”Nu har något nytt börjat”

Ung i den världsvida kyrkan-stipendiaterna 2024. Bild: Magnus Aronson

I stugan med den stora salen nere vid Siljans strand håller tjugosex händer i tretton biblar. Alla bläddrar i Ordspråksbokens tionde kapitel.

– Vi checkar in i ett bibelsamtal genom att välja ett ordspråk var, säger Nicklas From. Ordspråksboken är en fantastisk bok om man känner att man vill le lite eller brodera en bonad. Bläddra och läs och leta efter ett ordspråk som säger något om dig idag.

– Vill du att vi ska motivera valet? frågar en deltagare.

– Man behöver inte, men man får, säger Nicklas From. När ni har hittat något kan ni lägga ner Bibeln, så ser jag att ni är klara. Sedan går vi en runda så att alla får säga något.

Myggnät och försäkringspapper

Klara Rönnegård sitter vid den bakre väggen och lyssnar. Hon, Maria Larsson och Maya Skagegård är de tre som sköter det löpande arbetet med Ung i den världsvida kyrkan, två av dem på Rättviks stiftsgård och den tredje mest på Kyrkokansliet i Uppsala, och under utbildningsveckorna i augusti har de förberett det praktiska med de tolv stipendiaterna: poängen med att ha en hemmaföljare att prata med regelbundet, försäkringspapper, numret till SOS Alarm, myggnät, resplaner, kvittensblock, vaccinationer. De har också hållit samman ett program med en rad föreläsare som har kommit resande från bland annat Kyrkokansliet till stiftsgården för att berätta om sina specialämnen.

– Deltagarna har sagt att det är som att få en massa TED Talks, säger Klara Rönnegård och skrattar lite. Och så har vi varit hemma hos Anders Åkerlund här i Rättvik, och han har berättat för dem om sitt internationella engagemang. Det blev väldigt bra.

Tolv stipendiater

Ung i den världsvida kyrkan har en ganska lång historia under olika namn och i lite olika former. En av de första ungdomsstipendiaterna som Svenska kyrkan skickade ut i världen var Jonas Jonson, som nu är biskop emeritus. Maya Skagegård har varit i Zimbabwe som deltagare i ett liknande program, ett för unga enbart i Uppsala stift. De senaste stipendiaterna var de som kom till Sverige precis när pandemin höll på att bryta ut och som fick resa tillbaka till sina hemländer efter mindre än en vecka.

– Nu börjar vi med att skicka ut tolv stipendiater, säger Maya Skagegård. Fyra åker till Bukoba stift i Tanzania, fyra åker till Karagwe stift, och fyra åker till Filippinerna. När de kommer hem ska vi ta emot lika många därifrån. Och sedan hoppas vi att vi kan bygga ut det till nästa år.

Nästan alla stift

Planen att samla deltagare från alla stift gick nästan att genomföra i år – Visby stift är inte med i programmet, och när Härnösands stift inte heller kom med den här gången valde Västerås stift ut två, Fredrik Häll från Falun och Julia Domberg som de senaste åren har studerat i Umeå. Båda reser till Filippinerna. Och när Noomi Åberg från Bygdeå inte kunde resa som volontär till Svenska teologiska institutet i Jerusalem som hon hade planerat blev hon istället Luleå stifts stipendiat och fick en biljett till Tanzania.

På Rättviks stiftsgård är alltså unga från hela Sverige samlade. Vid det här laget vet de också vilka de kommer att resa tillsammans med, fyra till varje mottagarstift, och sedan kommer de att göra mycket av sitt arbete två och två.

Som honung

– Hur går det? frågar Nicklas From gruppen i stugan vid stranden.

– Inte så bra! säger en deltagare. Alla är så sura, och jag är på ganska bra humör idag!

– Vi kör om en minut! säger Nicklas From.

Efter ytterligare en liten stunds tystnad börjar ordspråken strömma genom rummet: Formuleringen ”ett vänligt ord muntrar upp” kan vara bra nu när det är lite stressigt inför resan, en påminnelse om att man kan hjälpas åt genom att prata med varandra i gruppen. ”Människan tänker ut sin väg, men stegen styrs av Herren” – nu har något nytt börjat. ”Vänliga ord är som honung” – det finns ju mycket oro, och ett ord kan göra mycket gott.

”Nu har du jobb!”

Karlstads stifts stipendiat heter Maria Falkenland och har det senaste året vikarierat som församlingspedagog i en församling i Karlstad. Hela vägen fram till hennes ansökan är händelser som skulle kunna beskrivas som tillfälligheter, men det började med att hon var konfirmand i Kroppkärrskyrkan och fortsatte som ung ledare i några år.

– Sedan var det en dag när de var ute och presenterade sig, det finns något som heter Ungdomsbussen, och en som heter Anders Holz var där. Han hade haft en utbildning för unga ledare som jag hade gått, så jag gick och sa hej. ”Har ni något jobb åt mig?” frågade jag. Han trodde inte det. ”Jag kan ryska”, sa jag. ”Nu har du jobb!” sa han.

Vill uppleva fler kulturer

Maria Falkenland har en rysk mamma och släkt i Ryssland, Ukraina och Bulgarien. Mormor har lärt sina grannar i en rysk stad att fika, och Maria Falkenland har rest och hälsat på henne, men så många andra länder har det inte blivit än.

– Det finns ju ett begrepp som är mellanförskap, och det har jag upplevt, säger hon. Vi bodde i Kil när jag var liten, och där kände jag mig ofta lite annorlunda och begränsad med mina två etniska bakgrunder. Jag blev diskriminerad ibland. Det är absolut en anledning till att till att jag vill uppleva fler kulturer och andra förhållanden. Jag har ju haft en privilegierad uppväxt här i Sverige, lite som en bubbla.

Personligt brev

De två språken blev det som ledde Maria Falkenland vidare. Under sista året på gymnasiet hade hon en timanställning i kyrkans verksamheter för ukrainska flyktingar – hon tolkade och pratade och var med i de aktiviteter som ordnades. När det behövdes en vikarierande församlingspedagog hade hon tagit studenten och kunde söka tjänsten. Och på en personalträff berättade en kollega att Ung i den världsvida kyrkan skulle sättas igång igen och sa till alla att uppmuntra unga i församlingarna att söka.

– Då tänkte jag: men det kan ju jag göra, säger hon. Jag fick skriva ett personligt brev och svara på frågor – det var inte så svårt, det blev ganska självklara svar. Jag berättade om min bakgrund, mina språkkunskaper, mitt församlingsengagemang och lite annat, och om min drivkraft att se världen.

Intervjua ungdomar

Under ansökningsprocessen och förberedelserna har hon upptäckt mer av det internationella arbete som finns i Karlstad stift.

– Vi har ett vänstift vid kusten, vid Zanzibar – det borde vi prata mer om! Och vi skulle kunna göra mer i församlingen. Jag har fått kontakt med en som arbetar med ungdomar. Det skulle passa bra med Agera-volontärer hos oss.

Redan under veckorna i Rättvik har deltagarna fått fundera på hur de kan berätta om sina upplevelser när de kommer hem, och Maria Falkenland har en plan:

– Jag målar mycket, så jag har tänkt att jag kanske kan ha en vernissage och presentera mina målningar och foton och berätta. Men jag ska arbeta mycket med intervjuer. Det vore roligt att vara med på konfirmanddagar och när unga ledare ses, och jag vet att det kan vara lätt att tappa deras uppmärksamhet, så jag har tänkt att jag ska spela in intervjuer med tonåringar, om ungdomsarbetet i deras församlingar till exempel.

Går på livets stig

Två av deltagarna har råkat välja samma ordspråk, ett om modlöshet – ”när vi blickar framåt, vad kommer vi att få?” –  och en säger att han alltid har tyckt att lathet är ett slags sjukdom som han inte vill ha. En talar om att ha fokus på det som gagnar situationen, och orden ”en givmild människa” har väckt tankar om att vara generös på olika sätt. Ett ordspråk om tillrättavisning blir en hälsning till alla resenärerna:

– Jag har lärt mig så mycket nytt här på stiftsgården. Jag går på livets stig, det är såhär det är. Man lär sig!

Efteråt säger Maria Falkenland:

– Jag vet inte så mycket än om stället dit vi ska, men jag tycker att det är lite fint – jag vill utvecklas genom att utmana mig själv, och jag har försökt göra det, säga ja, vara bekväm med att vara obekväm. Det är livet och tron och kyrkan och mänskliga möten. Det är läskigt men fint. Jag vet att det kommer att bli helt fantastiskt.

___

Ung i den världsvida kyrkan 2024

Tolv stipendiater reste ut i början av september. Visby stift deltar inte i utbytesprogrammet, och Härnösands stifts plats blev tom i år – istället utsåg Västerås stift två stipendiater.

Iglesia Filipina Independiente
Fredrik Häll, Västerås stift
Nadja Ericson, Växjö stift
Sofia Wallengren, Skara stift
Julia Domberg, Västerås stift

Bukoba stift, Evangelical Lutheran Church in Tanzania
Adam Mattiasson, Stockholms stift
Jonathan Ilja, Linköpings stift
Noomi Åberg, Luleå stift
Madelene Stavehaug, Strängnäs stift

Karagwe stift, Evangelical Lutheran Church in Tanzania
Hanna Egestål, Göteborgs stift
Ida Fransson, Uppsala stift
Eleonor Möller, Lunds stift
Maria Falkenland, Karlstads stift

”Vi kliver av planet i Entebbe och möts av 30 graders värme. Vår handledare Merabu tar emot oss med en kram. Hon har åkt i sju timmar bara för att hämta oss för att se till att vi kommer fram till Kayanga i Tanzania. Längs vägen ser vi massor med bananträd, hibiskusblommor och människor. Det är väldigt torrt. Regnperioden har inte börjat än, och det verkar som att den är senare än vanligt.” – ur Göteborgs stifts stipendiat Hanna Egeståls första reserapport på Ung i den världsvida kyrkan-bloggen

”Mellan alla motorcyklar som slingrar sig igenom bilköerna och människorna som bor på refugerna så är det en verklighet, en verklighet som vi får möjligheten att uppleva. En verklighet som är så långt ifrån den jag är van vid här hemma. En verklighet som jag aldrig kunde ha föreställt mig, trots att jag verkligen försökte förbereda mig mentalt.” – ur Västerås stifts stipendiat Julia Dombergs första reserapport på Ung i den världsvida kyrkan-bloggen

___

Ung i den världsvida kyrkan
Du som är 18–30 år och är engagerad i Svenska kyrkan och i internationella frågor är välkommen att söka till Svenska kyrkans utbytesprogram Ung i den världsvida kyrkan 2025. Lunds Missionssällskap är med och finansierar utbytet, som innebär utbildning i Sverige, tre månader i Tanzania (det nordvästra stiftet eller Karagwe stift) eller Filippinerna hösten 2025 och uppföljning med församlingsbesök efter hemkomsten. Det är enkelt att hitta ansökningssidan på Svenska kyrkans webbplats när den öppnar vid årsskiftet, och den är öppen fram till 15 mars.