Vad var det egentligen som satte igång upploppen i Hyderabad 1990?

Kanske var det inte ens något som hade med religionstillhörighet att göra, utan bara ett bråk om vem som ägde en bit land. Eller också var det en fråga om en moské, men den låg i en annan delstat.

Spänningarna mellan två religiösa grupper, hinduerna och muslimerna, hade i alla fall funnits länge, och de senaste upploppen hade ägt rum 1984.

Nu blossade konflikten upp igen, och på tre dagar, 8–10 december 1990, blev 64 personer knivhuggna eller skjutna till döds i den gamla stadskärnan. Sedan lyckades den indiska armén ta kontrollen över de historiska kvarteren, men under de följande tio veckorna steg antalet dödade till någonstans mellan 200 och 300, och tusentals blev skadade.

En ny uppgift

– Det var i det läget som Henry Martyn Institute fick sin nya uppgift, berättar Packiam T. Samuel.

Han är direktor på det institut som har fått sitt namn efter den anglikanske missionären Henry Martyn, som rörde sig i flera länder, lärde sig en rad språk och översatte delar av Bibeln gång på gång ända tills han blev sjuk, begav sig hemåt och dog i Turkiet. Då hade han bara hunnit vara missionär i drygt sex år, och han hade nyligen fyllt 30 år. Det var 1812, och när institutet grundades många år senare var det med tanken att fortsätta hans arbete med att evangelisera bland muslimer. Det skulle institutet göra genom att utbilda kristna i språk och islamologi.

Det grundades i nuvarande Pakistan för snart hundra år sedan, flyttade ett par gånger och hamnade i Indien och i den nuvarande delstaten Telanganas huvudstad Hyderabad på 1970-talet.

”Försoning som arbetssätt”

Packiam T. Samuel beskriver en situation där institutet sökte sin uppgift och där ledare från olika kyrkofamiljer – tanken var redan då att arbetet skulle vara ekumeniskt – satte sin prägel på gemenskapen och på vilka ämnen som prioriterades.

Men så började upploppet, och stadens myndigheter bad institutet om hjälp. Skulle Henry Martyn Institutes medarbetare kunna komma och hjälpa till med att dela ut förnödenheter i den gamla stadskärnan?

– Vi sa ja, och i och med det fick vårt arbete en ny riktning, säger Packiam T. Samuel. Sedan dess har vi varit ett center för religionsdialog, och mycket av det vi satsar på är religionsmöten i vardagen.

Namnet är numera Henry Martyn Institute – International Centre for Research, Interfaith Relations and Reconciliation, och ovanför ingången sitter en skylt med logotypen och orden ”Peace as goal, justice as perspective, reconciliation as methodology”, allstå ungefär ”fred som mål, rättvisa som perspektiv, försoning som arbetssätt”.

För årets skörd

Vid en av de vindlande gatorna centrala Hyderabads äldre kvarter har Henry Martyn Institute ett par små rum, ett kök och en liten innergård. Det är ett av fyra center i Aman Shanti-verksamheten, som sedan många år stöttas av bland annat Act Svenska kyrkan. Här tar Jahan Ara Begum, Aman Shantis verksamhetssamordnare, emot tillsammans med en stor grupp kvinnor, ungdomar och barn. Själv är hon klädd i färgglatt och blommigt med en sjal runt ansiktet, men de flesta av kvinnorna har sari, och några har hellånga svarta dräkter och svart huvudduk med bara en springa för ögonen.

– Sankranti är en högtid för årets skörd, berättar en av kvinnorna.

Överallt framför dörrarna och utmed husväggarna finns färgglada gatumålningar, en del abstrakta, en del med blomstermotiv, en del med texten ”Happy Sankranti”. Högtiden, som är hinduisk och som firas i fyra dagar, utformas lite olika av olika grupper och i olika områden i Indien, men målningarna som ofta görs av färgat rismjöl är ett populärt inslag.

På nästan alla står det något som ser ut som små bruna bakelser dekorerade med levande kvistar och blommor.

– Smaka inte! Det är kogödsel! varnar en annan kvinna.

Teckningstävling

Aman Shantis medarbetare tar vara på de högtidsdagar som firas av de olika grupperna i stadsdelen och försöker ge dem en prägel av gemenskap mellan alla invånare. För Sankranti-firandet innebär det en teckningstävling för alla barn (med priser till alla), presenter till alla kvinnor som har gjort gatumålningar och en samling på innergården där allt delas ut. Det blir trångt under taket som skyddar lite mot solen, och ceremonin blir lång. Men alla verkar vara på gott humör, och två av de svartklädda kvinnorna fäller upp det tyg som annars täcker deras ansikten och visar sig vara tonåringar från ett annat område i Hyderabad. Den ena av dem erbjuder sig att göra hennamålning på någons hand och berättar att hon går i gymnasiet och satsar på att läsa till läkare sedan.

– Sådana här fredsbyggande aktiviteter i sådana här slumområden, där många har upplevt våldsamheter mellan grupperna, är en del av institutets arbete, berättar Jahan Ara Begum. Den sociala segregationen här grundar sig på religionstillhörighet, och det saknas platser där människor kan mötas.

Matlagningskurser

Det är kvinnor som leder arbetet på Aman Shantis center, och det är en mycket medveten strategi.

– Att arbeta med religionsmöten och fredsbyggande genom att bjuda in kvinnor och bemyndiga dem är en av våra största och viktigaste uppgifter, säger Jahan Ara Begum. Två av de stora utmaningarna när man arbetar för fred och försoning här är att kvinnors röster knappt hörs i beslutsprocesserna och att det finns så mycket ojämlikhet mellan könen och orättvisor i det lokala samhället. Det finns många här, i de politiska partierna och bland män i allmänhet, som inte uppskattar när kvinnor försöker delta, och de försöker fördröja eller förhindra utvecklingen.

Tillsammans med sina anställda medarbetare och frivilliga krafter leder Jahan Ara Begum matlagningskurser där de olika grupperna lär varandra recepten på sin festmat och berättar om religiösa högtider. I Aman Shantis egen skola för barn som har missat mycket av sin skolgång, på den öppna läxläsningen och på hälsocentralerna uppstår också vardagskontakter, och på sömnadskursen har många lärt sig ett yrke och samtidigt lärt känna framtida arbetskamrater.

Mycket långsiktigt

– Det behövs platser där människor kan träffas och tala om sin oro och sina tankar om hur fred kan byggas och hur vi kan nå försoning, säger Jahan Ara Begum. För ungdomarna är också den stora bristen på arbetstillfällen ett problem. Fattigdom och det faktum att så många är skuldsatta kan begränsa deras engagemang i fredsprocesser. När vi arbetar med kapacitetsutveckling bland invånarna här i området måste vi göra det mycket långsiktigt, och det kräver ständig fortbildning och kapacitetsutveckling bland oss som gör det.

Var firar alla männen Sankranti?

Det visar sig att många har samlats uppe på hustaken där de har tänkt grillar och flyger med drakar – drakflygning är en del av högtiden.

– Att vi firar högtider tillsammans och att många deltar i kulturarrangemangen är ett av de tecken på hopp som jag ser här, säger Jahan Ara Begum. Ju fler som deltar i det gemensamma, desto mer deltar de i möten om religionsdialog och fredsbyggande aktiviteter här i lokalsamhället. Vi ser också att de lär sig att acceptera och respektera varandras traditioner och tro.

___

Aman Shanti
Aman Shanti är Henry Martyn Institutes arbete i lokalsamhället, en arbetsform som utgår från fyra lokala centra i en konfliktdrabbad stadsdel och som innefattar skola, läxläsning, hälsocentraler, yrkeskurser, gemensamma firanden av årets högtider, religionsdialog och andra kontaktbyggande initiativ. Aman Shanti har sedan många år stöd av Act Svenska kyrkan.

Henry Martyn
Den brittiske prästen, missionären och bibelöversättaren Henry Martyn (1781–1812) arbetade i Indien och Persien i sex år i början av 1800-talet. Under den tiden hann han lära sig hindi, urdu och persiska och översätta Nya testamentet till de tre språken och The Book of Common Prayer till urdu.
I Storbritannien blev han något av en hjälte i missionsrörelsen och beskrevs som en modig, osjälvisk och mycket from person. Delar av den anglikanska kyrkan firar hans helgondag den 19 oktober. I Cambridge, hans studiestad, öppnades Henry Martyn Library 1898. Det blev Henry Martyn Centre 1992 och heter sedan 2014 Cambridge Centre for Christianity Worldwide.

Henry Martyn Institute
Henry Martyn Institute grundades 1930 i Lahore i Pakistan som Henry Martyn School of Islamic Studies. Initiativet och finansieringen kom från brittiska missionsorganisationer, senare också från amerikanska. Institutet flyttades 1938 till Landour och 1940 till Aligarh, 1962 till Jabalpur, 1966 till Lucknow och 1971 till Hyderabad där det ligger nu. 1960 blev det Henry Martyn Institute, och på 1990-talet byttes inriktningen från att vara enbart evangelisation bland muslimer till att innefatta forskning, interreligiösa relationer och försoningsarbete. Sedan 2004 ligger institutet i stadsdelen Shivarampally. Här hålls kurser och konferenser, och institutet tar emot studenter på grundnivå och masternivå, doktorander och postdoc-forskare.
Lunds Missionssällskap har beviljat resebidrag till svenska besök på institutet de senaste åren, Packiam T. Samuel har föreläst på Centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet, och Lunds Missionssällskaps ordförande Samuel Rubenson har föreläst i Hyderabad.