I början av hösten hade en film Sverigepremiär på Bio Roxy på Tivoligatan i Kristianstad. Den har visserligen visats i Sverige tidigare, med engelsk textning, men nu hade den fått svensk textning, och ABF i Skåne hade ordnat så att den kunde visas offentligt. I Kristianstad var det gruppen Sticka för fred från Broby som bjöd in.

Samma helg avslutades en av sommarens stora utställningar på Kalmar konstmuseum med ett eftermiddagsprogram där bland annat tillresta Sticka för fred, Zonta Kalmar, Kvinnojouren och Hemslöjden medverkade.

Både filmen Hilos de sororidad – Trådar av syskonskap och utställningen ”Stickaktivism – nystan mot genusrelaterat våld” har kommit till tack vare en liten grupp kvinnor i den baskiska staden Astigarraga.

Nybliven lokalpolitiker

– Jag läste om projektet på en webbplats och frågade mina vänner om vi skulle vara med, berättar Gerd-Inger Persson som är pensionerad barnmorska och bor i Broby.

I filmen berättar kvinnorna i den ursprungliga gruppen om hur en nybliven lokalpolitiker frågade dem om de ville ses i två timmar varje tisdagseftermiddag. Idén liknade en svensk studiecirkel: de samtalade och studerade vitt skilda ämnen.

– Men så blev ett mord på en kvinna väldigt uppmärksammat i Spanien, och som jag förstod det var det den händelsen som gjorde att de tyckte att de måste göra något, säger Gerd-Inger Persson. De började sticka en lång halsduk tillsammans för att uppmärksamma genusrelaterat våld och protestera mot det.

Stickcafé på flyktingförläggning

Harituz kallar de sin förening, och de betonar att det är en öppen förening för kvinnor och män i Astigarraga. Men halsduksprojektet fick snart ett eget liv och har kommit att kallas Madejas contra la violencia sexista, ungefär ”nystan mot genusrelaterat våld”.

Sticka för fred började med två stickerskors lokala inbjudan till världsstickardag (World Wide Knit in Public Day) 2014, fortsatte med stickcafé på en flyktingförläggning i Broby, utvecklades till fredsduvetillverkning med paket som skickades till många länder – och så kom halsdukarna.

– Vi stickade våra halsdukar och postade vårt paket, och sedan tittade jag på webbplatsen många gånger, och till slut såg jag en av dem på en bild. Då visste jag att det hade gått bra! säger Gerd-Inger Persson.

Demonstrationståg

Gruppen i Broby var inte den enda som läste om Madejas-projektet och ville vara med. När originalgruppen hade visat sin långa halsduk i hemstaden började de få kontakt med både enskilda och grupper på olika platser i Spanien och Portugal och snart också i andra länder. Halsduksrullarna har rullats ut för att hängas på stadshus och andra offentliga byggnader, hållits i ring under tal, hängts upp i konferenssalar under samtal om genusrelaterat våld, burits i demonstrationståg, utgjort rekvisita för dansare – och blivit konstutställning i Wanås i Skåne och nu på konstmuseet i Kalmar.

I filmen, som har kunnat produceras genom att många har bidragit till kostnaderna, talar gruppens medlemmar om sin förundran och glädje och om det syskonskap de har upplevt när de har tagit emot besök och själva rest för att besöka andra stickare, men också om ilskan över felaktiga domar och lagar.

Gruppen i Broby medverkar under sitt besök i Spanien och sedan igen när gruppen från Astigarraga kommer till Wanås – något som blir nästan lite overkligt att se den här hösten.

– Det var stort att få se filmen med svensk textning nu, säger Gerd-Inger Persson. Vi hoppas att vi kan bli fler som stickar för fred.