Det har varit intensiva januariveckor för de lutherska kristna i Jerusalem när Sally Azar hittar en tid för en telefonintervju. En biskopsvigning i Evangelical Lutheran Church in Jordan and the Holy Land är en stor sak inte bara för kyrkans egna medlemmar – de är ungefär 3 000 sammanlagt nu – utan för vänner i hela världen.

– Att internationella gäster kommer är viktigt för oss, säger Sally Azar. Det är viktigt att ses, att träffa vänner, och det är viktigt att ni inte bara hör av oss hur vi har det utan upplever det själva. Ni ser att det som vi ställs inför och lever i inte är normalt. Nu var det en stor högtid här, och den var också viktig – glädjen och vardagen är viktiga, båda två. Det var fantastiskt med alla som kom. Gästfriheten är en så stor del av vår identitet!

Lära av varandra

Sally Azar är en av prästerna i Evangelical Lutheran Church in Jordan and the Holy Land och tjänstgör i den kyrka som brukar kallas för Redeemer inne i Jerusalems gamla stadskärna.

När hon medverkade under Act Svenska kyrkans ”150 år av internationellt engagemang”-firande i Uppsala hösten 2024 hade hon två kolleger och en grupp ungdomar från kyrkan med sig. Resan fick till slut 11 deltagare istället för 16 – de unga männen från Västbanken fick aldrig visum till Sverige. När den till slut genomfördes hade biljetterna fått bokas om 24 gånger på grund av oroligheterna i Mellanöstern.

– Resan var en stor sak för våra ungdomar, säger Sally Azar. Det var fint för dem att komma till Sverige och se livet hos er. De fick uppleva hur viktigt det är att lära av varandra och se hur vi kan skapa kontakter och hitta gemensamma nämnare med människor i andra länder.

Saknade stöd från kyrkorna

När Sally Azar själv satt på scenen i den stora salen på konferenscentret i Uppsala fick hon frågan om vilka maktförskjutningar (”shifting powers” var ämnet för panelsamtalet) hon ser i sina sammanhang, och hon svarade ”inga alls”.

– Vid den tiden saknade vi stödet från kyrkorna i andra länder, säger hon nu. Det var inte så många som höjde sin röst, och vi hörde ofta att de inte ville välja sida. Men vi har ett krig, och de som sitter i den svenska riksdagen känner inte ens till att det finns kristna här!

Hon berättar att det stöd hon saknade den hösten delvis har kommit senare och att två svenska riksdagsledamöters besök i Jerusalem tillsammans med Act Svenska kyrkan var mycket välkommet.

– Det var viktigt att de kom och såg hur det är nu, och det är viktigt att vi fortsätter med de kontakterna, säger hon.

”Vi lär oss hur det borde vara”

Hur talar man om mänskliga rättigheter med konfirmander, tonåringar och unga vuxna i en minoritet som den lutherska i Det heliga landet?

– Vi kan inte lita på internationella överenskommelser, säger Sally Azar, för de har bara brutits hela tiden. Jag förstår att det inte är så för er, och jag har förstått att ni inte kan tro det som händer här när det är en palestinsk röst som berättar det, det är som att allt måste komma från en europeisk röst för att det ska bli verkligt.

Hon beskriver hur palestinska ungdomar läser om FN och de olika deklarationerna i skolan:

– Vi lär oss hur det borde vara, men det är inget som vi ser omkring oss. Vi har inga rättigheter, ingen tror på dem här, vi är ju palestinier. När militären eller bosättarna attackerar oss händer inget. Vi ser inte FN:s inflytande alls. Israel har gått över gränsen så många gånger.

Trygg plats

– Det enda vi kan göra för våra ungdomar är att ge dem en trygg plats i våra kyrkor och försöka stötta dem i alla situationer, säger Sally Azar. Det händer att de lär sig saker i skolan och frågar oss varför det är som det är och vad vi kan göra, och då diskuterar vi det. Ibland vill de inte tala om situationen, men de lever ju i den varje dag.

Hon berättar om konfirmandgrupperna där hon och kollegerna går igenom de tio budorden.

– Då säger vi att det vi kan göra som kristna är att alltid svara med fred – även om andra inte håller fred. Det är så vi kan följa Jesus. Det är det vi kan göra.

Själv är hon bosatt i Jerusalem och har det värdefulla israeliska passet som församlingsmedlemmarna på Västbanken saknar.

– Det är mycket som är värre på Västbanken, säger hon, men jag har inte medborgerliga rättigheter här i Jerusalem.

Besökare berättar

Liksom de flesta palestinska ungdomar som får chansen studerade Sally Azar utomlands – hon läste teologi i Tyskland i fyra år.– Mina studiekamrater där trodde på internationell lag och mänskliga rättigheter, säger hon. Jag tror att de kanske blev mer medvetna senare … Vi talade om situationen i olika länder, men vi kom aldrig till Palestina. När våra ungdomar hade varit i Sverige var de förvånade över hur lite många verkade veta om hur vi har det.

Hon säger att hon har upplevt hur stödet från andra kyrkor har blivit starkare de senaste två åren.

– Jag tror att alla fortfarande är rädda och att många faktiskt har gjort vad de kan, säger hon. Vi har kontakt med kyrkor, organisationer, Kyrkornas världsråd, Lutherska världsförbundet – de har blivit fler och fler. Det som alltid verkar hjälpa är när någon har varit här hos oss och kan berätta.

”Vi vill ju ta emot gäster”

– Den enda möjligheten att något ska kunna förändras är helt beroende av press från de internationella sammanhangen, säger Sally Azar. Den har inte blivit tillräckligt stark än. Men vi hoppas att ni vill hålla kontakten med oss och berätta om oss.

Själv berättar hon om de unga resenärernas förvåning och glädje när de hade träffat Stockholms stifts biskop Andreas Holmberg i Uppsala och han sedan refererade till dem under ett möte i Riksdagen.

Och församlingsmedlemmar på Västbanken berättar för henne om vilka ekonomiska konsekvenser det får när de utländska besökare som kommer till Jerusalem nu sällan gör resan till Betlehem.

– Vi försöker stötta varandra, men de som bor i Betlehem vet inte vad de ska kunna göra för att få människor att komma dit igen. Det blir konkurrens om de få som kommer. Det är svårt för alla. Och det är inte bara det att våra församlingsmedlemmar har det svårt ekonomiskt – vi vill ju ta emot gäster.

Nu är den nye biskopen vigd och firad, och ett slags vardag infinner sig igen.

– Våra ungdomar upplever trauman som vi inte kan hjälpa dem att börja bearbeta på riktigt eftersom allt fortfarande pågår. Det som är viktigast för er att veta är att vi är här hela tiden och hoppas att ni vill hålla kontakten med oss. Man kan inte ignorera ockupationen, men det räcker inte med att vi säger till er hur det är här. Kom hit och träffa oss i kyrkorna!
___

Den lutherska kyrkan i Det heliga landet
Evangelical Lutheran Church in Jordan and the Holy Land har drygt 3 000 medlemmar fördelade på sex församlingar i Jordanien, på Västbanken och i Jerusalem. Den leddes länge av biskop Munib Younan, som också var president i Lutherska världsförbundet under en period, och sedan av Ibrahim Azar. Den 11 januari i år vigdes Imad Haddad, som senast har tjänstgjort i Jordanien, till ny biskop. Genom Dar al-Kalima University har kyrkan också kunnat driva viss verksamhet i Gaza. Svenska kyrkan och ELCJHL är medlemmar i Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet men har också ett eget nära samarbete. Malmö pastorat har nyligen skrivit ett eget vänskapsavtal med ELCJHL.