Mellanmänskliga möten

I skuggan av vårdträdet på församlingens gård i Bagamoyo satt ungdomar från Moçambique och Sverige och spånade på vad de skulle vilja göra tillsammans.

Vänskapsrelationen mellan Lebombo stift i den anglikanska kyrkan i Moçambique och Svenska kyrkan i Västerås stift var etablerad sedan länge, och vänskapen fördjupades för varje år som gick. Delegationer hade rest mellan länderna. Vuxna och ungdomar hade lärt känna varandra och delat både glädje och sorg tillsammans. I Västerås stift hade festivalen Rock for Moc på Finnåkers kursgård utanför Fellingsbro under många år samlat in pengar till stiftsgården Maciene, och nu var den invigd. 

Nu, 2010, var det tid för ungdomarna göra något nytt fördjupat arbete tillsammans. 

Tre parter

Det var inte bara ungdomarna i Lebombo och Västerås stift som ville samarbeta. 2009 hade en grupp unga från det svenska stiftet mött unga i Evangelical Lutheran Church in Jordan and the Holy Land och gjort en adventskalender tillsammans med dem.
Det fanns en längtan efter ett utvidgat vänskapsutbyte.  

Det var i samtalet under trädet i Bagamoyo som idén kläcktes.

”En egen ledarutbildning”, var det någon som sa.

”Ja, där ungdomar leder varandra. Ett sammanhang där vi får lära av varandra och får lära känna varandras kulturer bättre.”

Crossroads hade skapats – ett unikt vägskäl där ungdomar från tre kontinenter, tre kyrkor och tre olika kulturella, politiska och socioekonomiska kontexter fick möjlighet att umgås intensivt under en vecka varje år och tillsammans skapa en ledarutbildning.

Att få syn på sin egen kultur

Året därpå, 2011, träffades ett tjugotal ungdomar från de tre länderna i Moçambique för att genomföra den allra första utbildningen. Metoden var enkel och utvecklades av ungdomarna själva. De vaskade fram frågeställningar som var relevanta för dem och som de ville fördjupa sig i. De arbetade i blandade grupper och förberedde workshops på. De kunde använda olika metoder: musik, bibelstudier, diskussion, teater och lek. De turades om att leda workshops för varandra. Och så utvärderade de arbetet.

Det skulle visa sig att den här metoden var ett bra redskap inte bara för att bli bättre ledare utan också för att lära känna varandras kulturer och, kanske inte minst, för att få syn på sin egen kultur.

Gemensam identitet

Dessutom blev den gemensamma kristna identiteten tydlig för deltagarna, och glädjen över att höra ihop i den världsvida kristna kyrkan var stor – oavsett vilket land vi växer upp i, trots olika förutsättningar och olika bakgrund, är våra liv sammanflätade. Den insikten kom att översättas i orden ”We are from here” – ett sätt att uttrycka att gemenskapen är ett gemensamt uppdrag och ett gemensamt ansvar.

Detta avspeglas också i hur veckan organiseras: alla större beslut tas av ungdomarna och deras ledare tillsammans. Finansieringen kommer från donatorer som Lunds Missionssällskap och Västerås stift, men alla ungdomarna vet att de pengar som möjliggör veckan är gemensamma medel.

Denna kultur av att samarbeta och lyssna på varandra har gjort Crossroads till ett exempel på ömsesidighet i Nord-Syd-relationerna.

Flyttad till Jordanien

Det blev ett uppehåll under pandemiåren, men annars har Crossroads ända sedan 2011 arrangerats efter ett roterande schema i de tre olika länderna och med nya grupper ungdomar varje gång.

2025 var det Evangelical Lutheran Church of Jordan and the Holy Land som skulle vara värd. De hade tagit emot oss andra på Västbanken de tidigare gångerna, men på grund av kriget i Gaza och oroligheter i Beit Sahour bestämde vi att vi den här gången skulle träffas i Jordanien. Ett tag såg det mörkt ut – Israels bombningar av Iran veckan före midsommar gjorde att alla flyg till Jordanien ställdes in – men tre veckor senare, när sommaren var som hetast i Jordanien, kom vi till sist i väg.

Lägereld och morgonkaffe

Schemaändringen gjorde att den ursprungliga svenska gruppen på sex ungdomar krympte till fyra. Jag, som är stiftsadjunkt för internationella relationer i Västerås stift, följde med som ledare. Tillsammans med de femton deltagarna från Palestina och de sju deltagarna från Moçambique blev vi årets Crossroads-gäng.  

Precis som tidigare år blev vår vecka en dynamisk mötesplats full av kreativa övningar, djuplodande samtal och en och annan kulturkrock. Det blev sena kvällar runt lägerelden och sömniga morgnar över morgonkaffet.

Vi bodde på ett äventyrscenter i norra Jordanien, och ungdomarna fick chansen att prova höghöjdsbana och zipline. Våra värdar såg också till att vi fick se ökenstaden Petra, Jesu dopplats vid Jordanfloden och det storslagna ökenlandskapet Wadi Rum i södra Jordanien.  

Men schemat dominerades naturligtvis av de pass där ungdomsledarna i blandade grupper förberedde workshops för varandra på teman som gruppen hade valt – två av dem var ”Religion and hate” och ”Technology vs. Humanity”.

Bortom algoritmerna

Arbetsmetoden har varit den samma sedan starten 2011. Samtidigt är det uppenbart att världen och teknologin har förändrats. Den här gången hade alla deltagare, oavsett ursprungsland, en smartphone i fickan och tillgång till ChatGPT och andra AI-tjänster. Lockelsen att låta dem göra jobbet blev stark i några av grupperna. Därför kommer nästa Crossroads troligen att ha något slags “mobildagis”. AI kan blixtsnabbt trolla fram texter och manualer, men Crossroads går inte ut på att visa upp perfekta workshops.

Poängen är ju mellanmänskliga möten – över gränser och bortom algoritmerna. Ibland blir det språkförbistring och diskussioner om hur tidsangivelser ska tolkas. Det stora skrattet kan plötsligt sprida sig i rummet efter en knasig teaterövning. Förståelse skapas, och vänskaper byggs.

Mellanrummen

Den här gången blev det tydligt att det var i mellanrummen som många av de viktigaste mötena ägde rum. I samtalet sent om kvällen över ett parti Uno (den palestinska versionen). I de moçambiqiska sångerna på bussen söderut. I trängseln bak på jeepen som åkte i full fart över ökensanden. Vid kyrkkaffet efter festhögmässan i Amman.

Världen förändras i fruktansvärt hög hastighet. Global solidaritet pekas ut som otidsenlig, och gränser som vi trodde var öppna stängs, en efter en. Lögnens retorik är högljudd, och polariseringen mellan grupper ökar lavinartat på alla fronter.  

Därför är mötesplatser som Crossroads så oerhört viktiga att slå vakt om, mötesplatser där vi trots allt kan få mötas över landsgränser och kulturgränser för att dela tro och liv. Detta är ett stort fredsarbete i det lilla formatet. Under några intensiva dagar får unga människor unika erfarenheter som kommer att prägla deras framtida liv och värderingar.

Som Shelsia Manave från Moçambique uttryckte det:

”It was an amazing experience. I can’t even express it in words. You must feel it!” 

___

”Under Crossroads fick jag lära mig om de olika utmaningar och möjligheter som det innebär att arbeta och leda en annan typ av grupp än dem som jag är van vid från konfirmandarbetet hemma.”
Petter

”Det är en sak att veta om förtryck och orättvisor men en helt annan sak att se det med egna ögon eller höra av de andra deltagarna hur deras situation ser ut. Crossroads är en plats där det som är normalt för en öppnar ett nytt tankesätt hos en annan.”
Ell

”Crossroads har varit den absolut mest givande resa jag har varit med på. Jag har blivit en bättre ledare, fått en bredare syn på världen och livet och såklart fått minnen för livet.”
Loke