”Så mycket engagemang och kunskap”

– Det var vuxna som gick, säger Linn Thullberg, men också barn och ungdomar – jag tror att den yngsta deltagaren var två år och den äldsta 80.

Som en av Kristna Fredsrörelsens utsända i Colombia arbetade hon med det som kallas medföljning i många olika sammanhang, först med utgångspunkt från kontoret i Bogotá och sedan i den östra delen av landet. Det kunde vara i samband med människorättsförsvarares möten och resor som fredsobservatörerna anslöt i sina västar – Linn Thullberg beskriver det som en metod som till stor del består av preventiv närvaro i konfliktkontexter.

Men så var det också Wajtakju Namto Ponötsi, när 350 urfolksmedlemmar från ett tiotal grupper under några dagar vandrar 20 mil i smågrupper.

– Corporación Claretiana Norman Pérez Bello, den organisation som vi samarbetar med, satsade mycket på vandringen, säger Linn Thullberg. Vi förstod att den var viktig.

Stora avstånd

Det område i östra Colombia som Linn Thullberg och hennes medföljarkolleger arbetade i utgör ungefär två femtedelar av landets yta men är glesbefolkat.

– Vi arbetade mycket med att medfölja CCNPB och olika människorättsförsvarare där, och en del av dem var bönder eller hörde till någon av urfolksgrupperna, berättar hon. Det kunde vara så att vi åkte buss i åtta timmar och bytte till en annan buss som körde i tre timmar till – det är extremt stora avstånd.

Regionen Casanare i området Orinoquía är hem för ungefär tio urfolksgrupper med nomadrötter. Traditionen att vandra tillsammans kan vara flera tusen år gammal.

– Allt i deras sammanhang har varit muntligt, säger Linn Thullberg, och det är inte på spanska utan enbart på de lokala språken. Det gör det också intressant hur historien förs vidare.

Närvarande andlighet

Den katolska kyrkan är stor i Colombia. Fredsobservatörernas insats under urfolkens vandring är också ett sätt att skydda det som finns kvar av deras egna andliga traditioner, alltså ett arbete för att främja religionsfrihet.

– Både under vandringen och under hela min vistelse där tyckte jag att andligheten och deras världsåskådning var så närvarande, säger Linn Thullberg. Det blev tydligt i de ceremonier som inledde olika möten och i deras sätt att tala.

Nuförtiden rör sig paramilitära grupper och andra stridande parter i området och försöker befästa sin kontroll över de få som bor där.

– Det gör att vandrarna har blivit tvungna att hitta nya rutter och att det är svårare för dem att hitta mat.

Storkok

Tidigare har traditionen nämligen varit att de som vandrar också jagar och att de lever på vilt under vandringsdagarna. Nu fanns det möjlighet till gemensamma måltider och lite annat på de platser där fredsobservatörerna och Corporación-representanterna väntade in vandrarna.

– Vi var på tre olika ställen där de brukar stanna och sova, berättar Linn Thullberg. Där fanns det storkok och olika aktiviteter för utbyte mellan urfolksgrupper och bondegrupper – gruppsamtal om kultur och traditioner, till exempel. Och fotboll! Alla som vandrar bär med sig sina hängmattor, och så letar de upp någon dunge där de kan sätta upp dem. Vi sov på ett slags vandrarhem …

Främja säkra förhållanden

Kristna Fredsrörelsens utsända i Colombia kommer från Sverige, Mexiko, Spanien, Frankrike och Italien. Linn Thullberg själv är antropolog, och hon arbetade tillsammans med bland annat jurister, statsvetare, agronomer och någon ingenjör. Tillsammans med Corporación-medarbetarna, som också arbetar med medföljning, bildade den internationella gruppen något som, i brist på andra referenspunkter, kanske bäst kan liknas vid det mer kända ekumeniska följeslagarprogrammet i Det heliga landet.

– Det kom inget konkret hot under de två vandringar jag var med på, säger Linn Thullberg, och vi från Kristna Fredsrörelsen är ju där för att främja säkra förhållanden.

Sedan hon kom hem i januari i år har hon lagt märke till hur lite av händelserna i Latinamerika som finns med i svensk nyhetsförmedling.

– Det är svårt att berätta om vad jag har varit med om, säger hon. Det finns så mycket i det praktiska arbetet för mänskliga rättigheter, så mycket engagemang och kunskap. Man blir så berikad av att höra om andras erfarenheter och perspektiv. Jag tänker mycket på hur man kan sätta ord på det. Det vi har runt oss här är inte det enda.
___

Wajtakju Namto Ponötsi
Den ungefär 20 mil långa vandring som har namnet Wajtakju Namto Ponötsi är en tradition, kanske mer än tusen år gammal, bland ett tiotal urfolksgrupper i regionen Casanare i östra Colombia. Samlingsnamnet för dessa urfolk är Maiben Masiware. Vandringen har innebörden att den bekräftar att gruppen har sitt ursprung i området, som på spanska har fått namnet Orinoquía. Den skapargud som finns i Maiben Masiwares gemensamma tradition har namnet Namon. De senaste åren har ungefär 350 personer deltagit i vandringen.

Kristna Fredsrörelsen i Colombia
Kristna Fredsrörelsen arbetar i flera länder i Latinamerika, och i Colombia är Corporación Claretiana Norman Pérez Bello en viktig samarbetspartner. Medarbetare från Sverige och andra länder utgår från Bogotá och från Villavicencio och arbetar med medföljning av människorättsförsvarare, många av dem från kyrkor och urfolksgrupper.