Problemets rot

Lördagskvällens arbetspass är avslutat när Michael Erhayanmen sätter sig vid datorn för att bli intervjuad, men han är kvar på sin arbetsplats. I bakgrunden fortsätter andra med att förbereda sjukhuset för natten.

– Det är ett undervisningssjukhus där jag tjänstgör i väntan på att börja med min specialisering, säger han. Jag funderar på någon sorts kirurgi, men jag har inte riktigt bestämt mig än.

Han kallar sin hemstad Ekpoma i den nigerianska delstaten Edo ”ganska liten”, men den har nästan 300 000 invånare och flera sjukhus, bland annat tidigare missionssjukhus. Härifrån utgår han i arbetet med sin organisation Koret Boys Initiative, och inbjudningarna kan resultera i bilresor på nio timmar enkel väg och in i flera andra delstater i södra Nigeria:

– Vi knuffar oss in på skolorna ibland, kan man säga, och ibland blir vi inbjudna.

Skolbesök

Koret Boys Initiative har funnits i tre år nu och har som idé att män besöker skolor för att tala med tonårspojkar om känslor, om hur man kan ta ansvar för hur man reagerar i olika situationer och om hygien och hälsofrågor.

– Jag skulle fylla år och kände att jag ville ta ett nytt steg, så jag bad, och sedan började jag på sociala medier, berättar Michael Erhayanmen. Nu har vi mött ungefär 1 500 pojkar och unga män i den här delstaten och i tre andra. Vi är några stycken som arbetar tillsammans, men jag är i stort sett alltid med själv när vi är ute på skolorna.

På sociala medier kan man se att han har varit engagerad i Rotarys ungdomssatsning Rotaract, att han driver ett litet skoföretag och att han har läst mikrobiologi på universitetet innan han började utbilda sig till läkare. När han ska berätta om sin bakgrund nämner han också ledaruppgifter i Scripture Union, i Nigeria en samlande organisation för många kristna skolgrupper, som en viktig del av sin utveckling. Men den första glimten av det som nu är Koret Boys Initiative fick han långt innan han hade börjat skolan.

”Linjen ska sluta i och med mig”

– Jag brukar inte berätta såhär mycket, säger han, men här i Nigeria är det ju vanligt med polygami, och jag är ett av min pappas barn med hans tredje fru. Hans första fru bodde inte med oss under min uppväxt, vi var sju barn, och jag är ett av min mammas tre. Hela min barndom blev hon misshandlad både fysiskt och psykiskt av min pappa.

Michael Erhayanmen beskriver sin familj som kyrkotillhörig och berättar att hans pappa hade förtroendeuppdrag i församlingen. Samtidigt såg alltså barnen hur pappan skilde mellan de två mammorna och hela tiden utsatte en av dem för misshandel.

– Jag upptäckte min egen tro som tonåring, säger han, och jag bestämde mig för att den här linjen att pojkar ser sin pappa misshandla mamman och sedan gör likadant själv – den ska sluta i och med mig.

Ledarutbildning

”Mannen ska alltid ha rätt, till och med när han har fel” – det är en av de principer som Michael Erhayanmen refererar till när han berättar om sin pappa och om grannfamiljerna i uppväxtstaden.

– Det var mycket bestraffningar också. En del kulturer i Nigeria förstärker sådana tendenser, och traditionen med polygami är en av dem. Den är ett problem, och för mig var den ett stort problem, men många ser det inte så, den är så normal för de flesta av oss. Jag kände: jag måste göra något!

En händelse i gymnasiet beskriver han som helt avgörande:

– Det var sista året, och jag hade min vision som var att våldet skulle sluta i och med min pappa. Men så hamnade jag i en situation där jag blev väldigt provocerad, det var i skolan, och jag höjde handen. Jag slog aldrig, men det blev en vändpunkt för mig – jag visste inte att jag hade de tendenserna inom mig.

Ledarutbildningen i Scripture Union blev ett sammanhang där han kunde tala om sina tankar.

– Vi hade vuxna ledare och program där vi talade om hur man formar sin personlighet, om hur vi beter oss, om ilska. Jag hade formats av min tro och visste att våld mot kvinnor var fel, och i Scripture Union var det lätt för oss att tala fritt. När vi talade om kvinnors rättigheter tänkte jag på min mamma. Det var en utmaning, för det som hände henne ses som så vanligt. Vi talade om hur män reagerar, hur pojkar beter sig …

Saknade förebild

En av orsakerna till att Michael Erhayanmen redan som tonåring började planera för att starta en egen organisation var att han inte träffade på någon som gjorde det han ville göra: arbeta för att förebygga våld mot flickor och kvinnor.

– Det finns massor av organisationer som arbetar för att stötta kvinnor och lära dem hur man skyddar sig, men ingen tog hand om roten till problemet! säger han. Jag hörde så många slogans, och jag tyckte att pojkarna var övergivna av alla. Jag talade inte så mycket med andra om det då, men jag tänkte på det hela tiden.

Ytterligare något saknade han, säger han: en manlig förebild.

– Jag hade ingen bild av hur det borde vara. Men så träffade jag en pastor som var annorlunda. Jag såg honom leka med sina barn. Så jag började prata med honom.

”Det finns alltid något sätt”

I Nigeria är många av de statliga skolorna tidigare missionsskolor, och det finns också kristna skolor kvar – katolska, anglikanska och baptistiska bland annat. Michael Erhayanmen och hans medarbetare åker till alla som tar emot dem, och till ungdomshem och organisationer som arbetar med pojkar som lever sina liv på gatan.

– Ibland har vi med oss mat och erbjuder alla en läkarkontroll, berättar han. Vi talar alltid om hygien. Vi ser en del skillnader mellan skolorna och mellan elevernas attityder, och man måste ju förstå hur man kan närma sig pojkarna. Ibland tar det en stund att få kontakt med dem, men det finns alltid något sätt.

Undervisningspassen bygger på samtal och börjar med att Michael Erhayanmen eller någon annan berättar lite om sig själv.

– Jag delar med mig av min berättelse och mina erfarenheter hela tiden, säger han, bara sådant som kan vara bra för dem, inte allt. Så mycket är sådant som många känner igen – ”du är inte ensam”. Och vi ser alltid till att vi har tid att lyssna när de vill berätta.

Ungdomsmöte

Förra året deltog Michael Erhayanmen i Global Christian Forums möte i Ghanas huvudstad Accra och mötte kristna ledare från hela världen.

– Det passade mig bra, säger han. Jag är utåtriktad, jag tycker om att samtala med människor.

Det var genom en ansökan till den nordamerikanska organisationen Sojourners som han blev inbjuden.

– Ungdomsmötet före det stora mötet öppnade mina ögon, säger han. Det var en fantastisk upplevelse att höra så mycket om allt arbete som görs för social rättvisa. Det var inte så många som arbetade som jag, men vid mitt bord under mötet fick jag en granne som instämde när jag berättade att jag ville att våldet i min familj skulle få ett slut i och med mig. Han hade varit med om något liknande.

Långsiktigt

Nu, förklarar han, vill han arbeta långsiktigt med Koret Boys Initiative.

– Jag har varit ledare sedan jag var så ung, och en ledare måste lyssna aktivt och med empati. När vi var på ett ungdomshem var det en pojke som talade om hur han hade blivit övergiven, hamnat på gatan, blivit kriminell. En av dem som var med mig där har en liknande bakgrund och fortsatte lyssna på honom. Att vi kan lyssna och ger pojkarna möjlighet att berätta är viktigt. Vi har mycket arbete att göra.

Men han har också planer för utveckling utmed tre nya spår:

– Det första är att jag skulle vilja hitta skärningspunkten med läkaryrket, till exempel att vi alltid skulle kunna erbjuda läkarundersökningar. Det andra är att bygga kontakter med andra länder, våra grannländer till att börja med. Och det tredje är att ta vårt arbete in i kyrkorna. Koret Boys Initiative är inte en kristen organisation, men den bygger ju på min tro. Min pappa var en av ledarna i kyrkan, och kyrkan borde slåss mot en del av sedvänjorna. Vi måste hitta rätt människor att samarbeta med så att vi kan komma till rätta med våldet mot kvinnor.
___

Koret Boys Initiative
Michael Erhayanmen startade 2022 Koret Boys Initiative, en organisation som besöker skolor, ungdomshem och andra institutioner i södra Nigeria för att möta tonårspojkar och samtala med dem om känslor, relationer, beteendemönster och hygien. Organisationens arbete har än så länge ingen statlig finansiering. Hittills har organisationens volontärer mött ungefär 1 500 pojkar i fyra av Nigerias delstater och besökt både skolor som drivs av den nigerianska staten och sådana som drivs olika kyrkor och samfund.

Global Christian Forums ungdomsmöte
Dagarna före Global Christian Forum i Accra ägde ett möte för unga vuxna rum. De drygt 20 deltagarna har alla ledaruppgifter i sina kyrkor och samlades för att få tillfälle att bygga ett nätverk med jämnåriga. Sedan deltog de i det stora mötet.

Ekpoma
Med sina nästan 300 000 invånare är den nigerianska staden Ekpoma en av folkgruppen Esans två centralorter. Här finns Ambrose Alli University och flera sjukhus, både allmänna och privata. Ekpoma är också namnet på ett kungadöme som fortfarande har ett visst inflytande.

Edo
Delstaten Edo i södra Nigeria har lite mer än fem miljoner invånare och rymmer Nigerias fjärde största stad, Benin City, som är centrum för landets gummiindustri. Den historiska staden Edo förstördes under kolonialtiden. En majoritet av invånarna tillhör någon kristen kyrka (de första missionärerna var portugisiska katoliker som kom på 1400-talet), och islam och urfolksreligioner utövas också.