Namnen på fredsväggen

Victor Månsson, du reste till Nordirland med en grupp ungdomar från Svenska Kyrkans Unga i Västerås stift i slutet av förra sommaren – hur kom det sig?
Vår resa var en del av det långa samarbetet mellan Stiftsgården Rättvik och Corrymeela. Corrymeela är en kommunitet som har arbetat för internationell vänskap, fred och försoning sedan 1960-talet. Genom att se hur ungdomar i Nordirland hanterar konflikter mellan trossamfund ville vi lära oss mer om hur vi här i Sverige kan bemöta våra olikheter. Vi var sju från Sverige, fem ungdomar och två ledare, och vi mötte fem ungdomar där och bodde tillsammans med dem på Knocklayd. Det är ett retreatcenter nära kommuniteten.

Vi ser ju sällan Nordirland i våra nyheter – hur är det med konflikten där nu?
Människor där påverkas fortfarande av den, och vi ville ge våra ungdomar en inblick i hur konflikten uppstod en gång, varför den lever kvar och hur den hanteras i dag.

Hur gjorde ni det?
Vi var i Derry och hälsade på hos The Apprentice Boys of Derry Association, och en av ledarna där, Stuart Moore, guidade oss i deras lokaler och på The Siege Museum. ABDA bildades ”för att bevara den anda av mod och frihet som Londonderrys försvarare visade under belägringen 1688–1689”. Det är enprotestantisk grupp som arbetar med historia och kultur. I Derry mötte vi också Jon McCourt som är katolik och som var med i medborgarrättsrörelsen på 1960–1970-talen. Han var med om Bloody Sunday. Tillsammans med honom besökte vi Museum of Free Derry. Där såg vi kläder som människor som hade dödats i oroligheterna hade burit, och vi hörde berättelser om människor som förlorade sina liv.

Var ni något i Belfast också?
Ja, och där såg vi fredsmurar och skrev våra namn på en fredsvägg. Staden är fortfarande uppdelad, med bland annat dubbla system för skolor och idrottsanläggningar, men vi fick se hoppingivande initiativ, som ungdomsgårdar där barn med olika bakgrunder kan mötas. I Belfasts stadshus mötte vi en av de lokala politikerna, JJ Magee som är invald för katolska Sinn Fein. Sinn Fein är det största partiet, både i Belfast lokalt och i det regionala parlamentet Stormont.

Vad har ungdomarna sagt om det ni upplevde?
När vi hade varit i Derry sa en: ”Det som gjorde störst intryck på mig var hur levande historien var och hur både katoliker och protestanter gjorde det till en del av sin identitet.” Och i Belfast sa en av de andra: ”Efter att ha hört så mörka historier var det extra fint att se hur ungdomsgårdar försöker skapa trygga platser där alla kan umgås.”

Och förutom de historiska och sociala besöken fick vi uppleva Nordirlands fantastiska natur! Vi vandrade vid Giant’s Causeway, gick över Carrick-a-Rede Rope Bridge och njöt av kustlandskapet. Kvällarna fylldes av samtal och musik. Sista kvällen hade vi en fest med irländsk dans och lokala musiker – det är också en upplevelse som deltagarna bär med sig.

Och nu?
En deltagare skrev: ”Jag insåg under resan att konflikten i Nordirland inte handlar om religion utan om att människor har svårt att släppa taget om det förflutna.” Vi såg också hur viktigt det är med mötesplatser för unga, och att se hur ungdomsgårdar och organisationer arbetar för fred gav oss inspiration till vårt eget arbete i Sverige. Resan har stärkt vänskapsbanden mellan Corrymeela och Rättviks stiftsgård och gett oss nya idéer till samarbeten, som Globala trettonhelgen och Youth Camp på Stiftsgården Rättvik.