Tyskland: ”Det är vi som håller församlingens budskap levande”

Mer än tusen svenska tonåringar besökte Victoriaförsamlingen i Berlin i våras. Sofia Falk, församlingens kyrkomusiker, är en av dem som tar emot.

Text Anna Braw
Bild Magnus Aronson, Per Gustafsson, Daniel Hjärtberg
Konfirmander från Vetlanda pastorat på besök i Victoriaförsamlingen i Berlin. Bild: Daniel Hjärtberg

– Veckan efter påsk kom de flesta konfirmandgrupperna, säger Sofia Falk. Vi har grupper här på höstlovet och sportlovet och under Stilla veckan också, men i påskveckan i år var det 700 konfirmander!

Att ta emot svenskar som är på resa är en av huvuduppgifterna för Svenska kyrkan i utlandet överallt i världen där den finns. I Berlin innebär det bland annat att laga spaghetti och köttfärssås eller tacos när svenska församlingar kommer med sina konfirmander. Och att berätta om församlingens historia:

– De kommer hit och äter lunch och hyr våra lokaler för att ha lektion, och så brukar de vilja ha ett föredrag om Victoriaförsamlingen. Vi firar 120 år i år.

Svenska kyrkan i Berlin. Bild: Magnus Aronson, Ikon

Flyktinghjälp

Victoriaförsamlingen i Berlin byggdes med personligt stöd från drottning Victoria, som var född som prinsessa av Baden. När dåtidens motsvarighet till Svenska kyrkans ledning inte lyssnade så noga på de svenska hantverkare som hade kommit till Berlin för att arbeta och ville samlas som hemma och fira gudstjänst på svenska, då trädde hon in.

– Vi har en lång tradition av att ha öppet året runt och gudstjänst varje söndag, säger Sofia Falk.

Församlingen fanns alltså redan under första världskriget, men när Victoriaförsamlingens medarbetare talar om ”kriget” är det andra världskriget de menar. Det är också en viktig anledning till att svenska konfirmander och ungdomsgrupper kommer på besök.

– Alla som var med i församlingen då visste inte om allt som hände, men det var många medlemmar som bildade nätverk och hjälptes åt, berättar Sofia Falk. Det var mycket arbete med flyktinghjälp här. Dels gömde församlingen flyktingar, dels togs det fram förfalskade dokument åt dem, och så gömdes det dokument i byggnaderna också.

En av böckerna om Erik Perwe, präst i Victoriaförsamlingen under andra världskriget. Bild: Carlssons förlag

Gömda i källare

En av dem som i efterhand har blivit mest känd för sina insatser är prästen Erik Perwe, som ofta kallas ”bombprästen” och ”den evige förfalskaren” – det senare eftersom han så skickligt ordnade falska dokument åt judar på flykt. Ett av hans barnbarn, som aldrig träffade honom eftersom han dog i en flygolycka under kriget, har gett ut två böcker om honom.

Men många fler, bland andra församlingens diakoniarbetare, var med och gjorde både mer synliga och mycket hemliga hjälpinsatser.

– När ryssarna kom hittade de två familjer som satt gömda i vår källare, berättar Sofia Falk. Kyrkan hade klarat sig fram till dess, men då brände ryssarna ner den.

I kyrkans trädgård hade det fallit bomber vid flera tillfällen under kriget, och så sent som förra året hittades en, fyrtio centimeter under jordytan.

– Kriget är så närvarande, säger Sofia Falk. Det hittas bomber här i Berlin varje vecka.

Det kalla kriget och Tysklands tid som delat, med Västberlin som en västtysk stadshalva inne i Östtyskland, är också närvarande – konfirmandgrupperna besöker rester av muren och Checkpoint Charlie, ofta tillsammans med guider, och hör om flyktförsök, politiska fångar och splittrade familjer.

Sofia Falk. Bild: Per Gustafsson

Bakar bullar varje dag

Som kyrkomusiker i Victoriaförsamlingen har Sofia Falk musik och kör med barn som går i den svenska skolan på området, och hon leder en kör för bofasta svensktalande Berlinbor och en som mest består av studenter och andra yngre vuxna. I våras var det bland annat Hjalmar Gullbergs och Lars-Erik Larssons Förklädd gud, skrivet och uruppfört under andra världskrigets första år, som de vuxna arbetade med. Dikterna fanns sedan tidigare, men när kriget hade brutit ut la Hjalmar Gullberg till en ny inledning: ”Ej för de starka i världen, men för de svaga …” Till Valborgsfirandet blev det gladare repertoar.

– Det är många tyskar som kommer hit till Victoriaförsamlingen för att prata svenska och fira gudstjänst på svenska, säger Sofia Falk, och för svenskar är församlingen nog ett lugn och en trygghet, en liten bit av Sverige, en plats där de kan slappna av.

Bakas det bullar?

– O ja! Många! Vi har ett café, och vi bakar på beställning åt ambassaden också, så ofta är det mellan 200 och 500 bullar på en dag.

Bild: Magnus Aronson, Ikon

Håller kyrkans budskap levande

De svenska tonåringarnas besök blir också en återkommande påminnelse om församlingens uppgift.

– Föredraget om församlingens historia är ju en pusselbit för dem, tillsammans med deras besök på minnesplatsen för ett koncentrationsläger och vid muren och Brandenburger Tor. Församlingen består av människor, det är vi som håller kyrkans budskap levande hela tiden, och kyrkan finns mitt i samhället. Vi måste våga vara obekväma när det behövs.

En del unga gäster återkommer efter ett tag med en ansökan – de vill bli volontärer i kyrkan i Berlin. Varje år väljs ett par stycken ut och blir Sofia Falks och hennes kollegers arbetskamrater under ett år. Men ganska ofta kommer responsen ännu snabbare:

– Jag spelar när de är i kyrkan, och de kommer förbi på vägen ut och vill fråga om orgeln – det är roligt! Och många säger att spaghetti och köttfärssås här var den godaste de har ätit.

___

Drottning Victoria. Bild: Wikimedia Commons

Drottning Victoria

Drottning Victoria föddes 1862 som prinsessa av Baden och hade alltså tyska som modersmål. När hon gifte sig med den svenske kronprinsen Gustaf blev hon kronprinsessa av Sverige och Norge, och när han blev Gustav V 1907 blev hon Sveriges drottning. Hon engagerade sig mycket i hjälparbete, bland annat i Centralkommittén för samordning av särskild hjälpverksamhet under första världskriget.

Erik Perwe

Historikern Johan Perwe har skrivit om sin morfar, Erik Perwe, som var präst i Victoriaförsamlingen i Berlin under andra världskriget och som tillsammans med medarbetare, församlingsmedlemmar och medlemmar i den tyska motståndsrörelsen arbetade för att rädda människor som förföljdes av den nazistiska regimen. Det var både judar och människor som hade engagerat sig mot nazismen som fick hjälp. Erik Perwe dog när det flygplan som han reste med från Berlin mot Stockholm sköts ner nära Falsterbo 1944.

Du använder en föråldrad webbläsare. Alla funktioner fungerar inte i din webbläsare. Var vänlig uppgradera din webbläsare för att förbättra din upplevelse och öka din säkerhet.