Tanzania/Sverige: ”Aldrig utanför eller övergiven”

– Jag kände mig aldrig utanför eller övergiven, säger Aivan Tumwesige. Det var något väldigt fint för mig. Gästfriheten vi upplevde i alla församlingar, våra värdar, alla andra också, hur alla samarbetade med varandra … det var mycket som gjorde mig glad.

Sedan slutet av maj är Aivan Tumwesige hemma i Bukoba igen. Den augustisöndag när den här intervjun görs råkar vara hans födelsedag, och han har firat den med en mässa som blev lite längre än han hade räknat med, men han har tid med en telefonintervju också.

– Min främsta erfarenhet är att jag hade så många förutfattade meningar och bilder av hur det skulle vara i Europa, säger han. Jag hade till exempel hört att det inte är några unga i kyrkan. Sedan hittade jag många – det var bara det att de inte var med i söndagsgudstjänsten. Det är annorlunda, men jag tror att det är bra att låta ungdomarna träffas på egen hand. Många unga är blyga när de är bland vuxna.

Tid att åka

Den som tror att alla Ung i den världsvida kyrkan-stipendiater yrkesarbetar i sina kyrkor eller studerar för att kunna göra det kan bli förvirrad av att möta Aivan Tumwesige. Han är utbildad ekonom.

– Men jag har siktat på att få arbeta i internationella projekt, säger han, och jag vill delta i projekten, inte sitta på kontor utan engagera mig i samhället. Jag vill arbeta med bistånd. Det är mer än ekonomi.

Uppmaningen att söka till utbytet med Svenska kyrkan kom lägligt för honom:

– Jag hade arbetat med ett miljöprojekt för DanMission, och jag visste att det skulle avslutas och att jag skulle vara ledig mellan februari och juni.

I mitten av juni blev han anställd på nytt, av samma arbetsgivare men i ett nytt miljöprojekt. Månaderna i Sverige passade bra inemellan.

– Det var i oktober som vi fick höra i en gudstjänst att vi kunde ansöka, berättar han. Jag försökte ta reda på mer och ringde en vän som var stipendiat för länge sedan. Han sa att det är ett bra program, särskilt om man är ung, och att man kan lära sig mycket och göra mycket nytta i samhället och kyrkan när man kommer tillbaka.

Förberedelser i snölandskap

En av Aivan Tumwesiges vänner skickade också in en ansökan men kom inte så långt som till intervjun.

– Jag blev intervjuad i november, det var bara åtta minuter hemifrån eftersom jag bor i Bukoba, och en vecka senare fick jag beskedet. De sa också att jag måste ordna pass. I februari skickade vi våra visumansökningar.

Ungefär fem månader efter att idén dök upp mötte Maya Skagegård, som arbetar med Ung i den världsvida kyrkan, Aivan Tumwesige och de andra på Arlanda. De filippinska deltagarna hade problem med sitt flyg, men de tanzaniska åkte till Rättviks stiftsgård för att förbereda sig för församlingsvistelserna.

– Det var väldigt kallt och mycket snö, men vi hade ett schema med rum som vi skulle gå till och ämnen – de försökte berätta för oss om Sverige och om Svenska kyrkan.

”Vi lärde oss av varandra”

Aivan Tumwesige och hans kamrat Kelvin Kaijage Cleophace fick först resa till Luleå stift.

– Eftersom det var så kallt fick vi mest vara inomhus, och det var annorlunda för oss, säger han. Men efter kanske fem eller sju dagar hade jag vant mig. Vi träffade en barnkör och barngrupper.

Det var Luleå domkyrkoförsamling som var värd för stipendiaterna, och eftersom de inte hade träffats förrän de ansökte om visum var det också i den församlingen de började lära känna varandra på riktigt.

– Det var lite svårt under de första veckorna, men vi lärde oss av varandra och förändrade varandra. Nu tycker jag att det är en bra erfarenhet att vi var två. Jag lärde mig mycket av honom. Kelvin studerar teologi. Vi kunde prata med varandra – vi kommer faktiskt från samma stam och har samma modersmål.

”Lite blyga ibland”

I Luleå fick de vara med i flera kyrkor utöver domkyrkan, öva med en kör för att sedan sjunga i gudstjänsten, möta människor i olika åldrar. Och göra något som de aldrig gör hemma:

– Vi fick vara med och dela ut nattvarden! Det går inte i ELCT, för där måste man vara prästvigd för att göra det. Det var en fin upplevelse.

Aivan Tumwesige återkommer till de föreställningar han hade om Europa.

– Jag hade hört en del om europeisk kultur, men jag kom till en kyrka där många deltar, och jag upptäckte att det inte bara var kyrkaktiviteter utan att kyrkan är mycket närvarande i samhället också.

I Umeå stadsförsamling och i Växjö pastorat fortsatte det med babysång, frågestunder med konfirmander, gudstjänster, körövningar och barngrupper.

– När vi mötte ungdomar frågade vi dem om Svenska kyrkan, och de frågade oss om ELCT, och vi jämförde. Konfirmanderna var lite blyga ibland, men deras ledare hjälpte till, så vi började med att prata med dem, och sedan kom det igång.

Återseende

Parallellt med allt som hände i församlingarna fanns uppgiften att arbeta med ett eget projekt för att kunna redovisa det under de avslutande dagarna i Rättvik.

– Det var en bra sak för mig, säger Aivan Tumwesige. Jag tänkte mycket på det och tyckte att det fanns så mycket jag hade kunnat välja, men jag bestämde mig till slut för att jämföra begravningstraditioner. Så det arbetade jag med hela tiden, och det var väldigt, väldigt intressant. När vi kom tillbaka till Rättvik och jag fick höra de andras presentationer tyckte jag att de också var så intressanta. Allt var saker som jag inte själv hade upplevt.

Under den träff som var inlagd mitt i Sverigevistelsen hann gruppen också med två dagar i Uppsala.

– Där fick vi träffa alla de svenska stipendiaterna från 2025. Vi pratade med dem, och jag insåg att jag hade sett en av dem i min hemförsamling i Bukoba ett par gånger!

Det var också under ”mitträffen” som de tanzaniska och de filippinska stipendiaterna möttes för första gången.

– Nu är jag vän med dem på sociala medier, och en av dem är ekonom som jag. Vi har kontakt ibland, och vi kan prata mycket om vårt arbete.

Samtal på gatan

I Sverige fick Aivan Tumwesige ibland möjlighet att berätta om sitt arbete för DanMission.

– Det projekt som jag avslutade innan jag åkte var ett miljöprojekt med fokus på att människor skulle få hjälp att hitta inkomstgenererande initiativ, säger han. Det som jag har börjat med nu är ett annat, ett där vi arbetar med naturvård och med att återställa miljöer. När jag var med på ett bibelstudium i Växjö fick jag berätta om båda projekten, och de var nyfikna och ställde många frågor. Där fick jag tid att förklara, och vi talade om de klimatförändringar som vi i Tanzania ser.

Nu är det i Bukoba han får berätta, och då är det Sverige som är ämnet:

– Innan jag åkte berättade jag i församlingen vad jag skulle göra. När jag kom tillbaka ville alla höra om allt jag hade varit med om. Jag har gjort en presentation, men det har också blivit massor av samtal. Det mesta är helt informellt, på gatan. Jag går omkring här i min Act Svenska kyrkan-jacka, och alla frågar. Jag försöker svara och förklara på ett enkelt sätt, och jag visar Act Svenska kyrkans Instagram-konto och berättar om humanitära projekt. Innan jag började arbeta för DanMission hade jag inga erfarenheter från internationella sammanhang. Jag har lärt mig mycket, och jag vill göra mer, jag vill vara med i samhället.

En sak till vill han säga innan födelsedagsfirandet fortsätter:

– Nattåget! Det var en stor upplevelse!

___

Ung i den världsvida kyrkan 2026–2027
13 svenska stipendiater reste ut till Bukoba stift och Karagwe stift i Tanzania och till Iglesia Filipina Independiente i början av september. I mars kommer fyra stipendiater från Bukoba stift, lika många från Karagwe stift och sex från Filippinerna för att vara i Sverige fram till slutet av maj. De reser två och två till de stift som deltar i utbytet och tas emot i församlingarna där.
Du som vill läsa om de tidigare stipendiaterna (från alla de tre kyrkorna) och deras erfarenheter hittar dem allihop på Svenska kyrkans blogg I någon annans vardag.

Ung i den världsvida kyrkan
Du som är 18–30 år och är engagerad i Svenska kyrkan och i internationella frågor är välkommen att söka till Svenska kyrkans utbytesprogram Ung i den världsvida kyrkan 2027. Lunds Missionssällskap är med och finansierar utbytet, som innebär utbildning i Sverige, tre månader i Tanzania (Bukoba stift, som också kallas det nordvästra stiftet, eller Karagwe stift), Filippinerna eller Colombia (hos The Evangelical Lutheran Church in Colombia, IELCO), hösten 2027 och uppföljning med församlingsbesök efter hemkomsten. Det är enkelt att hitta ansökningssidan på Svenska kyrkans webbplats när den öppnar vid årsskiftet, och den är öppen fram till 15 mars.