Jerusalem: Utökat uppdrag

– Alla som arbetar här har sin personliga resa, och organisationen har sin, säger Hana Bendcowsky. För fem eller tio år sedan var min bild av vad fred är delvis en annan än den som jag har nu. Vi har förändrats. Ord som jämställdhet och rättvisa och erkänsla är mycket mer närvarande för mig nu. Fred är mer än att det inte är krig. Bara detta att kunna räkna med att skolterminen kommer att kunna fortsätta till sitt slut …

Rossing Center for Education and Dialogue grundades av Daniel Rossing som Jerusalem Center for Jewish-Christian Relations och fick senare hans namn. Det är också judisk-kristna relationer som är Hana Bendcowskys specialområde, och hon arbetar bland annat i centrets dialogprogram och med olika utbildningsinsatser.

– Vi arbetar fortfarande, men efter det som hände den 7 oktober [2023, red:s anm] har vi blivit tvungna att hitta nya sätt att arbeta, säger hon. Vi fick senarelägga mycket av det vi hade planerat, och sedan fick vi anpassa det. Nu möter vi många av grupperna var för sig. Det är svårare att rekrytera deltagare, och vi ser mycket mer misstro och rädsla.

Vilja och förmåga

Det som började som en vision för judisk-kristna relationer i Det heliga landet har utökats sedan starten för ungefär 20 år sedan, och Rossing Center räknas som en utbildningsorganisation i Israel. Det innebär bland annat att mycket av arbetet pågår i skolor och att medarbetarna samarbetar med rektorer och lärare.

– Men vårt arbete har också utökats, vi har fått större mål, säger Hana Bendcowsky. Vi arbetar för att främja människors vilja och förmåga att leva tillsammans, och i alla våra program ingår religionsmöten. Vi arbetar i skolsystemet, med samtalsgrupper och med traumametodik i grupper.

Bland palestinierna är det främst dem som bor i Jerusalem och Israel Rossing Center når. De medarbetare som gör sina insatser på Västbanken bor själva där och kommer till Jerusalem för att vara med på utbildningar och möten.

– Vårt stora center har vi här i Jerusalem, och så har vi ett hus i Ramle. Det är en blandad stad som ligger ungefär mitt i Israel, och det vi gör där är mest riktat till den stadens invånare. Några av oss arbetar också i norra Israel.

”Vi är inte ensamma, och vi hoppas”

– Samhället här har blivit mer polariserat sedan den 7 oktober, säger Hana Bendcowsky. Den unga generationen är mer extrem och polariserad än de äldre. Vi har kunnat arbeta på ett bra sätt hittills, för det finns en tillit till oss, och det hjälper att vi arbetar med utbildning och inte klassas som fredsaktivister. Arbetet är så enormt, och situationen har blivit så mycket värre, men vi är inte ensamma, och vi hoppas.

Bland de vänorganisationer som syns på Rossing Centers webbplats finns The Hebrew University of Jerusalem, Jerusalem Institute for Policy Research, Johannes Paulus II:s center för interreligiös dialog, University of Notre Dame och Saint George’s College i Jerusalem men också institutioner i andra delar av världen, som Harvard University, Columbia Journalism School och Lunds universitet.

De lokala mötena med olika grupper och individer förutsätter ständiga avvägningar:

– Vi måste hela tiden anpassa det vi säger till åhörarna. Det går inte att säga allt till alla. Ofta måste jag också stanna upp en och vänta en stund på att orden bearbetas. Rättvisa, till exempel – många israeler tror inte att araberna drabbas av något som är orättvist. Jag måste tänka på varje ord, och utmana mina åhörare, men inte bortom vad de tål, för då kommer de inte att lyssna.

Uppmärksammad rapport

En av Rossing Centers årliga rapporter har ämnet attacker mot kristna i Israel och östra Jerusalem. Den publicerades i mars, några veckor innan ett kort filmklipp spreds i media över stora delar av världen: en katolsk nunna går på en folktom gata i Jerusalem när en man som har identifierats som judisk extremist kommer springande bakom henne och slår henne till marken.

– Det är många här som har sett filmklippet, och vi har blivit kontaktade av många som vill prata om det som händer och hjälpa till, berättar Hana Bendcowsky. Vi började arbeta med den här kartläggningen för tre år sedan, tillsammans med några andra organisationer, för det är tydligt att antalet sådana här händelser ökar. Vi öppnade en ”hotline” för alla som har trakasserier att rapportera om. Israelerna blir mer och mer medvetna om att sådana här saker förekommer, och det finns ett stort stöd bland israeler för projektet. Men hur förhindrar vi att det händer, och hur ska vi kunna få situationen att förändras?

Hon berättar att själva rapporten också har lett till positiva reaktioner men att stödet för den kristna befolkningen är ojämnt.

– Vi kan inte begränsa frågan till vad som är OK och inte OK – vi måste också fråga hur myndigheter kan visa respekt, till exempel för kristna traditioner, och se på de sammanhang där det finns mindre sympati eller till och med likgiltighet, som i skolor. Dessutom vill vi arbeta med fler minoriteter. Det är en del av vårt ansvar.

Isolering

Projektet inleddes under en period när det fortfarande var många turister i rörelse i Det heliga landet.

– Då drabbade trakasserierna inte bara prästerna och inte bara de kristna här utan också turisterna.

Besöksnäringen har utgjort en stor del av ekonomin för staten och för företag och familjer, så det har varit viktigt att ha ett gott rykte bland resenärer.

– Men de senaste tre åren har våra politiker blivit psykologiskt mer och mer isolerade. Det återspeglar statens utveckling, och det märks i politikernas språk. Vi hör mindre och mindre av konsekvensresonemang och mer och mer uttalanden i stil med ”de kommer ändå att hata oss, de är ju antisemiter”.

Med den bakgrunden är det ännu mer hoppingivande att rapporten blev så uppmärksammad, och trots att den visar på negativa tendenser är Hana Bendcowsky glad för den, säger hon:

– Den har resulterat i ett stort intresse för vårt arbete, och jag är ju utbildare, så jag vill nå många med den. Vi har så många utmaningar här i landet, men vi måste leva här tillsammans!

Att jaga efter fred

Saligprisningarnas ”de som håller fred” har motsvarigheter i rabbinska texter, förklarar Hana Bendcowsky:

– På hebreiska betyder de orden någon som arbetar för fred men också någon som söker efter fred, till och med jagar freden. I en rabbinsk text om Aron står det att han älskade fred och jagade efter fred – det är de orden som står på David Rossings gravsten. För mig innebär det att leta efter de platser där freden finns och att anstränga sig för att ta sig dit.

Hon säger att situationen nu kräver ännu mer känslighet, ännu mer flexibilitet, ännu mer noggrannhet med orden och med att inte gå för långt i samtal.

– Vi kan inte undvika att arbeta med människor som har gjort militärtjänst, och man vet ju aldrig vad en människa har förträngt. Jag kan inte ens tänka på allt jag borde ta hänsyn till hela tiden! Men människor kan förändras.

Vilka av Rossing Center-medarbetarnas insikter kan omvärlden ha nytta av?

– Vi har en fantastisk erfarenhet: vi lever i mångfald, hela tiden, på så många sätt – vi har aldrig haft det homogena som ni. Det är inte lätt att uppskatta vår mångfald, men det är viktigt. Och vi har inte privilegiet att kunna sluta med det, vi har inget val. En sak som vi måste förstå är att det inte går att förändra hela världen, men genom att samarbeta kan vi få ett större inflytande. Samarbeta, alltid – det är viktigt.
___

Rossing Center
Rossing Center for Euction and Dialogue grundades av Daniel Rossing och hade till en början namnet Jerusalem Center for Jewish-Christian Relations. Centret arbetar för dialog i olika sammanhang i Det heliga landet och satsar mycket på skolor och dessutom på de unga israeler som tar ett sabbatsår före militärtjänstgöringen. Centrets medarbetare och vänner arbetar också med att dokumentera bland annat trakasserier mot Jerusalems och Israels kristna befolkning och rapportera om dem. Rossing Center är en av Act Svenska kyrkans samarbetsorganisationer i Det heliga landet. Medarbetare har vid flera tillfällen besökt Sverige, och Lunds Missionssällskap och Kyrkokansliet samarbetade under en period före krigsutbrottet om stipendier för unga vuxna svenskar som ville göra volontärinsatser på centret.

Rapporten om attacker mot kristna
Rapporten ”Attacks on Christians in Israel and East Jerusalem” publicerades av Rossing Center i mars och innehåller förutom en sammanställning och analys av de trakasserier som har rapporterats in – 155 totalt, varav 61 fysiska attacker, 52 attacker mot kyrkobyggnader och liknande, 28 trakasserier och 14 tillfällen när skyltar med kristet innehåll förstördes – en artikel om den sociopolitiska kontexten. En särskild artikel ägnas åt de restriktioner som har drabbat firandet av den ortodoxa påsken och den heliga elden. Rapporten finns att hämta på Rossing Centers webbplats.