Goda relationer

Berättelsen om hur Deir Mar Musa al-Habashi började blomstra igen går att berätta på en rad olika sätt.

Jesuitprästen Paolo Dall’Oglio sökte sig till klosterruinen vid öknens rand men ramlade och bröt ett ben när han skulle klättra upp för att påbörja sin ensamma retreat i en av eremitgrottorna. Först när några stadsbor kom körande för att fira en helgdag tio dagar senare kunde han få hjälp, och då hade han redan formulerat mycket av sin vision: att bilda en ny kommunitet för att vara det han kallade islams kyrka.

Jihad Youssef, som leder kommuniteten nu, har berättat delar av detta och ibland mer i stort sett varje dag under sitt besök i Sverige.

– Det vi försöker göra är inte enkelt, säger han. Men det är möjligt, och det är inte bara möjligt – det är vackert.

Paulus kamp

Något som han också har fått förklara på varje plats är sitt namn.

– Jihad är ett gammalt kristet namn i Syrien, säger han. Jag kommer från den kristna dalen, och jag är mina föräldrars enda barn. När Paulus talar om sin andliga kamp är det ordet jihad han använder. Så det är den sortens kamp mitt namn påminner om.

Fortsättningen har han också bjudit på många gånger:

– Vi tycker att Antonius är ett heligt namn, till exempel. Det beror på att vi har den helige Antonius. Men om jag anstränger mig riktigt mycket för att bli ett helgon, jag också, och om jag blir helgonförklarad efter min död, är inte Jihad ett heligt namn då?

Åhörare i Stockholm, Göteborg och Malmö har skrattat tillsammans med honom.

Hjärtats horisont

När Paolo Dall’Oglio grundade kommuniteten gav han den namnet al-Khalil, ”vännen”, ett epitet för Gamla testamentets Abraham som var Guds vän. Oftast används det gamla klostrets tidigare namn istället, Deir Mar Musa, Mar Musa eller Deir Mar Musa al-Habashi – det är alltså uppkallat efter ett helgonet Mose från Abyssinien.

– Men den första visionen fick Paolo redan som nybliven jesuit i Italien, berättar Jihad Youssef. Han gjorde de andliga övningarna och berättade senare: ”Ovanför mitt hjärtas horisont reste sig ordet islam.” Hans enda erfarenhet av Mellanöstern då var att han hade gjort en bilresa med några vänner i Jordanien som 18-åring – de ville köra till Det heliga landet men blev inte insläppta. Nu kände han att Jesus kallade honom att leva bland muslimer.

Det var 1982 han kom till klostret, som då hade varit övergivet sedan början av 1700-talet men som fortfarande betraktades som en helig plats av lokalbefolkningen. 1984 lyckades han komma tillbaka och grundade kommuniteten tillsammans med Jacques Mourad (nu ärkebiskop i Homs).

– Han sa att hans hittade en kropp för sina drömmar i Syrien, säger Jihad Youssef. Redan från början var kommuniteten ekumenisk, och det blev snart också så att den hade kvinnliga kommunitetsmedlemmar. Vi har tre huvuduppgifter: det andliga livet, praktiskt arbete och gästfrihet.

”Tänk inte för mycket”

Att Jihad Youssef skulle resa runt i Sverige och berätta om kommunitetsliv och religionsmöten var inte något som hans föräldrar eller han själv såg framför sig under hans uppväxt. Föräldrarna var inte läs- och skrivkunniga, men deras son fick flytta iväg från dalen för att gå på universitetet.

– Jag började läsa till idrottslärare, det var det jag skulle bli, säger han. Men en helg var vi några som åkte för att hälsa på kommuniteten i Deir Mar Musa. Jag hade aldrig varit där tidigare och visste inte vad det var.

Han visar en bild av klosterkyrkans interiör med de restaurerade väggmålningarna från 1100-talet och pekar: där, precis där satt han.

– Plötsligt kände jag att Jesus var där, helt fysiskt och påtagligt, att om jag hade sträckt ut handen skulle jag ha nuddat honom. Det var under kvällsbönen. Några familjer hade kommit tillsammans med mig och mina vänner, och en av de kvinnorna kom fram till mig där jag satt och sa: ”Tänk inte för mycket. Säg bara ja.”

Bygga goda relationer

Så började det som Jihad Youssef kallar kallelsen, och på sätt och vis fanns den redan, men dels var han tvungen att förstå vilket sammanhang han hade hamnat i, dels var han tvungen att förklara det hela för sina föräldrar.

– Första gången jag talade med fader Paolo om min kallelse sa han: ”Men här älskar vi muslimer.” Jag sa: ”OK, det är inget problem för mig.” Och han sa: ”Nej, här älskar vi muslimer.”

Det är ett återkommande tema under hans framträdanden, kärleken till muslimer, och inte en kärlek till var och en trots den religion de tillhör, utan en kärlek som omfattar dem just därför att de är muslimer och som omfattar själva islam.

– Fader Paolo sa till mig att återvända till universitetet och att bygga goda relationer med mina muslimska studiekamrater där. Så det gjorde jag, och jag fortsatte att åka tillbaka till klostret.

”Av olika orsaker”

Deir Mar Musa tillhör den syrisk-katolska kyrkan och firar gudstjänst i dess tradition, men det är bara en av kommunitetsmedlemmarna som hör dit, och det gör han för att han kommer från Schweiz och inte var döpt när han kom till kommuniteten. Paolo Dall’Oglio var jesuit, och Jihad Youssef själv tillhör den maronitiska kyrkan.

– Gud har kallat oss var och en av olika orsaker, säger han. Vi har olika nationaliteter och olika kyrkotillhörigheter, och vi tar emot Gud i varje människa som kommer till oss. Gästfriheten blir en förbön i sig, och vårt kloster ska vara en plats där människor kan möta varandra och dela bröd och idéer och tankar med varandra. Det är därför som Deir Mar Musa finns nu: inte för att Paolo kom på att han skulle restaurera ett kloster med fantastiska freskmålningar, utan för att han fick den här kallelsen.

Bygga broar, vara en bro

– När Paolo fick visionen om islam hade han inga muslimska vänner, berättar Jihad Youssef, men han talade med sin andlige vägledare och kom fram till att han skulle bygga broar, eller att han själv skulle vara en bro.

Sedan får han åhörarna att skratta när han berättar om den halsinflammation som Paolo Dall’Oglio drog på sig när han tränade alltför entusiastiskt på vissa arabiska ljud.

– Men när han föll på väg till eremitgrottan ropade han spontant på hjälp – och insåg sedan att han hade ropat på Gud på arabiska.

Den orden där Paolo Dall’Oglio hade avlagt sina löften, jesuitorden, hade visserligen skickat honom till Mellanöstern men var inte beredd på allt som skulle komma att hända där.

En stor fråga var om han verkligen kunde vara jesuit och katolsk präst när han hade grundat en ny kommunitet med en egen regel. Under en period ägnade han och en fransk volontär, Églantine Gabaix-Hialé, mycket tid åt att svara på Vatikanens frågor om kommuniteten och förklara varför ett liv i ständig dialog med islam och muslimer inte bara var något bra utan också det som en jesuitbroder och kristenheten kan vara kallade till.

”Han visste att något kunde hända honom”

Försvarsdokumentet blev sedan den bok som är anledningen till Jihad Youssefs Sverigebesök. Den kom ut på franska 2009, på arabiska (i en bearbetning gjord av Paolo Dall’Oglio själv) några år senare, och i svensk översättning i år.

– Det fanns ett motstånd mot hans arbete också i Syrien, bland kyrkoledarna där, berättar Jihad Youssef. Han uppmärksammade korruptionen och intrigerna, och då skrev kyrkoledarna till Vatikanen och klagade. Den politiska ledningen i Syrien såg hans arbete som ett hot.

Jihad Youssef fick följa med till Vatikanen, och där såg Paolo Dall’Oglio bland annat till att han fick behörighet att hantera kommunitetens konton.

– Han visste att något kunde hända honom, säger Jihad Youssef.

Det gjorde det också: Paolo Dall’Oglio blev utvisad av den syriska regimen, återvände för att göra ett försök att tala med en IS-grupp om att frige några kyrkoledare – och försvann utan ett spår.

– Vi vet inte om han lever eller är död, säger Jihad Youssef.

Och sedan säger han:

– Vi diskuterade mycket. Vi hade många samtal om kommunitetens framtid, särskilt under våra kapitel. Han ändrade på saker och fattade beslut som vi ifrågasatte. Och han blev upprörd om vi bara accepterade det han sa! En sådan människa som fader Paolo kan aldrig dö. Han finns med oss, överallt i klostret.

___

Deir Mar Musa
Klostret Deir Mar Musa al-Habashi grundades på 500-talet och ligger i bergskedjan Qualmun, sju kilometer öster om staden Nebek och åtta mil norr om Damaskus. Klosterkyrkan är berömd för sina freskmålningar från 1000- och 1100-talen.
I början av 1700-talet övergavs klostret, och när Paolo Dall’Oglio kom dit i början av 1980-talet var det en ruin. Tillsammans med Jacques Mourad grundade han den ekumeniska kommuniteten al-Khalil, och volontärer och kommunitetsmedlemmar restaurerade byggnaderna och målningarna. Under åren fram till krigsutbrottet i Syrien blev Deir Mar Musa en plats dit många syrier, både kristna och muslimer, kom på besök, och internationella gäster kom också för att volontärarbeta, vara med på retreater eller delta i konferenser.

Jihad Youssef
Jihad Youssef, som är al-Khalil-kommunitetens tredje ledare, tillhör den maronitiska kyrkan i Syrien och kommer från ett område där många kristna bor. Han studerade från början på ett universitet i Syrien för att bli idrottslärare. Sedan han gick med i kommuniteten har han studerat teologi i Rom, prästvigts i sin kyrka och doktorerat i Rom. Kommuniteten väljer sin ledare för tre år, och vid omval blir nästa period sju år.

al-Khalil-kommuniteten
Den kommunitet som Paolo Dall’Oglio och Jacques Mourad grundade fick namnet al-Khalil, ”vännen”, men kallas oftast Mar Musa eller Deir Mar Musa efter den plats där de grundade den. Den var redan från början ekumenisk och kom snabbt också att ha både kvinnliga och manliga medlemmar. Nu är de ett tiotal. De bor och arbetar på klosterområdet utanför Nebek och på ytterligare en plats i Syrien och en i Irak, och de medlemmar som studerar teologi i Rom bor i ett kommunitetshus utanför staden.