Den första

Trots att Church of South India är en sammansmältning av en hel rad kyrkor – de fyra södra stiften i den anglikanska Church of India, Burma and Ceylon, det södra distriktet av metodistkyrkan och South India United Church som i sin tur består av tidigare kongregationalister, presbyterianer och reformerta – är Nimshi Stephen en pionjär i sin hemstad Wayanad i Kerala och i sitt hemstift, Malabars stift.

Kyrkan bildades 1947, en månad efter att Indien blev självständigt. 1984 öppnades prästämbetet för kvinnor, och 2003 vigdes Eggoni Pushpalalitha till biskop i Nandyals stift.

Första barnet

– Jag är faktiskt född i Tamil Nadu, berättar Nimshi Stephen, men sedan flyttade mina föräldrar med mig till Kerala. Där har min pappa varit präst i många år nu.

Delstaten Kerala är känd som en av Indiens mest välmående ekonomiskt sett – det finns en lång historia med mycket förmögna handelsmannafamiljer – och som den delstat som har den största andelen kristna, nästan en femtedel. Många av dem tillhör ortodoxa kyrkor, men Church of South India är också en del av denna ganska stora minoritet, liksom den katolska kyrkan.

– Innan jag föddes sa mina föräldrar till varandra att de hoppades att deras första barn skulle bli präst, berättar Nimshi Stephen. De sa att oavsett om det skulle bli en pojke eller en flicka var det det de hoppades. Och så fick de mig, och jag har alltid känt att jag ska bli präst. Min pappa är min förebild.

Fyraårig utbildning

Nimshi Stephen fick en lillebror, och båda har studerat på högskola. Men trots att hennes föräldrar hade samma framtidsdröm som hon blev det inte någon rak väg.

– Min pappa har en ärftlig neurologisk sjukdom, berättar hon, och jag har ärvt den. Den påverkar mina händer, och den gör att jag ofta har svårt att gå. Så mina föräldrar har varit oroliga för mig och undrat hur jag skulle kunna klara allt.

Hon började med att studera filosofi, men tanken på teologin fanns kvar, och för drygt fyra år sedan flyttade hon till Chennai för att studera vid Gurukul Lutheran Theological College and Research Institute, en högskola som samlar studenter från en rad protestantiska kyrkor och en ortodox på ett högskoleområde med föreläsningslokaler, kapell och studentbostäder.

– Utbildningen är fyra år, men ett av de åren är församlingspraktik, så jag har redan arbetat mycket i församling, säger Nimshi Stephen.

Grekiska och hebreiska

På Gurukul Lutheran Theological College and Research Institute, som oftast kallas bara Gurukul, har hon haft både manliga och kvinnliga klasskamrater från många olika indiska kyrkor och en rad delstater. Bland lärarna är en majoritet män, men både kvinnliga och manliga lärare kommer från olika kyrkor, och många av dem har studerat eller doktorerat i andra länder.

– Det har varit bra för mig att studera på Gurukul, säger Nimshi Stephen. Lärarna är så duktiga, och de har stöttat oss mycket. Jag har läst både grekiska och hebreiska, och det har varit mycket arbete, men lärarna har verkligen brytt sig om oss.

Hon har haft seminaristkamrater från sitt eget stift, men alla är män.

– Jag är den första kvinnliga seminaristen i vårt stift, säger hon. Hemma är det många som säger att de har väntat på det här och att de är stolta över mig. Biskopen sa till mig att det här blir en ny början för stiftet. Flera äldre kvinnor har bett att få läsa välsignelsen över mig och varit så glada att se mig i talar.

Bildbevis

Talaren, den långa kaftanen, har en alldeles egen del i Nimshi Stephens berättelse om vägen till att bli präst i Church of South India. Seminaristerna går till skräddare och sömmerskor för att få en måttsydd första talar innan de tar examen, och Nimshi Stephen letade upp en hemma i Kerala.

– Det var en katolsk nunna som syr åt prästerna där, berättar hon. När jag kom och berättade vad jag ville beställa sa hon att det inte var möjligt. Jag är ju kvinna, hur skulle jag kunna bli präst? Hon var riktigt sträng mot mig, hon kunde inte tro det. Min pappa intygade att det stämde, men det var först när jag visade henne klassfotot från Gurukul som hon förstod att jag talade sanning. Hon bad att få visa det för sina systrar i kommuniteten!

Uppsatsen blir bok

Sitt examensarbete skrev Nimshi Stephen om skapelseberättelsen och synen på funktionsvariationer – titeln är Exploring Exodus 4:11 in the light of Genesis creation narratives – redefining abled from a disabled perspective.

– Frågor som gäller funktionsvariationer är något som jag fick arbeta med på Gurukul och som jag vill fortsätta med nu i mitt stift, säger hon. Ett förlag har bett mig att arbeta om uppsatsen så att den kan bli en bok, så det är en av de saker jag arbetar med medan jag väntar på prästvigningen.

Själv har hon ibland varit tvungen att be klasskamrater och andra om hjälp ibland:

– Under regnperioden var det nästan omöjligt för mig att gå utomhus på högskoleområdet. De andra studenterna var snälla och hämtade och lämnade saker åt mig när det behövdes. Men jag har också lärt mig att bli mycket mer självständig under de här åren. Jag använder hjälpmedel för att kunna gå när det behövs.

Stiftsuppdrag

Examenshögtiden hölls på palmsöndagen, och nu väntar Nimshi Stephen alltså på att bli vigd i sitt hemstift. Hon passar på att arbeta med en akademisk uppsats till en tävling, och hon har en tjänst på stiftsnivå för att arbeta med kvinnor.

– Det har funnits massor av kvinnliga medarbetare i stiftet tidigare, men alla har varit söndagskollärare och kvinnogruppsledare, berättar hon. Att stiftet har anställt mig på det här sättet är något nytt. Jag är väldigt glad för det.

Studiekamraterna som tog examen tillsammans nu i våras är utspridda över hela södra Indien, några av dem finns också i Kerala, och Nimshi Stephen säger att hon är glad över också den delen av Gurukul-idén:

– Vi kommer att hålla kontakten och vara varandras kolleger fastän vi arbetar i olika kyrkor.

___

Church of South India
Med sina nästan fyra miljoner medlemmar och 14 000 församlingar är Church of South India den näst största kristna kyrkan i Indien. Den bildades en månad efter att Storbritannien hade överlämnat styret av Indien så att landet blev självständigt 1947, och de kyrkor som gick samman var de fyra södra stiften i den anglikanska Church of India, Burma and Ceylon, det södra distriktet av metodistkyrkan och South India United Church som i sig redan var en sammansmältning av kongregationalister, presbyterianer och reformerta. Church of South India består av 24 stift (ett av dem på Sri Lanka), och präster utbildas vid tolv teologiska högskolor. Kyrkan driver också ungefär 2 300 skolor, 150 högskolor och 104 sjukhus i södra Indien, ett femtiotal utvecklingsprojekt på landsbygden utspridda över hela landet och lika många träningscenter för unga.

Gurukul Lutheran Theological College and Research Institute
På Purasawalkam High Road i Kilpauk i Chennai ligger Gurukul Lutheran Theological College and Research Institute, en teologisk högskola med närmare 300 studenter, sex olika studieprogram, ett eget kapell och studentbostäder. Svenska Kyrkans Mission grundade Gurukul på 1930-talet tillsammans med andra missionsorganisationer och en rad kyrkor och samfund, och Johannes Sandegren blev den förste rektorn. Nuvarande rektor är Songram Basumatary, och studenter och lärare kommer från de lutherska kyrkorna, Church of South India, Church of North India, Mar Thoma Syrian Church of Malabar, ortodoxa kyrkor, Assembly of God, Mara Evangelical Church, metodistkyrkan samt baptistiska, självständiga och karismatiska kyrkor.