Azza Karam är välformulerad, en van talare som fångar publiken och förstår vikten av att locka till skratt. Men hennes budskap till åhörarna på det ekumeniska mötet i Stockholm i augusti 2025 är sylvasst: ansvaret för devalveringen av mänskliga rättigheter vilar tungt på religiösa samfund och troende människor.

– I dag, säger hon, när tyranner, demagoger och autokrater byter fot och säger: ”Det finns viktigare saker att göra, nu får det vara nog med det här rättighetsdravlet” – då är det vi som har låtit det hända.

Ekumenik räcker inte

Lead Integrity är namnet på den managementbyrå hon har grundat efter mer än trettio år på olika tjänster i skärningspunkten mellan religion, fred, utveckling och mänskliga rättigheter. Nu arbetar hon som ordförande och verksamhetsledare där. Tidigare har hon bland annat lett FN:s samarbetsgrupp för religion och utveckling, The UN Inter‑Agency Task Force on Religion and Development. Under en period var hon Stockholmsbo och arbetade på International Institute for Democracy and Electoral Assistance, en av de organisationer som övervakar den globala demokratiska utvecklingen. Så blev hon första kvinna och nordafrikan på posten som generalsekreterare för organisationen Religions for Peace. Som professor i religion och hållbar utveckling vid Vrije Universiteit Amsterdam men också tidigare och senare har hon skrivit om demokrati, politisk islam, genus och religionens roll i samhällsutvecklingen.

En kväll i augusti 2025 står hon längst fram i Engelbrektskyrkan i Stockholm och säger att hon förstår varför den kristna kyrkofamiljen vill fira 100-årsjubileet av det första ekumeniska mötet, det som Nathan Söderblom kallade till. Hon förstår betydelsen av att kunna mötas i fred över samfundsgränserna. Och så ställer hon frågan: varför inte kalla till ett interreligiöst möte?

– Ekumeniken är viktig, angelägen, nödvändig – men otillräcklig, säger hon.

Hon konstaterar att mötet 1925, och den enhet som nåddes kring kyrkornas uppgift att verka för fred, inte lyckades förhindra andra världskriget.

”Vi behöver varandra”

Hon säger att ett ekumeniskt möte inte heller nu, 2025, kommer att kunna förhindra medvetna grova överträdelser mot rättvisan.

– Hur viktigt [det här mötet] än är, så kommer det inte att sätta stopp för det som måste få ett slut – att vi dödar varandra. (…) Vi behöver varandra. Muslimer, kristna och judar – i all vår mångfald. Hinduer, buddhister, sikher … vi behöver varandra.

Den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna har sedan den antogs i FN juni 1948 varit en moralisk måttstock som medlemsländerna förhållit sig till för att bedöma utvecklingsnivån i världens länder, och under flera decennier vann demokrati och mänskliga rättigheter terräng globalt. I slutet av 1900-talet, särskilt efter det kalla krigets slut och Sovjetunionens kollaps, fanns en stark tro, åtminstone i väst, på att många nationer snabbt skulle demokratiseras.

Men 2019 signalerade International IDEA att världen befann sig i en demokratisk recession.

Förändrad syn på mänskliga rättigheter

Sex år senare meddelar V-dem, världens mest omfattande demokratimätning, att det finns fler autokratier än demokratier. Antalet demokratiska stater har rasat till 1985 års nivå, det vill säga så som situationen var några år före det kalla krigets slut.

I en intervju med Svenska FN-förbundet säger Hanna Gerdes, som är människorättsjurist och folkbildare, att en av de största utmaningarna när det gäller mänskliga rättigheter i Sverige är debattklimatet och den förändrade synen på mänskliga rättigheter:

”Vi som arbetar med de här frågorna tillbringar nu en stor del av vår tid med att förklara och försvara själva systemet med mänskliga rättigheter, varför det finns och varför den här delen av juridiken är så viktig.”

Det är mot bakgrund av den utvecklingen som Azza Karam menar att det måste till ansträngningar och uppoffringar från trossamfundens sida om respekten för mänskliga rättigheter ska kunna byggas upp igen.

–  Jag har arbetat i interreligiösa sammanhang i många år, säger hon, och min erfarenhet är att de har mycket bättre möjligheter att åstadkomma förändring än vad ekumeniken någonsin kan. 

Mer behövs

Azza Karam gör en distinktion mellan multireligiösa sammanhang och interreligiösa: de som deltar i multireligiösa samtal lyfter ofta fram den egna religionens företräden, men arbetet i interreligiösa sammanhang handlar om samverkan, att tjäna varandra, tillerkänna den andre goda avsikter och på djupet förstå att vi är varandras jämlikar.

– Det är otroligt viktigt att uppmärksamma och glädjas över våra respektive trostraditioner, säger hon. Men hela vår planet ropar på oss och ber oss att göra mycket mer än så. Det är dags för oss att agera tillsammans – för att rädda liv och för att rädda planeten, för den är allt vi har.

”Modet att göra vad som krävs”

Någon dag efter anförandet i Engelbrektskyrkan intervjuas Azza Karam av Stockholm International Peace Research Institute, SIPRI. Hon får frågan vilken som är den största säkerhetsutmaningen för dagens ledarskap och svarar:

– Det är att vi inte har verkligt ledarskap i världen idag. Det finns de som har ledarroller, men att befinna sig i en position där man har auktoritet innebär inte att man utövar det ledarskap som behövs. Vi behöver ett sammanlänkat ledarskap som är modigt och djärvt nog att förstå att det är genom att ta risker tillsammans som vi kan rädda vår planet, ett ledarskap som förstår att vår existens är sammanlänkad. Sammanlänkningen gäller inte bara oss människor, utan också naturen och andra levande varelser. Den medvetenheten, och modet att göra vad som krävs för att hålla oss sammanlänkade – och det innebär att inte agera utifrån egenintresse, och det i sin tur innebär att inte vara upptagen av vår unika maktställning eller tillgång till resurser – den typen av ledarskap saknas i världen idag.

Att se Skaparen i den andres ögon

Inför den i huvudsak kristna åhörarskaran i Engelbrektskyrkan använder Azza Karam delvis andra ord men efterfrågar detsamma: ledare som är beredda att göra avkall på det egna för det gemensamma.

– Det interreligiösa löftet är ett löfte om mänsklig värdighet, säger hon. För alla, alltid, överallt. Men det kräver en rad uppoffringar.

Först och främst, betonar hon, är det en fråga om att verkligen se var och en, oavsett bakgrund, som skapad av Gud.

– Om vi envisas med att tro att det bara finns en enda sanning kommer vi att tillåta grymheter, säger hon. Om vi inte lyckas se Skaparen, Herren, i den andres ögon, kommer vi att gå i graven utan att ha uppfyllt det vi var satta här att göra. När vi prioriterar vissa rättigheter framför andra, när vi vanärar våra egna religiösa traditioner och värnar vissa liv mer än andra, har vi kollektivt tillåtit de mänskliga rättigheterna att förlora sitt värde. Vi måste komma ihåg att mänskliga rättigheter – som vi gemensamt har kommit fram till efter många, många år – var möjliga, är möjliga och kommer att vara möjliga enbart när trostraditionerna själva upprätthåller dem och respekterar dem.

___

Azza Karam
Azza Karam föddes i Egypten 1968 i en diplomatfamilj och växte upp i Indien. Hon disputerade i miljövetenskap 1996 och har arbetat olika FN-organ och som generalsekreterare för Religions for Peace. Hon har också undervisat i religion och hållbarhet vid flera universitet.

Azza Karam på den ekumeniska veckan i Stockholm
På Sveriges kristna råds webbplats finns en inspelning av Azza Karams tal i Engelbrektskyrkan. Talet har rubriken ”Building Peace Together” och hölls på engelska.