Mänsklig skildring

– Jag gjorde ju ett reportage för Uppdrag Mission i Rom 2017, säger Anna Martinengo, och jag blev väldigt imponerad av hur strukturerat de arbetade med flyktingarna där.

Den församling som hon besökte tillhör den valdensiska kyrkan, och i det skedet arbetade den tillsammans med andra i ett nätverk av evangeliska kyrkor för att 2 000 flyktingar skulle hämtas från bland annat Libanon för att få uppehållstillstånd i Italien. En av dem hon träffade var elvaårige Diya som hade blivit allvarligt skadad i kriget i sin hemstad Homs i Syrien.

Hårt klimat

Anna Martinengo, som är ingift i en italiensk familj och har varit mycket i Ligurien de senaste 25 åren, arbetade som kommunikatör på Kyrkokansliet i Uppsala när människor på flykt strömmade in i Europa.

– Jag har aldrig varit nere på klacken och sett båtarna komma, men jag vet ju att italienarna har känt sig svikna av EU, säger hon. I norra Italien, där jag är mest, är det många illegala immigranter som går och säljer saker på gatorna och som lever i utsatthet. Det har blivit ett ganska hårt klimat. Det finns många människor som vill hjälpa dem, men landet har ju gått i riktning mot högerpopulism. Det är klart att man undrar hur det ska gå.

Hon berättar om hur hennes egna intryck av Italien har nyanserats:

– När jag först kom till Italien tyckte jag att det var så fantastiskt och vackert, och det är det. Sedan har jag sett de mörkare sidorna också.

Röst åt migranterna

I sin detektivroman Ambassadörens dotter har hon gett en svensk-italiensk kvinna huvudrollen, och en av sidoberättelserna står en nordafrikansk man för.

– Jag hoppas kunna ge röst åt migranterna, de ansiktslösa, säger hon. Det är inte någon politisk roman jag har skrivit – jag försöker bara skildra situationen på ett mänskligt sätt, på individnivå. Att så många kommer illegalt är ett problem som skulle behöva hanteras av hela EU. Många av dem betalar stora pengar för att ta sig till Europa, och många blir lätta offer för människohandel.