Det är en fredagsförmiddag i maj, och den som kommer in genom portvalven på Islamic Center nära Jägersro i Malmö hör en mansröst som reciterar Koranen. Är det någon inne i moskén eller kanske en skiva?
– Jag vet inte, säger Per Kristiansson. Vi får fråga Roland.
Roland Vishkurti dyker upp i ytterdörren nära sitt kontor med det stora sammanträdesbordet. Han har ordnat kaffe, te, dadlar och havrekakor.
– Det är en inspelning, säger han, det är en av mina gamla lärare i Libyen, faktiskt. Men det finns massor av inspelningar. Jag brukar sätta på någon av dem på fredagsförmiddagarna.
För alla muslimer i Malmö
Per Kristiansson, som har Västra Skrävlinge kyrka som en liten del av sin tjänst (resten är på stiftskansliet i Lund, där han arbetar med bland annat missionsfrågor), har varit på Islamic Center många gånger sedan han kom tillbaka efter ett års arbete på Filippinerna 2018.
Roland Vishkurti har varit imam här i ungefär femton år. Islamic Center är en av Malmös stora moskéer och har medlemmar från många länder. Den grundades med visionen att kunna vara en moské för muslimer i hela Malmö, inte en etnisk. Många av de tidiga medlemmarna kom från Balkan.
Men det var svårt att hitta en imam som var intresserad av den sortens uppdrag, tillräckligt ung för att orka och tillräckligt flexibel för att vilja arbeta i just Malmö.
Så kom det sig att Roland Vishkurti, som hade flyttat från Albanien till Libyen för att studera, blev uppvaktad och tillfrågad.
Och så kom det sig också, flera år senare, att han och Per Kristiansson träffades och blev goda vänner.
En vanlig albansk familj
Per Kristiansson kom alltså tillbaka till Malmö från Filippinerna, där han och hans fru Gunilla, som är barnmorska, hade arbetat som volontärer i Svenska kyrkans systerkyrka Iglesia Filipina Independiente. Tidigare hade de varit Svenska Kyrkans Missions utsända där, och inemellan hann de med en rad år som kyrkoherdefamilj på landet nära Trelleborg. Markaryd är den plats där allt började för hans del, och han berättar gärna om hur möten med flera missionsvisionärer ett efter ett väckte hans intresse och engagemang för människor i andra länder och deras tro.
Roland Vishkurti föddes i det kommunistiska Albanien.
– Vi var en vanlig albansk familj, kulturella muslimer, säger han. Det fanns små saker som att min mamma läste bordsbön, men vi visste inte vad det var. Jag hade en farbror som hade studerat islam och kunde läsa Koranen, men han talade aldrig om det.
När han var i tolvårsåldern kom friheten, och då blev också människors tro synlig:
– Mitt första möte med religion var 1991. Det fanns en mycket lärd äldre imam, och honom träffade jag aldrig, men en yngre man som inte kunde så mycket försökte hjälpa honom, och han kom till oss.
Studier i Libyen
Till Roland Vishkurtis skola kom också amerikanska missionärer som sjöng kristna sånger på albanska med barnen. Koranen fanns inte på albanska vid den tiden, men Bibeln var översatt.
När det var dags för honom att välja gymnasium hade en grupp lärare med muslimsk bakgrund återuppbyggt en skola som hade funnits mellan 1920-talet och 1960-talet och erbjöd konfessionell undervisning där.
– Det var lärda män som själva hade gått i den skolan, berättar han.
Och när han ville fortsätta studera islam efter fyra år på gymnasiet blev det ett erbjudande från Libyen som lockade honom mest.
– Jag visste inte vad ett embargo var för något, och det när jag flyttade dit var det min första utlandsresa – först Grekland, sedan Malta, sedan båten till Libyen.
Litet möte
Per Kristiansson hade kommit regelbundet till Islamic Center för att samtala med dess grundare, Bejzat Becirov, i flera år.
– Jag satt här och lyssnade på honom och lärde mig mycket om hans dröm och hans vision för Islamic Center. Och jag visste att det fanns en imam, men jag såg honom aldrig.
– Bezjat var så mån om mig, han ville inte att jag skulle få för mycket att göra och flytta härifrån, så det var många möten jag inte var med på, han höll undan en massa saker för att jag skulle kunna arbeta med det jag ville, säger Roland Vishkurti och skrattar.
Så kom den ene hem efter ett besök i Albanien och den andra från ett år på Filippinerna, och så skulle Malmös Tro och tolerans-grupp samlas, och just den gången var det inte 20–25 personer där som det brukar vara utan bara tre eller kanske fyra, så de som var med hann verkligen tala med varandra. Det var där de möttes.
Vänner och kolleger
– Mötet var i Västra Skrävlinge, berättar Per Kristiansson, och vi talade mest om allmänna saker, hur vi kände varandra, våra bakgrunder. En av de andra som var med hade en speciell bakgrund.
– Per föreslog att vi skulle berätta om oss själva, säger Roland Vishkurti.
– Och jag upptäckte direkt att Roland och jag har samma sorts humor, säger Per Kristiansson.
– De som inte känner mig förstår inte alltid när jag skojar, säger Roland Vishkurti.
Kanske, funderar Per Kristiansson, fanns det en mening med de många mötena med Bejzat Becirov – för när han till slut träffade Roland Vishkurti kände han redan till Islamic Center och dess verksamhet väl.
Det dröjde inte länge förrän de började betrakta varandra som vänner och kolleger i arbetet för Malmös invånare.
– Vi ses ju på de interreligiösa mötena, men vi föreläser också tillsammans, är med på utbildningar, besöker ett par av folkhögskolorna, säger Per Kristiansson. Vi har lärt oss mycket om varandra när vi är ute och berättar.
Fredagsbön och söndagsgudstjänst
Vad finns det för likheter mellan prästens och imamens arbete?
– Vi leder ju bön och gudstjänst båda två, säger Per Kristiansson, och vi träffar människor vid de viktiga ögonblicken i deras liv. Till gudstjänsterna i Västra Skrävlinge kommer det människor med alla möjliga bakgrunder – ortodoxa, konvertiter, katoliker, frikyrkliga – så det är hela världen på ett sätt som liknar hur det är här på Islamic Center.
De jämför fredagsbönen med söndagsgudstjänsten, och Per Kristiansson konstaterar att moskén har tusentals deltagare i sin bön och att hans församling har färre.
När det gäller utbildningsuppdraget, som båda har, skiljer arbetssätten sig åt. Svenska kyrkan satsar mycket på konfirmation för tonåringar, men islam har ingen motsvarighet. Mindre grupper av barn och vuxna deltar i koranskola och orienteringskurser i islam.
– Det är jag som undervisar barnen i koranläsning, berättar Roland Vishkurti, och det är föräldrarna som vill att deras barn ska få undervisning. Jag vill uppmuntra unga till att studera. Så mycket kunskap man har, så stor blir människan! Jag vill säga till dem: Du lever här, inte på TikTok eller Instagram. Ta vara på möjligheterna. Så länge du är ung är det en gåva och en välsignelse, och du har stora möjligheter här i Sverige.
”Vill vi göra livet bättre kan vi det”
– Det vi ser, och det vi har gemensamt, säger Per Kristiansson, det är att vi kan leva tillsammans och att vardagens dialog är möjlig. Nu ser Malmö ut som det gör, och då är det viktigt att vi kan göra saker tillsammans och synas tillsammans. Konstigare än så är det inte.
– För mig är det så tydligt: vill vi leva tillsammans kan vi det, säger Roland Vishkurti. Vill vi göra livet bättre kan vi det. Jag vill visa på andligheten och religionen, och jag vet att den kan bli skadlig när den tolkas fel. Men vi kan också förvänta oss något positivt och se det positiva i den situation där vi lever.
Han berättar om hur han försöker undvika att ge sin uppmärksamhet till företeelser som koranbränningar och tal om att riva moskéer.
– Jag tror att Gud har förberett något fint och gott för oss, säger han. Många har hört av sig med frågor om det som händer, och då har jag kunnat ge Koranen till dem. Man måste tro på det man vill göra. Man måste ha viljan.
– Det blir lätt så att vi håller oss mest i våra egna små bubblor, säger Per Kristiansson.
– Och bubblan blir mindre och mindre, säger Roland Vishkurti.
– Men om man möts, om man träffas, då uppstår vänskap ibland, säger Per Kristiansson. Det är i sig något fantastiskt. Vi är människor först.
– Vi kan leva tillsammans, säger Roland Vishkurti igen. Det finns plats och resurser för alla. Egoismen är inte verkligheten. Gud vet att det finns plats för Per och Roland.
___
Islamic Center
Moskén Islamic Center ligger vid Jägersro och Rosengård i Malmö och byggdes i början av 1980-talet. Initiativtagare var Bejzat Becirov. I samma byggnad finns friskolan Ögårdsskolan. Medlemmarna och skolans elever har många olika nationaliteter, och fredagsbönerna brukar samla ungefär 1 300 deltagare.
Islamic Center tar emot studiebesök från bland annat skolor och är ett av de tre gudstjänstrum som många av Malmös femteklassare besöker på ”Abrahams tält”-resan. Moskén finns representerad i bland annat Tro och tolerans men ingår inte i Malmö muslimska nätverk.
Fosie församling
Stadsdelen Rosengård är en del av Fosie församling i Malmö pastorat. Västra Skrävlinge kyrka är den gudstjänstlokal som församlingen har i Rosengård. Den ligger mellan Islamic Center och den katolska S:ta Maria kyrka. Under stadsdelens tidiga år fanns det en stadsdelskyrka i centrum, men den är avsakraliserades 1990 och används nu som fritidsgård av Malmö stad. I Västra Skrävlinge kyrka firas mässa på onsdagar och söndagar samt Taizémässa på torsdagar, och här finns också bland annat körer och öppna verksamheter för barnfamiljer och daglediga.
