Hopp och motstånd

Vad är vänskap? Jonas Jonson ger ett svar i sin krönika i detta nummer: ”Vänskap är något annat och mer än att bygga, undervisa, predika, vårda och bedriva bistånd. Den är en relation, en gåva som ingen kan ge utan att själv ta emot.”

Vänskap uppstår ofta när vi minst anar det, i sammanhang där vi kanske känner oss ovana, till och med främmande, i ”oförställda möten mellan levande, sårbara människor”.

Det är det oväntade gränsöverskridande draget som är vänskapens superkraft, och i polariserade tider bereder vänskapsrelationer hopp och motstånd. I en politisk dramaturgi som endast medger två motsatta positioner – för eller emot – är vänskaper destabiliserande. De som har vitt skilda åsikter finner varandra som människor och vänner.
Till vänskapens karaktär hör också uthålligheten. Detta blir tydligt i reportaget om glasänglarna från Dar Annadwa-centret i Betlehem. Trots pandemi och krig finner de sin väg ut i världen och till Sverige.

 ”Ett språkligt mirakel inleder den kristna missionshistorien”, skriver Johanna Larsson i sin debutdiktsvit Bokstavstro, som i detta nummer recenseras av Maria Küchen. Johanna Larsson startar i pingsten, där språken ”rämnar / och det står mig fritt att tilltala dig”. Plötsligt kunde människor kommunicera gränslöst, både med Gud och med varandra. Men sedan hände något. ”Vi behövde börja översätta. Och översättningar innebär tolkningsluckor och missförstånd.”
Vänskaper är dessa missförstånds och konflikters viktiga bryggor. Därför är det hoppfullt att läsa om hur unga stipendiater i projektet ”Ung i den världsvida kyrkan” varje år sänds ut till olika delar av världen för att bygga nya broar, för att lära sig om andra människor och för att därmed också få syn på sig själva.

Johanna Gustafsson Lundberg

docent i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Lunds universitet och ledamot i Lunds Missionssällskaps styrelse