En gemensam historia

Monica Melanchton föreläser vid det missionshistoriska symposiet. Bild: Anna Braw

Den 14–15 oktober 2024 genomfördes det missionshistoriska symposiet ”South based perspectives on Church of Sweden Mission – Post-colonial church relations with mission history as a backdrop” (ungefär ”Sydbaserade perspektiv på Svenska Kyrkans Mission – Postkoloniala kyrkorelationer med missionshistoria som fond”, red:s anm), i Humanistiska teatern vid Engelska parken i Uppsala. Symposiet var ett samarrangemang mellan Svenska kyrkans enhet för forskning och analys och den teologiska fakulteten vid Uppsala universitet.

Planeringsgruppen bestod av Kajsa Ahlstrand som är professor vid Uppsala universitet, Anders Göranzon som är docent och generalsekreterare för Svenska Bibelsällskapet. Josephine Ganebo Skantz som är doktorand vid Marie Cederschiöld högskola och utredare vid Svenska kyrkans enhet för forskning och analys, och mig, Kristina Helgesson Kjellin som är docent och arbetar på Svenska kyrkans enhet för forskning och analys.

Vårt syfte med symposiet var att kritiskt belysa erfarenheter av Svenska Kyrkans Missions verksamheter i olika länder. Vi ville också diskutera nutida och framtida postkoloniala kyrkorelationer och reflektera över dem utifrån den gemensamma missionshistorien och med en konstruktiv ansats.

Fyra föreläsare

Vi hade bjudit in fyra forskare från det globala syd.

Herbert Moyo, teologie professor från Zimbabwe och Sydafrika talade över ämnet ”Church of Sweden Mission in Southern Africa: The Past, Present and Future” (”Svenska Kyrkans Mission i Sydafrika – historia, nutid och framtid”). Erik Berggren, som är teologie doktor och biskopsadjunkt i Uppsala stift och som tidigare har tjänstgjort som missionär i Sydafrika, gav respons på detta.

Monica Melanchthon, teologie doktor från Indien, verksam i Australien, hade valt rubriken ”Moving Forward: Church Relations in the Post Colony (India)” (”Framåtrörelse – kyrkorelationer i det postkoloniala Indien”), och Anita Yadala Suneson, teologie doktor och teologisk sekreterare vid kyrkokansliet, gav henne respons.

Kenneth Mtata, teologie doktor från Zimbabwe, verksam vid Kyrkornas världsråd, talade om ”Transforming Encounters: Swedish Missionary Presence in Zimbabwe” (”Förvandlande möten – svensk missionsnärvaro i Zimbabwe”), och Sven-Erik Fjellström, präst och tidigare missionär i Zimbabwe, gav honom respons.

Elieshi Mungure, teologie doktor från Tanzania, hade valt rubriken ”Mission and Partnership in Post-Colonial Africa: A Call for Mutuality and Accountability” (”Mission och partnerskap i det postkoloniala Afrika – en uppmaning till ömsesidighet och ansvarstagande”), och Sofia Strinnholm, stiftsadjunkt i Luleå och Härnösands stift och rådgivare i samiska frågor, gav henne respons.

Riksdagsbesök

Symposiet följde direkt på konferensen ”Göra skillnad”, som Act Svenska kyrkan bjöd in till för att uppmärksamma grundandet av Svenska Kyrkans Mission (SKM) för 150 år sedan. De inbjudna föreläsarna deltog också i den helgen, och det gjorde att diskussionerna och seminarierna där följde med in i diskussionerna vid symposiet. Det blev en fruktbar koppling mellan kyrka och akademi.

Övriga programpunkter under de dagar när gästerna var i Uppsala var bland annat afternoon tea hos ärkebiskopen, forskningsseminarier vid Uppsala universitet, möten på Kyrkokansliet för att diskutera pågående samarbeten mellan Act Svenska kyrkan och kyrkorna i respektive länder, samt ett seminarium i Riksdagen om det bistånd som går via kyrkornas nätverk och genom religiösa aktörer.

”Varma kroppar”

80–90 personer deltog i vårt seminarium, en blandning av akademiker och kyrkligt engagerade, många med mångårig erfarenhet av Svenska Kyrkans Mission och det internationella arbetet.

Föreläsningarna belyste på olika sätt den komplexitet som finns i missionshistorien, och de gjorde det utifrån det specifika i varje kontext. Herbert Moyo konstaterade att Svenska kyrkans mission genom sin verksamhet grundade flera ”små Sverige” i Zimbabwe – små öar av ”Sverige” där man kunde få undervisning och sjukvård och där man kunde omvända sig till kristendomen. Han betonade också att kyrkan i Zimbabwe idag saknar relationer till ”warm bodies” från Sverige. Att bygga relationer genom att enbart skicka pengar är inte tillräckligt, betonade han.

Monica Melanchthon beskrev den roll som Svenska Kyrkans Mission spelade i Indien, där inte minst daliters liv många gånger förändrades på ett positivt sätt. Men, underströk hon, det går inte att bortse från den maktutövning som missionen innebar. Kastsystemet fortsätter att utgöra ett stort problem för Indiens kyrkor, och det innebär fortfarande att det finns stora maktasymmetrier och orättvisor mellan människor och mellan grupper. Hur kan Svenska kyrkan och andra västerländska kyrkor relatera till den verkligheten? Och vad skulle dekolonisering innebära i den kontexten?

Formade familjens liv

Kenneth Mtata inledde med att ge några glimtar från sin uppväxt vid Masase missionsstation i Zimbabwe och sa att det för honom är väldigt personligt att prata om missionens roll eftersom den formade hans och hans familjs liv. Han betonade vikten av att se på missionen som den komplexa verksamhet den var: dels innebar den många missuppfattningar om den lokala kulturen och negativ utövning av makt, dels bidrog den med mycket gott i form av exempelvis skola och sjukvård.

Elieshi Mungure gav uttryck för en längtan efter öppna och ärliga samtal mellan västerländska kyrkor eller givare och den lokala kyrkan i Tanzania. I stället för att kyrkorna i nord eller väst definierar behoven och bestämmer vilka projekt de vill stödja önskade hon, sa hon, att de skulle sätta sig ner och lyssna till vad den lokala kyrkans företrädare säger och att det snarare ska få vara dessa som definierar behoven.

Önskan om ärliga möten

En gemensam nämnare i föredragen var önskan om ömsesidiga och ärliga möten där deltagarna möts i ögonhöjd och lyssnar till varandras tankar och perspektiv, och där ingen sida är ute efter att övertyga den andre.

Föreläsningarna följdes av många engagerade kommentarer och frågor från deltagarna. Diskussionerna kom framför allt att handla om hur kyrkan kan förvalta de relationer som missionen under så många år har bidragit till, samt vad ett partnerskap egentligen innebär och hur det bör se ut i dagens internationella kyrkliga arbete. Det blev viktiga samtal om maktstrukturer som lever vidare i de ekumeniska relationerna och i det kyrkliga biståndsarbetet och om historien och om missionens bidrag både på gott och ont.

Fotnot: Summeringar på svenska av föreläsningarna publicerades i Svensk kyrkotidning, nummer 11 och 12 2024. Föreläsningarna spelades också in och finns att ta del av på Svenska kyrkans webbplats – sök på konferensens namn eller på respektive föreläsares namn.