Filippinerna: Risplantering och sophämtning
Fyra unga svenskar i filippinska landsbygdsförsamlingar
Att dela ut stipendier för resor och projekt som genomförs här hemma eller utomlands hör till Lunds Missionssällskaps mest synliga verksamheter. Act Svenska kyrkans internationella utbytesprogram Ung i den världsvida kyrkan startades på nytt förra året, och under det första året är Karagwe stift och Bukoba stift i Evangelical Lutheran Church in Tanzania och Iglesia Filipina Independiente med i samarbetet.
Jewel Tumaliuan, ansvarig för Ung i den världsvida kyrkan i Iglesia Filipina Independiente. Bild: Magnus Aronson
Jewel Tumaliuan, nu har ni i Iglesia Filipina Independiente haft fyra unga svenskar hos er under hösten – vilken är din roll i utbytet?
Jag arbetar på IFI:s nationella kansli och är programsamordnare för internationella utbyten. Lite grann var jag med redan 2019 när vi hade en grupp från Sverige här, men förra året flyttade jag till Manilla för att ta ansvaret för utbytena. Just nu har vi ett sådant här större utbyte bara med Sverige, men vi hoppas kunna utöka arbetet.
Hur har ni utformat programmet för de svenska stipendiaterna?
När de kom hade vi en vecka med utbildning om IFI, den filippinska kulturen och praktiska frågor. Sedan skickade vi dem två och två till värdförsamlingar där de var i en månad. De kom tillbaka hit till Manilla, och vi talade om vad de hade upplevt och lärt sig, utvärderade programmet och justerade det. Sedan bytte de plats med varandra. Efter ytterligare en månad var det dags för oss att träffas igen.
Vad har stipendiaterna fått uppleva?
Det är landsbygdsförsamlingar som har tagit emot dem, men de är mycket olika. I Pampanga är nästan alla fiskare, och det området har också en egen kultur. På andra ställen där de har varit lever de flesta på jordbruk.
Vi planerade fyra arbetsområden som de skulle få prova: samhällstjänst, utveckling och utbildning, kultur och religion, och så resor och lek och vila. Vi ville också se till att de skulle få kontakt med urfolk så att de kan vittna om urfolkens liv i IFI.
Sofia är mycket engagerad i hälsofrågor, och hon har föreläst för prästerna i Pampanga – det var fantastiskt, de blev så fascinerade. Julia har föreläst för unga om sexuellt utnyttjande av barn på internet. De har varit ministranter och försångare i gudstjänster i församlingskyrkorna, för det är sådant som vår kyrkas unga gör. Fredrik och Nadja hjälpte till som sophämtare i ett område där de var – det var något som fick många att haja till – och var med och planterade ris. Och så har de lekt med barnen och spelat basket med ungdomarna.
Vad har du själv för intryck från de här månaderna?
När jag kom till Sverige förra året tyckte jag att allt var så lugnt och stilla. Det gör att jag förstår ert sammanhang lite bättre, tror jag.
Det som slår mig nu är att stipendiaterna fäster sig så mycket vid människor och platser. De har sagt att de vill stanna längre och att de vill komma tillbaka. Och deras handledare och barnen grät när de skulle åka.
Fotnot:
De fyra stipendiater som var gäster hos IFI var Fredrik Häll (Västerås stift), Nadja Ericson (Växjö stift), Sofia Wallengren (Skara stift) och Julia Domberg (Västerås stift).
När detta nummer kommer ut har fyra unga IFI-medlemmar från olika filippinska regioner kommit till Sverige.
De svenska stipendiaterna berättade regelbundet under hösten om sina upplevelser på en blogg på Act Svenska kyrkans webbplats, och Nadja Ericson har också skrivit en gästkrönika på Uppdrag Missions webbplats.
