Sydsudan: ”Det är inget abstrakt”

Light Aganwa blev tvungen att skjuta upp intervjun först ett par veckor och sedan några dagar till. Först blev det möjligt för honom att resa till den by där hans föräldrar bor och arbeta intensivt i jordbruket ett litet tag.

– Det beror på att det är relativt lugnt här i Sydsudan just nu, säger han. Jag reste ungefär 270 kilometer, och de humanitära organisationerna kan röra sig i hela landet. Kyrkorna arbetar också på sina sätt överallt. Det finns ett slags vardagsliv trots att det blir oroligt då och då. Jordbrukarna arbetar för fullt.

Det som hände när Light Aganwa kom tillbaka tillbaka till Juba var att han fick ett våldsamt malariaanfall med bland annat feber, värk och smärtsamma sår i munnen. Myggorna tar ingen hänsyn till en fredsorganisations planering. Men den här dagen i slutet av maj, när det till slut går att genomföra intervjun, om än på en hackande anslutning, säger han att han är tillräckligt återställd för att kunna berätta något om situationen.

Under befintliga förhållanden

Det relativa lugnet är ett glädjeämne men inte något som tyder på att problemen i Sydsudan är lösta: i sammanställningen Human Development Index har Sydsudan plats 192 av 193, 10 miljoner i en befolkning på närmare 12 miljoner är i behov av humanitärt stöd, och mellan sju och åtta miljoner beräknas leva med matosäkerhet på krisnivå eller värre.

ONAD, Organization for Non-Violence And Development, är en av de civilsamhällesorganisationer som har försökt hålla igång sitt arbete under de oroliga perioderna och som under våren 2026 har kunnat göra lite mer.

– Vi finns i hela landet, och vi samlar bland annat unga, kyrkoledare och samhällsledare till samtal och utbildningar, berättar Light Aganwa. Vi startade vår verksamhet en gång därför att förhållandena i Sudan krävde det, vi arbetar för förändring men alltid tillsammans med den befintliga regeringen, och vi måste arbeta under de förhållanden som vi har.

När ONAD grundades på 1990-talet fanns inte Sydsudan som självständig stat. Light Oganwa var en av de tre vänner som bestämde sig för att göra något för freden i Sudan. De berättade om sina tankar för de vänner som fanns i Lunds stift tack vare vänstiftsavtalet mellan Lui, ett stift som nu är en del av Sydsudan och ingår i Episcopal Church of South Sudan, och Lund.

– Vi sa att vi kände människor och att vi ville bjuda in till en workshop. Ni gav oss 1 000 dollar. Det var tack vare den gåvan vi kom igång.

Politiska motsättningar

Light Aganwas arbetskamrat Moses Monday John har tidigare berättat för Uppdrag Missions läsare om den besvikelse som ONAD-medlemmarna och många andra kände när det blev uppenbart att Sydsudans självständighet inte i sig skulle leda till fred.

En del av de vänner som Lunds stift hade i Lui stift, bland andra prästen Sosthen Amin Lati, kände sig så hotade att de flydde in i Uganda. Det enorma flyktinglägret Kiryandongo har mellan 2021 och i år vuxit från 70 000 till över 130 000 invånare, men många från Lui stift har bott där ända sedan 2015.

Samtidigt har människor flytt från Sudan, där det också är mycket oroligt, in i Sydsudan. Biståndsorganisationen Rescue Sverige, den svenska grenen av International Rescue Committee som har arbetat i Sydsudan i drygt 30 år, har sammanställt en lista över de risker som är överhängande i landet i år: hotande inbördeskrig eftersom fredsavtalet från 2018 håller på att falla samman (säkerhetsstyrkor har inte fått lön på flera månader, och det ökar risken för våld), kriget i Sudan hotar oljeexporten som står för 90 procent av Sydsudans statsinkomster, hotande svältkatastrof (många svälter redan), sex år i rad med svåra översvämningar har drabbat 900 000 människor och orsakat kolerautbrott, och det är risk för nya översvämningar och sjukdomar. Över två miljoner människor räknas som internflyktingar.

Light Aganwa bekräftar att diskussionerna om hur fredsöverenskommelsen ska förverkligas har lett till stora politiska motsättningar.

– Det har hållit på sedan mars förra året, och det bara fortsätter, säger han.

Ett annat stort problem i år är att många statsanställda, inte bara säkerhetsstyrkorna, väntar på flera månaders löneutbetalningar.

– Vi har goda kontakter överallt hos myndigheterna, och tjänstemännen är inte otrevliga mot oss, men vi märker att de är frustrerade. Ibland när man kommer till ett kontor är det ingen där.

Tidskrävande resor

Också inom ONAD och andra organisationer är ekonomin ett stort orosämne. Lugnet är just relativt – Light Aganwa förklarar att varje resa, till exempel för en workshop, måste förberedas genom kontakter med åtminstone fyra myndigheter. Frågorna som ska ställas gäller tillstånd och prognoser. Avstånden är stora, och vägarna är inte alltid farbara.

– Infrastrukturen här är så dålig, säger han. Resorna tar mycket av vår tid. Om man kan boka ett flyg är det oftast det enklaste, men de humanitära organisationerna har bättre möjligheter till det, och de kommersiella flygen är så dyra. Att flyga inrikes här kan kosta lika mycket som att flyga till Berlin! Å andra sidan: man kan bli stoppad på vägarna, många blir rånade, och vi hör om då och då om människor som har blivit dödade.

Konflikter uppstår om och om igen i de delar av landet där boskap måste förflyttas längre sträckor.

– Vi har tre stora regioner där med sammanlagt tio stater, flera olika etniska grupper och en dominerande grupp. Boskapsförflyttningarna leder ofta till konflikter, alltså utöver den stora politiska osäkerheten. Men när vi knyter nya kontakter kan vi berätta vad vi gör och direkt arbeta tillsammans med dem vi möter. Jag berättar om min erfarenhet – det är inget abstrakt. Det finns en logik i vårt sätt att arbeta. Och det viktigaste är att vi arbetar framåt.

Fotnot: Till den här intervjun har Roger Sidestam förberett en del av frågorna. Han är medlem i Lunds Missionssällskap och aktiv i Lui-gruppen i Lunds stift, och han har i egenskap av ögonläkare arbetat i flyktingläger i östra Sudan (Wad el Hillewa, Um Sagata) och arbetat för att etablera övningskliniker i Wau, Malakal och Juba (på grund av inbördeskriget blev det Juba och Equatoria).

___

ONAD
Organization for Non-Violence And Development, ONAD bildades 1994 i Sudan och var länge en av de organisationer som Kristna Fredsrörelsen samarbetade med, bland annat i form av utbildningar i påverkansarbete, fredsbyggande och ickevåld. Det ekonomiska stödet från Kristna Fredsrörelsen till ONAD avslutades i september förra året, men organisationerna håller kontakten.