Hjälpas åt

– När vi träffas kommer det mycket igenkänning, säger Salim Najar. Det växer något nytt. Vi ser religionen som en resurs.
– Varje gång vi har gått från gruppen har det varit några som har sagt: ”Å, det här var så viktigt för mig”, säger Agnes Callewaert. Både muslimer och kristna. Det vi arbetar med är kompetenshöjning på en massa plan – och något som i grunden är fredsskapande.

Utbildning för att möta behov

Det är tre nyblivna kolleger som har samlats den första tisdagen i juni för att berätta om Tillit –Agnes Callewaert har varit diakon i Malmö sedan hon vigdes 2020, men Salim Najar och Nadia Sarblad, som är praktiserande muslimer, började sina anställningar i mitten av mars.
Idén till det som de ska förverkliga har funnits i några år.
Malmö muslimska nätverk kontaktade hösten 2021 Svenska kyrkan med en fråga: Vill ni träffa oss och berätta om ert diakonala arbete?
Bakgrunden var att församlingarna i nätverket märkte att fler och fler sökte sig till dem för att få stöd på olika sätt och att församlingarnas medarbetare, de flesta ideella, behövde utbildning för att klara att möta de psykosociala behoven.

Det blev en första träff, fler samtal, många kontakter, en förstudie som Lunds Missionssällskap bekostade – och nu finns alltså två nyanställda utbildningssamordnare på var sin 30-procentstjänst, tack vare ett nytt anslag från sällskapet, och en diakon som arbetar tillsammans med dem.

Två socionomer och en lärare

– Här är mitt kontor, säger Nadia Sarblad och viftar med ett kuvert.

Under de första veckorna har hon och de andra två setts i olika kyrkors lokaler, och när utbildningarna kommer igång blir de ännu mer rörliga.

Nadia Sarblad och Agnes Callewaert är socionomer sedan många år. Nadia Sarblad har vidareutbildat sig till psykoterapeut och arbetar i den kommunala familjerådgivningen i Lund. Agnes Callewaert har bland annat arbetat som chef för daglig verksamhet, med läger för vuxna som har funktionshinder och med konfirmandläger i Åhus innan hon diakonvigdes 2020 för tjänst i Malmö.

– Och jag är inte socionom, säger Salim Najar. Jag är lärare!

Han undervisar på det tekniska programmet på S:t Pauli gymnasium i Malmö och utbildade sig från början till civilingenjör.

Kompetensgrupp

I kuvertet har Nadia Sarblad några pappersark från en av de första träffarna som de tre har ordnat tillsammans – en för Tillits kompetensgrupp.

– Det är lärare, socionomer, psykologer, forskare och andra från våra nätverk, säger hon.

– Och så la vi ut en inbjudan på sociala medier för att nå sådana som vi inte känner också, säger Salim Najar. Det kom några som vi inte hade träffat tidigare.

– Vi lånade en lokal av en muslimsk församling, säger Agnes Callewaert, och vi blev ungefär 25 stycken.

Pappersarken är fullklistrade med PostIt-lappar där deltagarna har skrivit små listor.

– Alla kom från sina jobb, säger Salim Najar, och när vi bad dem att skriva vad vår målgrupp behöver hjälp med kom det liknande svar från alla.

”Psykisk ohälsa” är rubriken på ett papper, och någon har skrivit ”förstå sina känslor, beteende, tankar”, någon annan ”stigma – hur får man bort det?” och en tredje ”vägledning” och ”härbärgera”. ”Religion som resurs” och ”Barn, ungdomar, familj” är två andra rubriker.

Psykosocialt arbete

När den första kontakten med Svenska kyrkan togs var Andreas Hasslert nätverkets sekreterare, och han talade om behovet av ”muslimska diakoner”. Flera begrepp har prövats i olika samtal sedan dess, och nu används mest ”psykosocialt arbete”.

Agnes Callewaert, som är med i Malmö pastorats interreligiösa strategigrupp och som kom med i samtalen med det muslimska nätverket tidigt, berättar att de ledde till en serie workshops.

– I början satsade vi mycket på samarbete med Malmö stad och Region Skåne, och idén var att vi skulle kunna öppna ett muslimskt och kristet psykosocialt resurscenter tillsammans. Vi tänkte oss att två diakoner skulle arbeta där tillsammans med två muslimska psykologer, socionomer eller beteendevetare.

Att det inte har blivit så beror på att det inte har gått att ordna finansieringen.

– Men vi har inte gett upp, säger hon, och det vi har kunnat göra är att lära känna varandra och satsa på utbildning. I höstas hade vi tre träffar med ungefär 25 personer, hälften muslimer och hälften kristna, och vi har fortsatt under våren.

Religionen som resurs

Nadia Sarblad blev inbjuden till gruppen av sin församling.

– Ni som ordnade träffarna var så modiga! säger hon. Vi kände inte varandra, och vi skulle börja med att prata om vad vi hade för fördomar om varandra och vad vi ville ställa för frågor om varandra. Det kändes öppet, det hände något, det var rakt och respektfullt. Jag hade inte tänkt söka den här tjänsten, jag hade en heltidstjänst i Lund, men träffarna väckte mitt intresse.

Hon berättar att gruppen arbetade med en serie olika teman för att identifiera de behov som finns i församlingarna och att ett av nyckelbegreppen är religionen som resurs för individen i relation till bland annat skola och socialförvaltning.

– Men också religionen som resurs i den psykosociala hälsan, säger Salim Najar.

Begreppet psykisk ohälsa ligger förstås nära, och ett av uppdragen från gruppen är kompetenshöjning bland de imamer och andra församlingsengagerade som kommer i kontakt med hjälpsökande. Det tredje området är familjerna som behöver stöd i föräldraskap, anknytning och parrelationer.

Ideella medarbetare

Salim Najar har inte varit med i gruppen, men när arbetet hade kommit så långt att det var dags att anställa utbildningssamordnare rekommenderade det muslimska nätverket honom.

– Jag har ordnat föräldrautbildningar tidigare, ideellt, tillsammans med muslimska föreningar och församlingar, berättar han. Så jag känner de flesta av församlingarna i Malmö. Ibland har jag bjudit in Nadia.

– Alla känner Salim, säger Nadia Sarblad. Han samarbetar med många.

De utbildningsinsatser som de planerar nu är alltså tänkta i första hand för de muslimska församlingarnas imamer, många av dem ideella, och andra ideella medarbetare – och för alla muslimska församlingar i Malmö, också för dem som inte ingår i nätverket.

– Alla problem som människor vänder sig till oss i Svenska kyrkan med finns i de muslimska församlingarna också, fast där är det ideella som arbetar, säger Agnes Callewaert. Samtidigt är det så att många av de människor som söker hjälp där inte har någon annanstans att gå, så trycket blir ännu större. Det finns ett stort engagemang, och genom att arbeta tillsammans med er förstår jag mer av det.

Tillit till person och metod

Ryktesspridningen om att svensk socialtjänst tar barn från deras föräldrar har blivit ett av de ämnen som Tillit-projektet måste arbeta med.

– Vår uppgift är att försöka bygga broar, säger Salim Najar.

– Det är genom att vi bekräftar att vi ser orättvisorna och tar föräldrars oro på allvar som vi kan nå dem och bygga de broarna, säger Agnes Callewaert.

– Men myndigheterna har inte alltid den kompetens som krävs för att man ska kunna möta människor och se deras religion som en resurs, säger Nadia Sarblad.

Hon beskriver kärnan i Tillit som tillit till personen, ”du vill mig väl”, och tillit till metoden, ”hur hjälper du mig?”.

– Församlingarna kan ha personen, till exempel en imam, men inte metoden. Och samhället kan ha metoden men inte personen. I muslimska sammanhang undrar människor: Vill världen oss väl? Det är en otrygghet som har skapats. Vi vill nyansera och balansera upp. När Agnes var med på kompetensgruppens möte – det var så uppskattat, det är halva jobbet. Och nu är andra halvan: hur gör vi för att det ska bli bra?

”Ännu viktigare”

Händelser i världen de senaste åren har gjort det svårt för många interreligiösa grupper att arbeta vidare, men Tillit-gruppen hade redan planerat sin första träff till mitten av oktober förra året och genomförde den också.

– Att vi har lyckats fortsätta träffas har blivit ännu viktigare, säger Agnes Callewaert. Tilliten i samhället är ännu lägre nu än när vi började, och det som hände gjorde arbetet svårare men också tydligare.

– Det är så gott att samarbetet finns, säger Nadia Sarblad. Det finns jättegoda krafter i Sverige.

– Och det viktigaste är att vi går så djupt i diskussionerna, säger Salim Najar. Vi talar om det mänskliga, om barn, om tillit – och då glömmer man att vi har olika vägar i vår tro, för i slutändan är vi mammor och pappor och människor. Vi har lyckats gå till de grundläggande behoven, och där befinner sig alla.

Utvecklingsmöjlighet

Ett samarbete med Malmö universitet hör till Tillit-projektets förhoppningar – att psykosocialt arbete med religionen som resurs skulle kunna bli en kurs i socionomutbildningen och att den kursen skulle kunna öppnas för redan utbildade. Gruppen har också haft gästföreläsare från universitetet.

– Det är det psykosociala som är vårt stora uppdrag, säger Agnes Callewaert. Vi är inte riktigt klara med alla detaljerna i planen, men den är att vi ska utbilda nyckelpersoner.

– En imam ska känna till att det finns en suicidtrappa, till exempel, säger Nadia Sarblad.

– Det är ett bra exempel, för den kunskapen kan göra så stor skillnad, säger Agnes Callewaert. Och: vart ringer jag? Och: nu känner vi varandra, många av oss i de kristna och muslimska församlingarna, nu kan vi ringa varandra och fråga.

– Vi kan gå ut direkt i församlingarna också, säger Salim Najar. Det här är något som efterfrågas mycket. En del nyckelpersoner känner vi, Malmö muslimska nätverk och ytterligare några församlingar är vår kontaktyta, diakonerna har sina kontaktytor, jag och Nadia har våra – det är ett pussel som vi lägger tillsammans.

– För mig har det här arbetet öppnat världen, öppnat helt nya horisonter, säger Agnes Callewaert. Gud ger oss nya redskap. Jag har fått nya, fantastiska kolleger. Det är otroligt berikande.

– Det är inte så att vi hela tiden håller med varandra om allt, säger Salim Najar, men Tillit är en fantastisk utvecklingsmöjlighet, ett tillfälle att omvärdera frågor som är viktiga för livet. Och framför allt ger det oss en ödmjukhet. Man vill alltid veta mer. Om man inte har möjligheten att omvärdera och gå vidare kan man inte utvecklas i mer än en riktning.

___

Tillit
Projektet Tillit har kommit till på initiativ av Malmö muslimska nätverk och Svenska kyrkan Malmö. Just nu består det av kontinuerliga träffar eller workshops med en grupp på ungefär 25 personer, hälften från nätverket och hälften från Svenska kyrkan, samt en grupp på tre anställda (alla på deltid) som arbetar med innehåll, planering och inbjudningar inför de utbildningar i psykosocialt arbete som gruppen har önskat. Utbildningssamordnarna har samlat en kompetensgrupp med muslimska socionomer, psykologer, beteendevetare och forskare som har hjälpt till med att kartlägga behoven ytterligare och som delvis också kommer att fungera som föreläsare. På Svenska kyrkans nationella nivå arbetar Maria Kjellsdotter Rydinger med projektet.

Psykosocialt arbete
Diakonin omfattar en rad uppgifter, och det psykosociala arbetet är ett av dem – det finns ofta överlappningar med andra. Termen psykosocial används för att understryka att psykiska och sociala processer hör ihop och samspelar med varandra. I det psykosociala arbetet stöttar diakonin enskilda människor och familjer så att de ska kunna må bättre i de sammanhang där de lever.
Begreppet psykosocialt stöd brukat användas om insatser som görs i samband med en katastrof eller ett trauma.

Malmö muslimska nätverk
Malmö muslimska nätverk har bildats av en rad muslimska församlingar och föreningar i Malmö. I projektet Tillit deltar också församlingen Islamic Center, som inte ingår i nätverket.

Malmö och Lunds Missionssällskap
Malmö är en av Lunds Missionssällskaps ”noder”, alltså en av de platser där sällskapet gör långsiktiga satsningar genom stöd till olika organisationer och samarbetsgrupper. Bland de andra finns Kapstaden i Sydafrika, Jerusalem och Hongkong. Ibland liknar delar av satsningarna varandra – till exempel har sällskapet länge stöttat arbete med Mentor Mothers, mentormammor, i Kapstaden, och strax före pandemin startades en motsvarighet, Yalla Lotsar, i Malmö.
Stödet till Tillit är en del av Lunds Missionssällskaps engagemang i Malmö.