”Vi blev en riktig tankesmedja”

– De vill att man ska lära sig så mycket som möjligt, säger Jennifer Schulze. Om det är något man är specialintresserad av kan man fråga om det. Jag ville se en hinduisk begravning, och då tog de med mig till en.

”De” är den grupp som arbetar med utländska studenter på Henry Martyn Institute i Hyderabad i Indien – institutets ledning och administrativ personal, några doktorander som har lite extra ansvar, indiska studenter som har tagit studieuppehåll för att arbeta som mentorer åt gästerna.

Som präst i Nacka, där Fisksätra ingår, arbetar Jennifer Schulze i sammanhang där religionsmöten är en av beståndsdelarna. Kyrkoherden Carl Dahlbäck har studerat vid Henry Martyn Institute och hållit kontakten med dess direktor Packiam Samuel, och i slutet av sommaren 2025 deltog Packiam Samuel i det ekumeniska mötet i Stockholm och besökte Nacka församling.

– Vi pratade om att jag skulle vilja studera vid institutet, och han frågade vad det var jag ville göra och gjorde ett förslag till kursplan, berättar Jennifer Schulze. När jag hade sagt ja till det han föreslog skickade han en inbjudan till en tysk organisation som stöttar institutet, och resten av studenterna kom via den organisationen. Det blev ett slags pilotomgång, en diplomkurs för studenter från flera länder.

Jennifer Schulze blev den äldsta deltagaren, den enda lutheranen och den enda från Sverige – kurskamraterna kom från Indonesien, Sydafrika och Ghana. De blev en ganska liten klass.

– Jag såg på listan att vi skulle ha varit fler, säger hon, och jag tror att de andra inte fick visum.

Diapraxis

Till hösten ska kursen ges igen, och då har den fått namnet ”Interfaith Diapraxis: Transforming Perspectives” och är öppen för studenter från hela världen. Lunds Missionssällskap fattade tidigt i våras beslutet att erbjuda tre svenska teologistudenter stipendier för kursen. Behörighetskravet är en teologie kandidatexamen eller motsvarande.

Vad är diapraxis? Som av en händelse är det ett begrepp som används i Fisksätra. Det myntades av teologen Lissi Rasmussen som beskrev det som ett kontextuellt sätt att föra en dialog där människor möts för att visa, öppna och förvandla sin gemensamma verklighet. En annan definition är den dialog där det vardagliga och praktiska mötet, religionerna och kulturerna står i centrum.
Redan de första mötena inne på institutet blev tillfällen att känna sig fram i det praktiska och i den vardagliga verkligheten, berättar Jennifer Schulze. Alla i gruppen kom från olika kristna kyrkor.

– Det var en utmaning, säger hon. En del frågor var svåra att ta upp. Men det var givande också! Vi blev en riktig tankesmedja. Och det största är ju att man lär sig så oerhört mycket om sig själv.

Representant

Som präst blev Jennifer Schulze en representant för Svenska kyrkan i många sammanhang.

– Religiösa företrädare behandlas med respekt på ett helt annat sätt än i Sverige, säger hon. Man blir satt lite på en piedestal. I kristna kyrkor blev vi placerade vid ett slags honnörsbord och skulle sitta där under hela gudstjänsten. Det kan kännas lite jobbigt, och det är ju en utmaning men också en möjlighet. Man ska resa sig upp, presentera sig, sjunga en sång – det är bara att göra det!

Efter månaderna i Hyderabad reste hon till Tjanjavur, där Nacka har en vänförsamling i Tamil Evangelical Lutheran Church, och där hände något som blev ett tydligt exempel:

– Det var under ramadan, och jag blev inbjuden till en stor iftar-middag tillsammans med församlingen. Jag gick dit i prästkläder och blev placerad tillsammans med männen. Då bad jag att få sitta med kvinnorna, men våra värdar sa att jag måste sitta där framme eftersom jag skulle säga något. Jag bad dem att be för vårt val i höst. De tyckte att det var jättefint. Sedan gick jag till kvinnornas sida. Det är kärnan i religionsdialog för mig: att vara dem vi är. När vi hade en islamprofessor på besök frågade jag om att använda sjal, och han sa att jag inte behövde göra det, jag är ju inte muslim, jag är kristen präst. Men om man möter någon som är väldigt konservativ kan man vara beredd att ta på sig en sjal ändå.

Fortsätter

På institutet umgicks den internationella diplomklassen med alla andra studenter, särskilt i studentmatsalen.

– Det kommer människor från hela Indien till Henry Martyn Institute – det är givande och inspirerande. Man hinner mycket annat än bara kursen också, så man kan lyssna på andra kursers föreläsningar och sitta med på seminarier. Vi hade avstämning med Packiam Samuel varannan vecka. Vår kurs var ju ny.

Hyderabad har nästan sju miljoner invånare, och storstadsområdet har närmare tio miljoner.

– Jag var ute och gick ibland, och jag var aldrig rädd för några människor. Men jag åkte inte iväg långt – Hyderabad är så fruktansvärt stort. Jag skulle inte ha hittat tillbaka! Däremot var vi ju ute med gruppen på studiebesök, och vi reste en del också.

”Hur det fungerar på riktigt”

Studierna ledde fram till ett diplom, och det fanns inga krav på uppsatsskrivande men däremot en obligatorisk rapport. Jennifer Schulze lämnade in uppgifter ändå, icke-akademiskt skrivna, och fick en del respons.

– Det är ett väldigt brett program som ger en grundläggande kunskaper om alla religioner, säger hon. Det blev också tydligt hur olika kunskaper vi har beroende på varifrån vi kommer. Det var mycket teori och diskussioner, och så var vi på studiebesök och mötte företrädare för de olika religionerna, både ledare och vanliga församlingsmedlemmar.

Hon beskriver det som att ”se hur det fungerar på riktigt” och berättar att hon och de andra uppmanades att ställa alla frågor de hade.

– Men vilken typ av frågor ska man ställa? Och när? Vad gäller i den här traditionen? Jag frågar mycket, och inte en enda gång har det hänt att någon inte har velat svara.

___

Henry Martyn Institute 
Henry Martyn Institute grundades 1930 i Lahore i Pakistan som Henry Martyn School of Islamic Studies. Initiativet och finansieringen kom från brittiska missionsorganisationer, senare också från amerikanska. Institutet flyttades 1938 till Landour och 1940 till Aligarh, 1962 till Jabalpur, 1966 till Lucknow och 1971 till Hyderabad där det ligger nu. 1960 blev det Henry Martyn Institute, och på 1990-talet byttes inriktningen från att vara enbart evangelisation bland muslimer till att innefatta forskning, interreligiösa relationer och försoningsarbete. Sedan 2004 ligger institutet nära Indiens polishögskola i stadsdelen Shivarampally. Här hålls kurser och konferenser, och institutet tar emot studenter på grundnivå och masternivå, doktorander och postdoc-forskare. Lunds Missionssällskap har beviljat resebidrag till svenska besök på institutet de senaste åren, och hösten 2025 gjorde sällskapet en större donation till en fond för att säkra institutets verksamhet framöver. Centrum för teologi och religionsvetenskap tog emot tre doktorander från institutet under höstterminen, och våren 2026 utlystes tre stipendier för svenskar som vill läsa diplomkursen ”Interfaith Diapraxis: Transforming Perspectives”.