”Vi tänder ljusen”

Det var inte riktigt jul året runt i Betlehem förr, men nästan. Stora delar av den kristna befolkningen på Västbanken har levt på turistnäringen och sådant som är kopplat till den, som mat och saker som besökarna vill köpa med sig hem. Julkrubbor i olivträ har funnits länge och i många storlekar och utföranden.

När fönsterrutor i Betlehem krossades i israeliska attacker 2002 uppstod ett nytt slags konsthantverk på Dar Annadwa-centret:

– Det var då Mitri Raheb kom med idén att skapa något vackert av det som människan skadar och förstör, berättar Inger Jonasson.

Hon har varit utsänd av Svenska kyrkan för att arbeta på Västbanken, och Mitri Raheb var hennes chef och arbetskamrat – han är präst i den lutherska kyrkan där, och det är han som har grundat centret, som har haft många svenska besökare.

Sedan den 7 oktober 2023 har nästan alla gruppresor från församlingar och kyrkor till Det heliga landet upphört. Nu säljs glasänglarna i stort sett enbart på postorder.

”Det finns stöd och skydd”

Den lutherska kyrkan i Det heliga landet och i Jordanien är en av Svenska kyrkans systerkyrkor. Omar Haramy leder en av de andra kristna rörelser som Act Svenska kyrkan samarbetar med, den ekumeniska fredsorganisationen Sabeel.

– Vi är en palestinsk organisation som arbetar med befrielseteologi, berättar han. Det är stora internationella intressen som påverkar oss, och vi lever alltid med spänningar. Men vi är naiva och ärliga, det är något vackert, och detta är vårt hem och vårt arv och vårt sammanhang.

Han talar om det som händer nu men också om de kristna kyrkornas förutsättningar:

– Vi lever som på en arkeologisk soptipp. Det finns massor av ruiner efter imperier här. Och så finns vi, vi som bor här, vi som går i kyrkorna. Men vi har aldrig varit helt ensamma, vi känner att det finns stöd och skydd. Och Anden är med oss – människor vittnar alltid om det. Vi är närvarande, vi talar med varandra, vi tänder ljusen.

Julängel blev dopängel

Inga-Lill Rubenson och hennes familj har också arbetat i Det heliga landet, och när hon kom hem började hon importera hantverk därifrån.

– Först var det Lunds domkyrkoförsamling som tog hem änglar att sälja på julbasaren, berättar hon. För sju år sedan fick jag den första beställningen från en församling där de skulle använda änglarna som dopgåva.

Sedan dess har många barn som döps i Svenska kyrkan fått en glasängel i present. Det vanligaste är att ängeln hängs upp i kyrkan i samband med dopet, till exempel i ett ”dopträd”, och vid en dopfest lite senare får familjerna komma och hämta sina barns änglar för att hänga upp dem hemma. Många församlingsmedarbetare har skickat bilder till Inga-Lill Rubenson för att visa hur de gör.

– Det finns några olika modeller, säger hon, en del av planglas och en del av glas från flaskor, rakt framifrån och i profil, och i olika färger, både färgat och målat glas.

”Människorna måste mötas”

Tidigare, förklarar Omar Haramy, har de kristna i Det heliga landet haft mycket kontakt med kristna i Europa och USA men inte med dem som finns i den egna regionen.

– Ekumeniken har mest pågått på kyrkoledarnivå, säger han. Men människorna måste ju också mötas. Vi vill fortsätta att leva i Mellanöstern, men vi måste laga bordet och sängen för att kunna göra det.

Nu arbetar Sabeel tillsammans med Svenska kyrkan för att bygga och upprätthålla ett nätverk i hela Mellanösternregionen.

– Det finns olika problem i de olika länderna här, men vi har också en hel del gemensamt. Många utmaningar är desamma för alla kristna i Mellanöstern. Nu måste vi arbeta med tillit och våga lära känna varandra. Vi är oss själva, och vi är en levande gemenskap, så vi måste fråga varandra om saker, berätta saker, vara ärliga – ungefär som i en familj. Man måste ju ta riskerna, man måste prova!

”Like fika people”

– Vi har lidit, vi blöder, vi har problem, men vi finns kvar, säger Omar Haramy.

Han berättar att arbetet i det kristna nätverket innebär ständiga diskussioner och beskriver relationerna som ”inte perfekta, men äkta”.

– Tron är inte någon ideologi, säger han. Det finns frestelser, som den att följa ett imperium, och det är lätt att förlora hoppet om sig själv och kyrkan. En del säger att det ”bara” är gamla i våra kyrkor, eller ”bara” kvinnor. Men kyrkan och dess mångfald har funnits i 2 000 år, Jesus är vår förebild, och nu sitter vi tillsammans och talar med varandra och är beredda att göra bort oss. Vi har miljoner problem, men vi har också en relation med Gud!

Han skrattar lite när han försöker förklara vad en levande gemenskap är – ”vi dricker kaffe, we are like fika people” – och berättar om möten på Zoom och om att samtala mitt i den situation som råder, ”ingen kan riktigt koppla av”, ”man måste få vara lite slarvig ibland, göra misstag”.

– Men kyrkan är inte underhållning, säger han sedan. Den ska hjälpa oss att ta reda på vad Gud vill att vi ska göra.

Rivna hus

Inger Jonasson håller kontakten med Dar al-Kalima, universitetet som har tagit över verksamheten vid Dar Annadwa. Sedan 2014 har universitetet en svensk vänförening där hon är ordförande, och den arbetar bland annat med stipendier för unga palestinska konststuderande.

Den 29 september deltog hon i en bönevaka på Mariatorget i Stockholm.

– Vi bad för familjen Kisiya, berättar hon. Deras hus och deras restaurang låg på Makhrour-kullen väster om Betlehem. Till den kullen tog jag alla mina studenter för att måla. I Betlehem är den nästan det enda grönområdet som finns kvar för palestinier att njuta av. Där växer orkidéer, cyklamen och anemoner, och familjerna som äger kullen har odlat grödor och planterat träd i generationer: mandel, fikon, citrusfrukter och oliver. Nu har familjen Kisiyas hem och deras restaurang rivits av israeliska bosättare.

Allt material används

Glasänglarna började som ett kvinnoprojekt med utbildning och möjlighet till arbete. Nu finns mindre och större ateljéer på flera platser i Betlehemsområdet, och eftersom änglarna inte är så skrymmande fungerar det bra att exportera dem till andra länder. Arbetet utförs av kvinnor och försörjer många familjer. Skärvorna från fönstren har ersatts av kasserade glasflaskor och inköpt planglas.

– Men materialet har blivit dyrare de senaste åren, säger Inga-Lill Rubenson. Nu när det nästan inte kommer några turister alls blir det nästan inga flaskor att återanvända heller. Det som är bra med glas är att man kan använda det hur många gånger som helst. Jag har sett hur varenda liten smula på arbetsborden borstas upp för att inget ska gå till spillo.

”Hur kan vi bli fredsbyggare?”

Omar Haramy säger att Sabeel skulle behöva ha en svensk vid sin sida hela tiden, både fysiskt och på andra sätt.

– Inget är så starkt som att komma och se, säger han. Vi i Sabeel tror mycket på det. Den heliga Anden ger oss så mycket material, så många olika berättelser. Vi vill bjuda in kristna berättare för att bygga en medvetenhet, men vi måste nog knuffa lite på er, ni är så privilegierade. Vi lever i en trasig värld, och vi måste vara en surdeg i den världen.

Så nyanserar han ”vi”:

– Det finns de som lämnar landet, de som backar, de som tar vara på situationen, en del som gör motstånd på olika sätt. De som gör fredligt motstånd, det är dem jag arbetar med. Man kan ju byta grupp ibland. Maria och Josef flydde. Men om Jesus står vid dörren kan vi ju gå in tillsammans med honom, sitta där med honom och gå ut tillsammans med honom. Vi får fråga: Är vi i linje med Jesus? Hur kan vi bli fredsbyggare?

___

Den lutherska kyrkan i Det heliga landet
Evangelical Lutheran Church in Jordan and the Holy Land har drygt 3 000 medlemmar i Jordanien, på Västbanken och i Jerusalem. Den leddes länge av biskop Munib Younan som också var president i Lutherska världsförbundet under en period, och nu är Ibrahim Azar biskop. En av prästerna är hans dotter Sally Azar, som prästvigdes 2022.  Svenska kyrkan och ELCJHL är medlemmar i Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet men har också ett eget nära samarbete.

Sabeel
Sabeel kallar sig ”en ekumenisk gräsrotsrörelse för befrielseteologi” och driver ett teologiskt center i Jerusalem. Omar Haramy ingår i Svenska kyrkans internationella referensgrupp och har bland annat medverkat på Göra skillnad-dagarna i Uppsala (2022). I Sverige finns föreningen Sabeels vänner som stöttar det ekumeniska arbetet för fred, rättvisa och försoning i Palestina och Israel.

Dar al-Kalimas vänförening
Den svenska vänföreningen för universitetet Dar al-Kalima har funnits i tio år och arbetar för att stötta universitetets studenter. För mer information, skriv till Inger Jonasson på adressen i.jonasson46@gmail.com.