Indien: ”Vi är mångfald!”

Det tar en stund att hitta Jash vid det Gurdwara Bangla Sahib-området nära Connaught Place – efter ett tag visar det sig att det finns mer än en ingång som kan räknas som ”den stora”.

– När jag har utländska gäster brukar jag ta med dem hit, säger han. Jag var ofta här under min uppväxt. Det finns så många volontäruppgifter på ett sådant här ställe, och en del av dem kan också ett barn sköta. Jag brukade vara med och ta emot besökarnas skor.

Jash bor i New Delhi men reser mycket och har varit synlig i olika sammanhang i Sydostasien där människor möts för att arbeta för religionsmöten och mänskliga rättigheter, bland annat i nätverket South Asia Forum for Freedom of Religion or Belief. Veckan före intervjun var han på Sri Lanka för att lära känna fler av buddhismens olika skolor. Han säger att han gärna vill berätta men att det vore dumt att skriva ut hela hans namn. Bilderna av honom i det här reportaget är sådana som han har sett och godkänt.

– I min familj finns det både sikher och muslimer, säger han. Jag har rört mig i båda sammanhangen. En del i min familj har gått ännu mer in för att vara sikher och blivit döpta. Själv har jag satsat på att studera flera religioner. Det är min passion.

Comparative religions, det ämne som Jash har ägnat sina universitetsår åt, är religionsvetenskapens metod för att ställa olika trosinriktningar sida vid sida och se deras likheter och olikheter.

Också i storstadsvimlet i New Delhi finns flera av världsreligionerna sida vid sida.

Gemensam matlagning

Inne på gurdwara-området rör sig människor i olika åldrar. Det ligger mitt i storstaden men är rymligt både inomhus och utomhus, och vissa ytor spolas hela tiden med vatten så att besökarnas fötter hålls rena. Människor rör sig runt Sarovar, den stora heliga bassängen. Inne i det vi skulle kalla ett gudstjänstrum sitter många runt en grupp äldre män som läser högt eller sjunger ur den heliga boken, Guru Granth Sahib. Den siste levande gurun, Guru Gobind Singh, utsåg i början av 1700-talet boken till sin efterträdare.

Nästan överallt är det fotoförbud, och när människor i närheten är försjunkna i bön viskar Jash sina instruktioner och presentationer.

Matsalens golv spolas med vatten mellan två serveringstider, och inne i templets kök pågår matlagningen för fullt.

– En av sikhernas traditioner är att bjuda på mat i templet, berättar Jash. Alla är välkomna, vem som helst, och många av dem som lever i utsatthet här i New Delhi kommer hit och äter fastän de inte är sikher.

Köksvolontärerna, många av dem äldre kvinnor och män, arbetar i en storköksmiljö med enorma kärl för ris och gryträtter, men många av dem sitter på låga bänkar vid ett arbetsbord och en stor spishäll och utför de manuella momenten med bröddegen. Serveringskärlen körs ut i matsalen och tillbaka på en palldragare.

– De serverar mat i flera omgångar under dagen, säger Jash, och det är ju mycket arbete med maten, men det är också alltid många som kommer för att hjälpa till.

”Ville studera livet”

Det universitet där Jash studerade religionsvetenskap är muslimskt, och han valde det därför att det profilerar sig med sin undervisning om den tro som människor lever i.

– Det finns bara fyra universitet i Indien som har comparative religion som inriktning, berättar han. Jag vill studera livet och utforska olika trostraditioner. Och något av det bästa på mitt universitet var att vi hade någon från en annan religion i varje ämne. Till exempel var det en muslim som undervisade om buddhismen. Det är en mycket ovanlig plats!

Studierna mynnade ut i bland annat uppdrag som programsamordnare på en organisation som heter Global Peace. Där provade han en metod för religionsdialog med unga.

– Jag samlade New Delhi-ungdomar och presenterade fakta om de religioner vi har här – dels om tron, dels om kulturen. Sedan gick vi till olika heliga platser tillsammans.

I början, berättar han, hade han inte råd att hyra någon lokal, så han bjöd in till en trädgård och höll träffarna där.

Målgruppen var 18–28-åringar, alltså också de som hade avslutat sina studier och arbetat i några år.

– Jag ville få med de lite äldres kunskap, säger han. Nu har jag haft 14 sådana grupper. Den första var liten, och som mest har vi varit 25 i en grupp.

Förändringar

I takt med de politiska förändringarna i Indien har också Jashs arbete förändrats.

– Alla religioner har sina PR-trick, säger han. I tv-programmet India’s Got Talent har det blivit mycket sikhshow med svärd och mustascher och styrka. Nu när jag har studerat buddhismens olika skolor har jag förstått att den inte alltid är fredlig. När jag var på Sri Lanka förra veckan märkte jag att buddhisterna är starka i politiken där.

Som student, berättar han, brukade han gå till ett hinduiskt tempel den 14 februari varje år – det var de ungas Valentine’s Day-tradition.

– Nu har hinduiska tempel här i norra Indien blivit tillsagda att ta bort gamla gudabilder där manligt och kvinnligt syns tillsammans, och unga par som kommer till templen kan bli trakasserade på olika sätt.

”Hindiusm för mig är ödmjukhet”

Jash förklarar att man måste skilja mellan den politik som bygger på religionerna och den politik som bygger på Indiens tradition med kastsystem.

– Nu är de ihopsatta, som ett socialt experiment, säger han. Mat har blivit en jättefråga – jag skulle säga att fyra femtedelar av hinduerna egentligen inte är vegetarianer. Den militanta hinduism som vi ser nu är motsatsen till hinduism. Hinduism för mig är ödmjukhet. Men det finns så många former av den tron också, och jag vill studera dem för att förstå mer. Den ledare som vi har nu förstår inte att ett enhetligt Indien inte finns. Vi är mångfald!

Fram till ungefär 2020, berättar han, var han mycket aktiv på sociala medier och försökte ta upp frågor om religion och religionsdialog där.

– Efter att jag hade skrivit en sak på Instagram blev min pappa kontaktad av en bekant som är polis och som ville varna mig. Mina föräldrar blev oroliga, och jag började känna mig bevakad, så jag raderade mina konton på sociala medier.

Andliga rutiner

Det hela gick så långt, berättar Jash, att han insåg att han hade blivit paranoid.

– Jag var tvungen att söka psykologhjälp, säger han. Jag trodde att jag var förföljd överallt. Men jag var fortfarande aktivist, och jag kände att jag måste förstå de andra också. Att studera religionsvetenskap hjälpte mig faktiskt. Jag studerade med målet att förstå, och jag lärde mig att bara lyssna, vad andra än säger – jag har statsanställda vänner, till exempel – och att bara debattera utifrån ett jag-perspektiv.

Han säger att han fortfarande censurerar sig själv mycket men att hans andlighet och de andliga rutiner som han försöker hålla fast vid har hjälpt honom med förföljelsetankarna.

– Jag tror inte längre att jag kommer att bli fängslad, säger han, och när jag talar med mina muslimska vänner är jag stolt över min tro.

Han beskriver religionen som ett tveeggat svärd: på ena sidan finns självförverkligandet som religionen kan beskriva på olika sätt och som anhängarna försöker uppnå, på andra sidan kriget som också kan anta olika gestalter.

– Och så gör varje religion sina PR-trick, säger han. De är vackra, men också farliga, och den politiska aspekten finns alltid med.
___

Gurdwara Bangla Sahib
Gurdwara är sikhernas ord för helgedom, och Gurdwara Bangla Sahib är en av de mest kända och besökta. Den är berömd för sin heliga damm, Sarovar, och för sina band till den åttonde sikhgurun, Guru Har Krishan. Byggnaden började som ett kungligt residens på 1600-talet men gjordes om till helig plats i slutet av 1700-talet. En stor verksamhet är den dagliga matserveringen. På området finns också ett sjukhus för New Delhis fattiga.

Global Peace Foundation
En av de organisationer som arbetar för religionsfrihet i Indien är den indiska grenen av Global Peace Foundation, som har sitt internationella huvudkontor i Washington, DC. Dess indiska huvudkontor finns i New Delhi, och verksamheten där innefattar bland annat utbildningar i ledarskap och fredsbyggande för unga, konstprojekt där människor med olika bakgrund deltar tillsammans, en podcast och möten mellan unga och äldre som är engagerade i samma frågor.

Teach for India
Jash har också gjort en del av sitt arbete inom ramen för Teach for India, en organisation som bildades 2008. Den arbetar för att mindre privilegierade barn och unga i Indien ska få en utbildning och att den ska vara trygg och utvecklande för dem. Målet är att de ska kunna ta ansvar som till exempel lärare och politiker och stötta skolornas utveckling i sina yrkesliv. En av de utåtriktade satsningarna är musikaler som har specialskrivits och producerats för de indiska sammanhangen och för att inspirera åhörarna att engagera sig.