Sverige/Egypten: ”Det är en inställning till livet”

– Jag har alltid tänkt att jag skulle gå på bibelskola, säger Hanna Bertilsson. Ett tag velade jag lite, men Götabro var rätt för mig. Jag ville lära mig mer om Bibeln, kontexten, mer om Gud och mig själv.

Hon tog studenten från samhällsprogrammet med beteendevetenskaplig inriktning förra sommaren och ska börja arbeta som resurs på en grundskola nu. Under läsåret inemellan har hon gått på Evangeliska frikyrkans bibelskola Götabro ett par mil från Örebro.

– Det var ingen i min gymnasieklass som pratade om att gå på bibelskola, säger hon, men jag kände många andra.

Tre månaders praktik

Götabro bibelskola tog emot sina första elever 1894, och numera kallas den ettåriga bibellinjen för lärjungaskola och räknas som en del av Örebro folkhögskolas utbud. Många av Evangeliska frikyrkans vuxna medlemmar har gått den eller någon av de kortare kurserna. Vissa veckor under terminerna kommer Ung ledare-eleverna – de studerar på halvfart och har samtidigt halvtidstjänstgöring bland barn och unga i församlingar.

Också lärjungaskolans elever har praktik, men den är koncentrerad till tre månader under vårterminen.

Hanna Bertilssons klasskamrat Theodor Stenberg skrattar lite när han berättar:

– Jag hade läst fel – jag trodde att praktiken var tre veckor! Men sedan tyckte jag att det lät kul. Jag var taggad redan från början. Jag kände mig ganska långt från Gud året före och tänkte att antingen tror jag eller också tror jag inte. Det var min familj som peppade mig att söka, särskilt min mamma, för hon har själv gått på bibelskola.

– Jag hade kanske en snäv bild av praktiken, säger Hanna Bertilsson. Hade jag gjort den i Sverige hade jag fått arbeta med barn och ungdomar i någon kyrka. Sedan valde jag att göra den utomlands, och så blev den något av det bästa under hela året.

Lektioner i arabiska

Lärjungaskolan erbjuder praktik i lite olika sammanhang utomlands – en grupp ur årets klass gjorde sin i Kairo.

– Jag hade önskat Paraguay, men det blev inget, säger Theodor Stenberg.

– Och jag blev tilldelad Anafora och tackade ja till det, säger Hanna Bertilsson. Sedan blev det några byten, men till slut var vi sex i gruppen som åkte dit.

De fick videolektioner i arabiska av en kvinna i Kairo, talade med Peter Landgren som är den svenske verksamhetsledaren på Anafora Community College och gick en kurs som skulle förbereda dem för praktiken.

– Det var en från EFK som kom och berättade om mission och om olika kulturer, säger Theodor Stenberg.

– Jag visste att jag ville göra praktik som var praktisk, säger Hanna Bertilsson. Vi talade om att mission ska handla om att visa Guds kärlek till människor – inte att man själv ska rädda andra för att man är bättre, utan att det är Gud som räddar.

Självklar tro

Tidigare Götabro-praktikanter hade haft Anafora Community College, en ganska ny internatskola för tonåringar och unga vuxna i behov av att komplettera skolämnen, som huvudsysselsättning.

– Jag var lite nervös för ACC, säger Hanna Bertilsson. Jag har inte så lätt för engelska.

– Vi trodde att vi skulle vara mer där, säger Theodor Stenberg.

Timmarna på skolan blev ett slags engelsk ordförrådsträning och konversationsträning som de fick hålla i tre och tre, och de kunde också hjälpa till som elevassistenter när någon av lärarna ledde lektioner. Dessutom ville eleverna gärna spela fotboll. Och så gick alla i kyrkan tillsammans, extra mycket under fastan.

– Jag blev superinspirerad av den tro de har, säger Theodor Stenberg. Den är så självklar för dem, och så stark. Eleverna var så glada över att få fira gudstjänst.

Sopa golv och skala potatis

Resten av arbetsuppgifterna var mer praktiska:

– Vi gick till morgonmötet varje dag och träffade Abuna Cherubim, säger Theodor Stenberg. Han sa var det behövdes hjälp den dagen. Det blev mycket att skala potatis och sopa golv. Det var väldigt enkla uppgifter, och det kanske inte alltid kändes så meningsfullt, men vi visste att om vi gör det så kan systrarna och prästerna göra mycket annat.

– Man märkte också hur glada alla besökare var över att vara där, säger Hanna Bertilsson, och då var det meningsfullt att vara med och underlätta för att de skulle kunna komma.

– Ja, och systrarna var så glada för allt som vi gjorde, säger Theodor Stenberg.

Det finns tre större kök på Anafora: ett i det ursprungliga bondgårdsköket, den byggnad som fortfarande kallas ”villan”, och så ett på kurscentrets område och ett i restaurangen för de besökare som kommer bara en dag.

– Det blev så att jag gillade ett av köken väldigt mycket, säger Hanna Bertilsson. Jag lärde känna dem som arbetade där, och jag älskade att vara där.

– I Anastasia-köket kunde ingen engelska, berättar Theodor Stenberg, men då fick man ta det med lite humor. Det var rätt roligt! Och man kan bygga en vänskap även om man inte kan kommunicera intellektuellt.

– Ja, säger Hanna Bertilsson, vi hade lärt oss några fraser och så namnen på frukter och grönsaker. Man behöver inte alltid ett språk!

”En annan rytm”

Mot slutet av terminen reste gruppen till en av Egyptens turistorter tillsammans med de klasskamrater som praktiserade i Kairo. Tanken var att alla skulle få lite semester.

– De andra hade varit i storstadsstressen, men för mig blev det något helt annat än hur en solsemester brukar kännas, säger Theodor Stenberg. Det var konstigt. Det var stressigt. Man vilade inte.

– Ja, vi kom från lugnet, säger Hanna Bertilsson, och det blev lite som en chock. För de andra var det att koppla av, men för oss kändes det hektiskt.

När höstterminen börjar är hon tillbaka i Stockholmstrakten, och Theodor Stenberg börjar studera till civilingenjör i sin hemstad Uppsala. Det skulle ju också kunna bli hektiskt – kan man ta med sig erfarenheter från Anafora in i den tillvaron?

– Jag tror att det går! säger Theodor Stenberg. De har en annan rytm där, mer fasta rutiner – det är små saker. Men det är också en inställning till livet och till andra människor. Om någon vill prata så stannar man upp och gör det. Jag tror att man kan ta med sig det.

– Jag skulle vilja att mina söndagar får påminna om Anafora, säger Hanna Bertilsson. Hemma får man nog göra lite uppoffringar för att det ska hända, men jag har lärt mig att långsamt inte är ett negativt ord och att snabbt inte är ett positivt. Man behöver inte vara effektiv hela tiden. Det är så enkelt och naturligt att stanna upp. Och som Theo sa: deras tro är så inspirerande.

___

Anafora Community College
De senaste åren har den koptiska stiftsgården Anafora utöver kommunitet, retreatverksamhet, kurser, gästhem, jordbruk och hantverk drivit ett slags folkhögskola med den svenska folkhögskolan som förebild. De första åren var det kommunitetens medlemmar som studerade där, och de tre senaste årskurserna består av tonåringar och unga vuxna från Qusseya stift. Peter Landgren, tidigare lärare på Helsjöns folkhögskola, är verksamhetsledare tillsammans med syster Theodora. Lunds Missionssällskap har stöttat inköpet av en buss för skolresor, Peter Landgrens kostnader och stipendier för pedagoger som vill göra en terminslång insats i undervisningen. Dessutom är praktikanter från lärjungaskolan på Götabro på plats tre månader under vårterminen.

Götabro
Götabro nära Kumla är en viktig plats för Helgelseförbundet (som senare blev en del av Evangeliska frikyrkan) – här samlade förbundet bibelskoleelever redan på 1890-talet. Nu ingår skolan i Örebro folkhögskola och erbjuder den årslånga lärjungaskolan med möjlighet till praktik på Anafora, en terminslång kurs, en kortare kurs, tonårsbibelskola på sommaren och en ledarutbildning där unga arbetar i församling samtidigt som de studerar. Götabro fungerar också som retreatgård.