Mitt i indiska församlingar

Bland de färgglada gudabilderna på den indiska marknaden syns ett ansikte som bara nästan smälter in. Det är Jesus som skymtar där, i sällskap med representanter för den stora hinduiska gudaskaran.

Fotografiet finns med i den nyutkomna boken Kristendom i Indien och illustrerar flera av bokens teman. Ett av dem är att de olika religioner som samexisterar i Indien ofta möts på ett ganska odramatiskt sätt i människors vardag och att många hinduer också har en relation till de kristna gestalterna.

En av bokens författare, Anita Yadala Suneson, är teologisk sekreterare på Svenska kyrkans kansli och arbetar med ekumenisk och interreligiös samverkan nationellt och internationellt. Hon mötte Indien för första gången 2008, när hon tillbringade några veckor i Bangalore för att göra fältstudier till en uppsats. Så småningom skrev hon en avhandling om hur kristna indier ser på religiös mångfald, gifte sig med en indisk präst och bodde i några år på mindre orter i landet.

– Jag fick verkligen leva mitt i indiska församlingar, möta människor i deras vardagsliv, se vad de har för relation till kyrkan. Det handlar mycket om hembesök, och om helandets betydelse. Ibland kommer det människor som anser att deras barn är besatta av andar – hur ska man bemöta det? Det var en helt annan verklighet, och det var väldigt lärorikt.

Protestantisk identitet

En sak som förvånade Anita Yadala Suneson, berättar hon, var de skiljelinjer hon såg mellan olika kristna samfund. Ett problemområde var användningen av bilder – i vissa protestantiska och pentekostala kretsar kunde de ses som en sorts avgudadyrkan. Det fick henne att fundera över vad en protestantisk identitet innebär och vad materiella inslag spelar för roll i religionsutövningen. I Kristendom i Indien har hon bland annat skrivit ett kapitel om kyrkorum och heliga platser, där hon beskriver hur traditioner både möts och krockar när olika kristna synsätt blandas med inhemska seder.

Intresset för ”levd religion” delar hon med sina medförfattare Clemens Cavallin, Pär Eliasson och Julia Kuhlin, och hon förklarar att hon hoppas att boken ska kännas lättillgänglig – den är förhållandevis liten till omfånget – och att den ska kunna fungera som en väg in i ett ämne med många dimensioner.

– Det har varit viktigt för oss att kombinera nutida praktik med teologiska och historiska perspektiv, säger hon.

Lång historia

Kristendomen har en mycket lång historia i Indien. De traditioner som säger att budskapet kom till södra Indien redan med aposteln Tomas redan under det första århundradet går varken att bevisa eller avfärda, men säkert är att det skedde senast på 400-talet. Därmed finns det i Indien kristna traditioner som utvecklats i många århundraden utan någon kontakt med västvärlden. Än i dag kallar sig många indier för tomaskristna.

Katolicismen kom sedan till landet med portugiserna på 1500-talet och protestantismen med tyska missionärer i början av 1700-talet. Svenska kyrkan och EFS började bedriva mission i Indien på 1800-talet, och arbetet mynnade ut i nya kyrkor som i dag är självbestämmande men har relationer till Sverige på olika sätt.

I nuläget är den katolska kyrkan det största kristna samfundet i Indien, medan pingströrelsen är den kristendomsform som växer snabbast.

Lika många som i ett stort europeiskt land

Den mångfacetterade historien har gett upphov till en bred flora av kristna rörelser i världens folkrikaste land. Omkring 80 % av Indiens 1,47 miljarder invånare är hinduer, medan islam utgör den största minoriteten med cirka 15 % av invånarna. Andelen kristna är svår att beräkna. Den senaste officiella siffra som har nämnts är 2,3 %, men vissa bedömare tror att de kristna kan vara dubbelt så många. I vilket fall som helst rör det sig om många miljoner människor, motsvarande hela befolkningen i ett större europeiskt land.

De fyra författarna till Kristendom i Indien betonar att kristendomen mer än någonsin är ett globalt fenomen och att majoriteten av världens kristna i dag lever i Sydamerika, Afrika och Asien. En ambition med boken har varit att delvis komma bort från det västerländska perspektivet.

– Vi vill lyfta fram Indiens bidrag till resten av kristendomen, bland annat det teologiska, säger Anita Yadala Suneson.

En indisk befrielseteologi

En viktig teologisk strömning som uppstod i Indien på 1980-talet är dalitteologin, som har vissa likheter med latinamerikansk befrielseteologi. Daliterna (tidigare felaktigt kallade ”kastlösa”) befinner sig allra längst ner i den indiska samhällshierarkin och har traditionellt betraktats som ”oberörbara”. I evangeliernas berättelser om hur Jesus bröt mot renhetslagar och samlade utstötta människor omkring sig ser de paralleller till sin egen verklighet. Sådana läsningar är ett tydligt exempel på hur kristenheten utanför västvärlden kan bidra med nya tankar, anser Anita Yadala Suneson.

– Det kan verkligen få oss att tänka till om sådana frågor som vem Jesus var, vem Kristus var, och vad det betyder att han identifierade sig med människor i marginalen.

Hon pekar också på att Indien, där många kristna traditioner samexisterar, har spelat en viktig roll för det ekumeniska arbetet, både på ett internationellt och ett inhemskt plan.

– En av de första kyrkorna som bestod av olika samfund som gick ihop fanns i Indien. Där har man varit föregångare.

Det var 1947 som Church of South India bildades genom att anglikanska, metodistiska, presbyterianska och reformerta samfund gick samman. 1970 bildades sedan Church of North India på ett liknande sätt.

Synlighet i samhället

Inställningen till religiös mångfald är ytterligare ett område där Indien har mycket att lära kristna i västvärlden, konstaterar Anita Yadala Suneson, och hon säger att hon tror att religionens synlighet i samhället bidrar till att religiösa uttryck i sig blir mindre främmande.

– Då har man också utvecklat en annan kompetens för det, och har en vana att skapa relationer med människor från andra religiösa grupper. Religiös mångfald fungerar bäst när relationerna kommer först, till exempel i skolan, på jobbet eller mellan grannar.

Samtidigt är Indiens kristna en utsatt grupp. Den indiska identiteten är starkt kopplad till hinduisk trostillhörighet, ett synsätt som också präglar det hindunationalistiska partiet BJP som styrt landet sedan 2014. Ur ett sådant perspektiv utgör kristendomen ett kulturellt hot. Ofta finns det även en oro för att kyrkornas arbete, inklusive deras sociala insatser, har en dold agenda.

– Situationen för religiösa minoriteter har blivit mycket värre under det senaste decenniet. Det blir väldigt laddat att byta religion och lämna hinduismen. Samma sak ser vi nu tydligare än på länge i väst, när det finns krafter som försöker knyta kristen identitet till nationell identitet. Att läsa om kristendom i Indien kan få oss att tänka på hur vi behandlar våra egna minoriteter.

Gott om unga medlemmar

Det indiska samhällets inställning till kristendomen påverkas i hög grad av den ses som en kolonial rest. Ytterligare en försvårande faktor är att kristen tro ofta förknippas med låg status i ett land som alltjämt präglas av kastsystemets stränga hierarkier. 

I sitt forskningsarbete har Anita Yadala Suneson intervjuat konvertiter som mötts av starka negativa känslor när de har berättat för sina närstående om den nya tron. I vissa fall går familjerelationerna inte att reparera.

Allt detta måste kyrkorna ta hänsyn till i sitt arbete.

– Jag tror att kristna kommer att fortsätta missionera, fortsätta med sina sociala och diakonala verksamheter och sina utbildningsinstitutioner. De kommer också att fortsätta bedriva evangelisation, men det är väldigt känsligt. Kristna måste vara tydliga med att det är individen som ska välja.

Att säga något allmänt om läget för Indiens kristna är svårt, eftersom det finns stora regionala variationer. Trots oroväckande tendenser på det officiella planet är det mycket som fungerar bra i människors vardag, enligt Anita Yadala Suneson. Hon vill också framhålla att de indiska kyrkorna i många fall är växande och har gott om unga medlemmar.

– Det finns mycket liv i kyrkorna, säger hon.

Fotnot: Kristendom i Indien är utgiven på Artos förlag. Anita Yadala Sunesons, Pär Eliassons och Julia Kuhlins avhandlingar och en rad artiklar som de fyra författarna har skrivit om kristna i Indien (till exempel Julia Kuhlins ”Always connected – WhatsApp use in two middle-class pentecostal churches in India” och Clemens Cavallins ”Violence against Christians in India – A Critical Discourse Analysis of Two Indian English Newspapers”) finns i Digitala Vetenskapliga Arkivet, DiVA. Clemens Cavallins avhandling finns på Göteborgs universitets webbplats.