Japan: Alla psalmer avslutas med ”amen”

17 svenska tonåringar äter lunch.

Deras sällskap är några av eleverna på en japansk gymnasieskola, och i dagens program ingår också att sjunga tillsammans på japanska i skolans lunchgudstjänster. Skolan är nämligen kristen, och det är två gudstjänster för att alla de 1 000 eleverna ska kunna delta.

– Det var inte så lätt att prata med varandra, säger Elena Serafimova, men de lärde oss att vika origami, och Makiko förklarade att de har mycket fokus på att läsa och skriva engelska i skolan och inte pratar så mycket.

Makiko, det är Makiko Nakamura-Ottosson, som gick i pension i somras. Hon har varit kyrkomusiker i Maria Magdalena kyrka i Lund i många år, och Elena Serafimova har varit en körsångarna i Con Dios fram till den här vårterminens slut.

– Makiko är en fantastisk pedagog och människa, säger hon, och när hon frågade vart vi ville resa sa vi direkt: Japan!

Pant och bakning

Det hör ju inte till vanligheterna att svenska ungdomskörer reser till Asien, men Makiko Nakamura-Ottosson hade ordnat resor till sitt hemland tidigare och hade många kontakter – dels hade hon hittat kyrkliga sammanhang som gärna tog emot henne och körsångarna, och dels har hon delar av sin egen familj kvar, och den församling som hon var med i.

– Vi gjorde allt möjligt för att samla in pengar till resan, berättar Elena Serafimova. Vi samlade pant och bakade och ordnade konsert.

Parallellt med de satsningarna skickades det ansökningar till olika fonder och till Lunds Missionssällskap, och det visade sig vara nog så viktigt eftersom den ursprungliga budgeten sprack när priset för flygbiljetter och annat steg kraftigt.

– Vi är så tacksamma för all hjälp vi fick, säger Elena Serafimova.

”Spärrar upp öronen”

En annan del av förberedelserna var en studiecirkel som pågick parallellt med körens repetitioner, gudstjänster och konserter. Makiko Nakamura-Ottosson beskrev den i ansökan till Lunds Missionssällskap:

”Teman: Skillnader och likheter mellan Svenska kyrkan och kyrkan i Japan – hur möter vi varandra? Hur är kristendomen i andra länder? Vad betyder ekumenik? Kultur och religion i Japan och hur de genomför sitt fredsarbete i dagliga livet. Hur kristendomen fungerar och vad den har att erbjuda i ett land som saknar kristna traditioner. Hur kristna kyrkor anpassar sig till en miljö där shinto och buddism dominerar och hur missionsarbetet i Japan har gått till genom historien. Konflikter och krig i världen genom historien. Fredsarbete i världen.”

– Många av oss hade inte varit utanför Europa före resan, säger Elena Serafimova. Nu har det ju blivit så att när jag hör någon nyhet från Japan spärrar jag upp öronen och lyssnar extra noga.

Gudstjänstförberedelser

Projektet fick namnet ”Vi är ett”, och Makiko Nakamura-Ottossons hemförsamling i Tokyo innan hon flyttade till Sverige, Yachiyodai kyrka i Tokyoförorten Chiba, stod som värd för besöket. Efter landningen på flygplatsen Haneda åkte gruppen till Asakusa Kannon, ett buddhisttempel som ligger i närheten, och sedan till kyrkan för att planera den gudstjänst som skulle firas dagen efter.

– Det är en protestantisk församling, säger Elena Serafimova. Det finns en miljon protestanter i Japan, och de firar gudstjänst på samma sätt som vi.

Con Dios sjöng, för församlingen och tillsammans med församlingen, och japanskan och svenskan blandades.

– Jag kände absolut igen psalmer, till exempel ”O store Gud”, säger Elena Serafimova. Men en skillnad är att de sjunger ”Amen” i slutet på alla psalmer!

Responsen på körens medverkan blev överväldigande:

– Vi kunde se hur tacksamma alla var, för våra röster och för det vi visade av vår kultur – det var en magisk känsla: det vi gör har en mening, och musik kan ena människor!

– Genom att fira gudstjänst tillsammans med församlingen lärde vi oss att ”vi är ett”, säger Makiko Nakamura-Ottosson. Vi insåg att det är viktigt att stärka länken mellan kyrkorna i världen. Det är en ekumenisk resa vi har gjort. Vi är ett i Kristus, och vi är ett med våra medmänniskor, var de än lever i världen.

”Härligt att redan ha varit där”

Elena Serafimova berättar att hon själv kom med i kören redan när hon gick i förskoleklass och att många av de andra också har gjort det. Länken till en annan del av världen har funnits hela tiden:

– Makiko berättade för oss att hon kommer från Japan, och vi har alltid sjungit sånger på japanska. Det har varit mycket filmmusik, som Totoro-sången [ur den japanska animé-filmen Min granne Totoro, red:s anm]. Vi hade övat in en del nya sånger inför resan, för att imponera på dem och för att kunna sjunga tillsammans.

– Vi ville ge ungdomarna möjlighet att fundera djupare kring kulturer, religioner, konflikter och människors rättigheter, och tänka på varför konflikter uppkommer och vad man kan lära av dem, säger Makiko Nakamura-Ottosson. Japan är ett land som har varit märkt av krig och mänsklighetens mörka sidor. Sedan har människorna där strävat efter att bygga upp ett fredligt samhälle. Till exempel finns det inga konflikter mellan landets tre stora religioner.

Utöver buddhisttemplet blev det därför besök i ett shintotempel, vid kejsarpalatset och på ett museum som har krig som ämne och ett annat som har fred som sitt. Och så åkte gruppen Harajuku, som på 1990-talet blev ett slags enorm utomhusfritidsgård för japanska ungdomar – dit kom de i stora skaror för att visa sina fantasifulla kläder, göra dansshower och musicera för varandra. Besöket där och på några andra platser i Tokyo blev också en erfarenhet av den nutida japanska kulturen.

– Just nu är det ju en Japan-våg bland ungdomar i Sverige, säger Elena Serafimova. Då är det härligt att redan ha varit där!

Vår och Lucia

För att fördela ansvaret lite följde några vuxna från Maria Magdalena församling med, och kören var uppdelad i mindre grupper med en vuxen vardera.

– Vi hade aldrig tråkigt, säger Elena Serafimova. Det var ju absolut annorlunda att åka omkring i Tokyo, men de flesta av oss är långa, så vi såg varandra. Det som var lite intressant var att alla bara tryckte sig in på tågen och i tunnelbanevagnarna. Och vi åkte lokaltåg i över en timme från en del av Tokyo till en annan …

Eftersom resan skulle få rum under sportlovet blev det inte så många dagar, men de var desto mer innehållsrika.

– Vi fick kontakt med Japan, men vi lärde också känna varandra bättre, och vår församling, säger Elena Serafimova. När vi kom hem var det som att varenda en i kyrkan kom och frågade hur vi hade haft det. Vi har haft en gudstjänst där vi sjöng sånger och visade bilder, och vi bjöd på japanskt godis.

– Jag hoppas att resan har hjälpt ungdomarna i Con Dios att få en bredare syn på livet, säger Makiko Nakamura-Ottosson. När vi sjöng psalmer tillsammans på både svenska och japanska kände vi att vi alla är syskon i Guds stora familj. Att få uppleva ekumenik i unga år är något betydelsefullt. Genom den här resan kom vi ett steg närmare vårt mål: ”Vi är ett.” I folkvimlet på de stora järnvägsstationerna i Tokyo var vi med i strömmen av människor som färdas genom livet.