”Vi bär varandra i bön”

På en lantlig gata dukas det till mässa. Plaststolar har ställts fram i många korta rader, och ett bord har täckts med duk och sedan en duk till för att bli altare. Två präster från Iglesia Filipina Independiente har samlat sin församling, och den här dagen blir det nästan trångt framför stolsraderna: tre präster från Svenska kyrkan tjänstgör tillsammans med dem.

– Först var vi i Manila några dagar för att skriva under samarbetsavtalet och hälsa på några organisationer som Act Svenska kyrkan samarbetar med, berättar Gunilla Hallonsten. Sedan åkte vi till Batac-stiftet och biskop Emelyn. En tyfon hade förstört en kyrka där, så de firar sina mässor på vägen. Och vi fick vara med!

Trepartsavtal

Under andra halvan av 1900-talet hade många av Svenska kyrkans församlingar vänförsamlingar i andra länder. När det arbetet byggs upp igen nu är det i en delvis annan form – Malmö pastorat, som heter Svenska kyrkan Malmö och har Gunilla Hallonsten som kyrkoherde, har sökt lämpliga vänskaper och hittat dem i två hela kyrkor, dels Evangelical Lutheran Church in Jordan and the Holy Land, dels Iglesia Filipina Independiente.

– Vi fick frågor och hade kontakt med Kyrkokansliets ekumenikavdelning och med Act Svenska kyrkan, berättar Gunilla Hallonsten. Malmö är stort, och församlingarna i de båda kyrkorna är små. Båda våra vänskapsavtal har tre parter: vår vänkyrka, Svenska kyrkan Malmö och Kyrkokansliet.

En grupp från Malmö reste förra året till Jerusalem för att vara med vid biskopsvigningen där, det avtalet skrivs under i maj om det går att resa igen då, och avtalet med Ifi skrevs under i Manila i februari.

– Det var i en gudstjänst med deras Obispo Maximo Joel, säger Gunilla Hallonsten, och det var så kraftfullt hur det bars in i Ifi!

Alla församlingars uppdrag

En av de pastoratsmedarbetare som var med på resan var Emma Jansson, som är präst i S:t Matteus kyrka.

– Vi var en liten grupp som reste, säger hon, men vänskapen är ju alla församlingarnas uppdrag.

Hon har varit med om att arbeta med en vänförsamling tidigare, i Hässleholm, men det var under pandemin, och inledningen blev annorlunda. Nu, några veckor efter besöket på Filippinerna, tar hon emot två filippinska Ung i den världsvida kyrkan-stipendiater i sin församling.

– Vi skulle ha haft dem här redan förra året, och de fick inte visum då, berättar hon. Men det är samma två som kommer nu istället!

”En spegel för oss”

Den svenska gruppen fick alltså dels några dagar i Manila där Act Svenska kyrkan samarbetar med organisationer som stöttar barn som utsätts för övergrepp, dels några dagar i helt andra miljöer med biskop Emelyn G. Dacuycuy, och dessutom ett möte med kyrkans kvinnliga präster och prästkandidater på det teologiska seminariet i Urdaneta.

– De är ju inte lika många kvinnliga präster som vi, säger Emma Jansson. På konferensen berättade en del av dem om sina erfarenheter inför alla, och jag känner med dem i deras situation. Man kan känna igen det de berättar från andra kvinnor som är först på något område – det är inte bara själva vigningen det gäller utan också hur de tas emot och behandlas i församlingarna och stiften.

– Det är tydligt vilket tryck det finns mot prästvigda kvinnor, säger Gunilla Hallonsten. Det blir en spegel för oss.

– Nu ska vi be för våra vänkyrkor i alla gudstjänster, säger Emma Jansson. Vi bär varandra i bön. Det blir också en påminnelse om vår samhörighet med den världsvida kyrkan.
__

Vänskapsavtal mellan Svenska kyrkan Malmö och Iglesia Filipina Independiente
Det avtal som Svenska kyrkan Malmö och Iglesia Filipina Independiente har skrivit under har vänskap genom förbön och digitala kontakter som en grundförutsättning och innehåller också en rad frågor som pastoratet, Kyrkokansliet och den filippinska kyrkan ska samarbeta om: ungdomars roll i kyrkan, kvinnors roll i kyrkan (detta innefattar prästvigning), teologisk utbildning, kyrkans roll i samhället och skydd och stöd till barn som blir utsatta för övergrepp – det sista bland annat därför att svenska män är överrepresenterade bland förövarna.