Närvarons tjänst

– Att leva nära sin församling är det viktigaste, säger Gina Perez som är präst i Iglesia Filipina Independiente.

Intervju Caroline Kyhlbäck
Bild Caroline Kyhlbäck
Gina Perez föreläser på Rättviks stiftsgård. Bild: Caroline Kyhlbäck

– Innan jag kom till Filippinerna hade jag hört om Rev Gina, denna mytomspunna varelse, säger Ola Larsson.

Han är en av stipendiaterna i Ung i den världsvida kyrkan, och det är han som presenterar Gina Perez på Global trettonhelg i Rättvik.
Årets Global trettonhelg har demokrati som tema, och Gina Perez har kommit från Guagua i  Pampangaprovinsen till Sverige för att berätta om sin kyrka, Iglesia Filipina Independiente, en självständig katolsk kyrka som bildades i början av 1900-talet.

Gina Perez. Bild: Caroline Kyhlbäck

”Älskade att vara i kyrkan”

– Kallelsen att bli präst kom tidigt, berättar Gina Perez när vi ses veckan efter helgen. Jag älskade att vara i kyrkan och inspirerades av vår församlingspräst som gjorde allt för sin församling. Samtidigt fick jag ofta höra att kvinnor inte kan bli präster. Men en dag träffade jag Rev Rose, en kvinnlig präst, och då förstod jag att det kunde vara möjligt för mig också.

Hon berättar att hennes familj hade önskat att hon skulle välja ett yrke med större ekonomisk trygghet och att hon blev ifrågasatt av manliga studenter på seminariet.

– Jag tänkte hela tiden: Om det här är Guds vilja, då kommer han inte att överge mig. Och så blev det.

Tatueringen på Gina Perez arm är ordet ”kvinnokamp”. Bild: Caroline Kyhlbäck

Ifrågasatt

Att vara kvinna och prästvigd i Filippinerna innebär fortfarande att bli ifrågasatt, för trots att den kyrka som prästvigde Gina Perez är progressiv möts prästvigda kvinnor av många fördomar.

– Jag förväntas bevisa inte bara min kallelse, utan också min kompetens, säger hon. Men utmaningar stärker min beslutsamhet. Varje dag i tjänsten, varje mässa och varje möte med en församlingsbo blir en del av en stillsam men enveten kamp för jämlikhet i kyrkan.

Hon visar tatueringen på sin vänstra arm – den är skriven på alibata, ett historiskt filippinskt skriftspråk, och hon berättar att ordet är ”kvinnokamp”.

Vandrar tillsammans

Nu är hon alltså på besök i Svenska kyrkan, där kvinnor är i majoritet bland prästerna.

– Jag hoppas att det ska bli lika accepterat med kvinnliga präster i Filippinerna, säger hon. Även om 100 procent aldrig kommer att acceptera det, så når vi kanske 80, eller åtminstone 70 procent.

Gina Perez arbetar för att utöka kvinnors utrymme i kyrka och samhälle, för HBTQ-personers rättigheter och för att stötta barn som utsätts för sexuella övergrepp på internet.

Hon berättar också om sitt engagemang för Filippinernas urfolk, ayta. Deras land och rättigheter är ständigt hotade.

– Målet är inte omvändelse, säger hon. Vi vandrar tillsammans med dem och stöttar dem i deras kamp för sina rättigheter. De är alltid välkomna att ta del av den kristna tron och våra gudstjänster, men det ska vara på deras villkor.

Nära församlingen

– En del kallar mig aktivistpräst, säger Gina Perez. Och ja, det är klart: Jesus är ju aktivist. Jesus står alltid upp för sanningen. Därför måste också vi kämpa för sanningen. Du kan inte vara kristen på riktigt om du inte tar del i människors kamp.

Och hon har en hälsning till Svenska kyrkan:

– Ni borde komma ut mer från kyrkans fyra väggar. Ni ska inte bara prata om kristen tro utan praktisera den. Att leva nära sin församling är det viktigaste. Bara när vi lär känna människors vardag och verklighet kan vi betjäna dem. Närvarons tjänst, den är grunden för allt framgångsrikt församlingsarbete!
___

Två bibelord
Gina Perez väljer två bibelord som betyder mycket för henne:
Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud. (Mika 6:8)
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Johannesevangeliet 3:16) 
– Att göra det rätta, älska barmhärtighet och vandra ödmjukt med Gud, det är det viktigaste.  De här bibelorden är inte bara viktiga för mig, de är centrala för hela Ifi.  Såsom Jesus har gett sitt liv för oss är vi kallade att ge oss själva åt dem vi möter. Vi vill vara en kyrka som inte bara talar om kärlek utan som visar den genom solidaritet och tjänande, särskilt bland samhällets mest utsatta.

Iglesia Filipina Independiente
Iglesia Filipina Independiente, Ifi, har sina rötter i den katolska kyrkan och grundades 1902. Sedan 1995 är Svenska kyrkan officiellt en av dess nära vänner. Tillsammans med de gammalkatolska kyrkorna i Tyskland, Nederländerna och Schweiz, den anglikanska kyrkan och den episkopala kyrkan ingår Ifi och Svenska kyrkan i ett slags familj med ett avtal, ett konkordat, som förutom full gudstjänstgemenskap innebär många vänskaper och utbyten. Ifi har ungefär sex miljoner medlemmar och 44 stift. Stiften är små, ungefär 15 församlingar. Ifi är en minoritetskyrka, och på många platser är prästerna missionärer som försöker bygga upp lokala gudstjänstgemenskaper.

Global trettonhelg
Global trettonhelg är en festival som sedan 50 år firas på Stiftsgården i Rättvik. Årets tema var ”Democracy – how to strengthen it in challenging times”. Förutom Gina Perez medverkade bland andra socialantropologen och demokratiaktivisten Brian Palmer, den tanzaniske journalisten Ansbert Ngurumo och den sydafrikanska musikern och tidigare parlamentsledamoten Jennifer Ferguson. Årets festival genomfördes i nära samverkan med Youth Camp, ett internationellt ungdomsläger med deltagare från Sverige, Västerås stifts brittiska vänstift Gloucester stift och den Evangeliska kyrkan i Hessen-Nassau i Tyskland, och med stöd från Lunds Missionssällskap.

Ayta
Ayta (andra termer som förekommer är ayta, agta, atta, ata, ati, ita) är ett samlingsbegrepp som används för urfolken i Filippinerna. De betraktas ofta som en enda grupp eftersom de har levt på jakt och samlande och eftersom medlemmarna är kortväxta och mörkhyade, men i själva verket är det en rad olika etniska grupper. Det finns olika teorier om deras ursprung. De har levt på Luzon-öarna i Zambales, Tarlac, Pampanga, Angeles, Olongapo, Panay, Bataan and Nueva Ecija. Efter Mount Pinatubos utbrott flyttade en del till nya områden, och andra har flyttat till byar. Under Filippinernas tid som spansk koloni gjordes försök att sätta urfolken i så kallade reservat, men de motsatte sig det, och försöken misslyckades. Deras existens har hotats av slavhandeln (under kolonialtiden), gruvnäringen, skogsskövlingen, den illegala träindustrin och jordbrukssatsningar, och deras medellivslängd är låg.

Nummer 2 2026: Mänskliga rättigheter

Du använder en föråldrad webbläsare. Alla funktioner fungerar inte i din webbläsare. Var vänlig uppgradera din webbläsare för att förbättra din upplevelse och öka din säkerhet.