryssel. Vi ska visa den nya dokumentären Bojayá Caught in the Crossfire,där han är med, och i samband med det ska vi möta politiker och beslutsfattare i EU-institutionerna för att lyfta fram situationen i Colombia och hans region Chocó i nordvästra delen av landet.
Leyner är en stor människa, och det han berättar berör alla han möter. Med stor uthållighet och integritet kämpar han för ett slut på den väpnade konflikten i Colombia, upprättelse för offren och en verklig implementering av fredsavtalet med FARC-gerillan från 2016.
32 släktingar
Han var själv med i fredsförhandlingarna i Havanna som representant för offren för konflikten, eftersom han förlorade 32 släktingar i massakern i Bojayá i Chocó 2002.
Massakern i Bojayá var den mest dödliga massakern under de fyrtio år långa inbördeskriget med FARC. Civilbefolkningen hade hamnat i skottlinjen mellan FARC-gerillan och paramilitära styrkor, och de tog skydd i kyrkan eftersom det var en av få stenbyggnader i samhället.
De tänkte att de var trygga i kyrkan, men FARC skickade en cylinderbomb. Den var ämnad för de paramilitära grupperna, och istället landade den rakt på kyrkan. Minst 79 av de 500 personer som fanns i kyrkan dog.
– Först tänkte jag att Gud hade övergivit oss, berättar Leyner. Hur kunde vi attackeras inne i kyrkan? De flesta som dog var barn och deras mödrar. En god vän till mig förlorade sin fru och sina fem flickor. Hur kunde Gud tillåta detta? Men sedan, när jag såg Kristusstatyn i kyrkan, lemlästad av artilleri och bombsplitter, så förstod jag att Kristus öppnat sina armar och själv tagit emot majoriteten av kulorna. Trots allt överlevde de flesta inne i kyrkan.
Missionärsassistent
Leyner växte upp på landsbygden i Chocó och hade på många sätt en lycklig och fredlig barndom. När han var 18 år började han arbeta som assistent åt missionärer i det katolska stiftet i Chocó. Det gjorde att han reste runt i regionen mycket och fick upp ögonen för konflikten och de lidande som drabbat många samhällen. Och det blev i sin tur avgörande för hans vägval senare i livet: att läsa juridik, och att engagera sig för sociala frågor.
Efter massakern i Bojayá har han också engagerat sig i fredsprocessen. Han var med och grundande en kommitté för offren för massakern och blev själv ordförande, en roll han fortfarande innehar. Det senaste initiativet som han har bidragit till är att grunda en interetnisk sanningskommission för Stillahavsregionen.
– Det är så många berättelser och vittnesmål som måste upp i ljuset för att vi ska kunna gå vidare.
Sena begravningar
Leyner berättar att hans övertygelse om vikten att arbeta för fred och försoning stärktes när han mötte andra offer för konflikten under förhandlingarna i Havanna.
– Tidigare tänkte jag att ingen kunde bära en större smärta än den jag bar. Men där fick jag lyssna till människor som hade förlorat ännu mer än jag, och som ändå valde försoning, och det gjorde mig ödmjuk. Jag förstod att jag måste lägga all min kraft på det här arbetet.
För den afro-colombianska befolkningen i Chocó, liksom i de flesta kulturer runt om i världen, är det väldigt viktigt att kunna begrava sina döda i enlighet med sina ritualer. Det var inte möjligt under krigets tumult i Bojayá, och det är först efter fredsavtalet som kropparna med hjälp av modern DNA-teknik har kunnat identifieras och ges en rituellt riktig begravning. Leyner berättar att många av ritualerna handlar om att hjälpa de döda att hitta vägen till himmelriket och hitta sin änglakropp, och därför är det av största vikt att varje kropp identifieras. Det är en central aspekt av att kunna läka såren från den väpnade konflikten.
Erkänna skuld
En annan viktig aspekt av upprättelsen är att förövarna erkänner sin skuld och ber om förlåtelse. FARC bad om förlåtelse under förhandlingarna inför fredsavtalet, och det mottogs väl. Däremot har de paramilitära grupperna aldrig bett om förlåtelse, inte heller staten som skyddade dem och gav dem fri lejd. Inga rättsprocesser har heller inletts.
Chocó är väldigt rikt på naturresurser och värdefulla mineraler. Det som borde vara en välsignelse är en förbannelse. Kriget fortsätter, nu mellan den kvarvarande ELN-gerillan och paramilitärer, och handeln med exempelvis guld och kokain finansierar kriget. Unga människor tvångsrekryteras, och kvinnor våldtas inför sina män och sina barn. Den humanitära krisen är akut, och stora befolkningsgrupper är instängda mellan de stridande partnerna utan att kunna ta sig därifrån. När som helst kan en ny massaker inträffa.
– Om det inte blir en verklig implementering av fredsavtalet med FARC och möjlighet till förhandlingar med ELN så är vi afro-colombianer och urfolk i Stillahavsregionen de första offren. Om inget görs är vi dömda till döden, säger Leyner.
En annan respekt
Han är en modig och viktig röst, men på grund av sitt arbete lever han under ständiga hot. De riktas både mot honom själv och mot hans familj.
Kristna fredsrörelsen medföljer Leyner sedan 2017, och han säger att det har varit avgörande för att han fortfarande är vid liv. Han har skäl för sitt påstående: över 620 sociala ledare och MR-försvarare har mördats i Colombia efter fredsavtalet med FARC, särskilt de som utmanat paramilitära intressen.
Han berättar också vilken stor skillnad det är för honom att träffa myndigheter och politiker när han kommer tillsammans med Kristna fredsrörelsen jämfört med när han kommer ensam.
– Det blir ett helt annat mottagande, en helt annan respekt, säger han.
Vad är det verkliga priset?
Leyner uppmanar alla att stödja arbetet för verklig fred i Colombia, och också att öka medvetenheten om hur världen hänger samman, hur skör vår livsmiljö är och hur lättvindigt människor och natur offras när ekonomiska intressen får härja fritt.
– Reflektera innan du köper något nytt – vad är det verkliga priset bakom produkten? Vad är priset för människor och för natur?
Den lemlästade kristusstatyn från kyrkan i Bojayá har blivit en viktig symbol för Guds närhet till de lidande människorna och en påminnelse om massakern. Men i arbetet för försoning och upprättelse har samhället beslutat att restaurera Kristusstatyn.
– Kristus behöver också restaureras för att samhället ska bli helt igen, säger Leyner.
För Leyner själv är gudstron en viktig kraft för att orka kämpa vidare. Kristus har gått före och uppmanar att följa i hans spår.
– Ánimo! säger Leyner till oss efter filmvisningen.
Det betyder ungefär ”fatta mod, ge inte upp!”. Han vill inte att hans sorgliga berättelse ska tynga oss, utan att den ska ge oss kraft att kämpa och tillsammans förändra världen.