Det stora ”vi”

Text Biskop Thomas
Översättning Anna Braw
Bild Anna Braw
Biskop Thomas. Foto: Anna Braw

När skönhet och enkelhet möts, när en människas behov möter andra människors behov, när information blir kunskap, när kunskap mognar till en vision som förvandlar handling till verklighet.

När vi inte längre låter andras socioekonomiska ställning göra oss blinda för att de är personer, när vi inser att det inte finns några utlänningar utan att vi alla är människor och att vi alla hör ihop, när vi böjer knä för att lyfta upp andra.

Då får vi visionen om Anafora att bli verklighet: en hand som sträcks ner för att lyfta upp varje människa, hela personen.

Tillsammans kan vi arbeta för att ge var och en utrymme och resurser för utveckling och steg framåt. Vi kan hjälpa varandra att växa. Vi kan se livet ur ett nytt perspektiv.

Visionen om Anafora hör ihop med ordets betydelse på grekiska: att erbjuda, att bli upplyft, att bli upphöjd. Ordet används i liturgin med samma innebörd. På Anafora omsätter vi det ordet i handling i en livsstil som skapar en liturgi efter liturgin. Vi gläds åt försoningens och enhetens gåva, en fredens väg som kan bryta ner de murar som har byggts mellan rika och fattiga, män och kvinnor, öst och väst, och som kan ena mänskligheten utan murar som skiljer oss åt.

Då ser vi att det inte finns några utlänningar eller främlingar, för vad är det som gör en människa till en utlänning för en annan människa? Vi måste se mänsklighetens enhet.

Det finns en skönhet i ett medvetet valt liv i gemenskap, ett kommunitetsliv, där människor i olika åldrar, med olika bakgrunder och intressen och av olika nationaliteter arbetar tillsammans som en familj. Vi lär av varandra, stöttar varandra och gör varandra sällskap på livets väg. Då ser vi det mänskliga i varandra.

Att se vad det stora ”vi” betyder – det är lätt att se mig, dig, oss, men det är mycket sällan vi förstår att poängen och innebörden i det stora ”vi” är att uppenbara livets skönhet. Det ”stora vi” innefattar Gud i oss, kosmos, naturen, djuren, växterna och vårt ansvar för miljön som vi borde respektera, ära och älska. Som människor är vi kallade att bära naturen i våra hjärtan, att arbeta för dess utveckling med våra intellekt, att vårda den med hela vår varelse och att respektera den med vår livsstil.

Föreställ dig att du vandrar ensam i en mörk tunnel i nattens kyla. Vad skulle du behöva mest?

Själv skulle jag vilja att det fanns någon som höll min hand, någon som gick med mig. Och om det råkade vara så att den som gick med mig erbjöd mig en ficklampa eller en filt och verkade vara glad att göra det, då skulle jag känna att jag blev upplyft och att min vandring fylldes med glädje.

I livet möter vi människor som har fått färre chanser att utbilda sig än vi själva. Vi får glädjen att vandra tillsammans. Här på Anafora är vi redo att vandra tillsammans med dem genom utbildningsprocessen från bristande läs- och skrivkunnighet till universitetsnivå. Vi är redo att främja lärande genom livserfarenheter, aktiviteter och rollspel. Vi är redo att berika varandra, att utbyta kunskaper och att ge varandra möjligheter att verkligen växa.

Genom våra utbildningsprogram som är utformade för studerande på alla nivåer vill vi lyfta vår kommunitets medlemmar så att de kan nå sin fulla potential.

Som människor har vi ansvaret för att runt oss skapa en atmosfär där det blir möjligt för andra att växa både andligt och som personer. Där vi reflekterar och återkopplar till oss själva i en anda av jämlikhet, acceptans och respekt försöker vi förstå varandra utan förutfattade meningar eller snabba omdömen. Genom den erfarenheten inser vi steg för steg att andlighetens fulländade uttrycksform är att vara människa, Guds avbild, och att se skönheten i andra människor genom Jesu ögon.

___

Biskop Thomas är biskop i Quosia stift i den koptiska kyrkan i Egypten. I slutet av 1990-talet tog han initiativet till grundandet av Anafora i öknen mellan Kairo och Alexandria (geografiskt sett utanför hans stift), och han är fortfarande en av ledarna för verksamheten och kommuniteten där. Han har rest mycket i flera världsdelar och bland annat besökt Sverige och församlingar i Svenska kyrkan vid många tillfällen.

Du använder en föråldrad webbläsare. Alla funktioner fungerar inte i din webbläsare. Var vänlig uppgradera din webbläsare för att förbättra din upplevelse och öka din säkerhet.