Översättarmissionär med flera språk

Text Anna Braw
Bild Wikimedia Commons
Henry Martyn. Bild: Wikimedia Commons

The Henry Martyn Institute i Hyderabad i Indien är uppkallat efter missionären och bibelöversättaren Henry Martyn, född i Truro i Cornwall 1781 och avliden i Tokat i nuvarande Turkiet 1812, när han var på väg hem till England för att vila upp sig och återfå sin hälsa. Då hade han varit missionär i sex år.

Han studerade i Cambridge och hade tänkt bli jurist, men 1802 hörde han ett föredrag om mission i Indien och särskilt om William Careys arbete det. Det var Charles Simeon som talade, och efter det bytte Henry Martyn riktning. Han bestämde sig för att bli missionär och blev till att börja med präst i Lolworth där han kunde arbeta tillsammans med Charles Simeon.

Planen att resa ut på uppdrag av Church Missionary Society gick om intet när arvet efter hans far försvann – han skulle nämligen försörja både sig själv och sin syster – och istället blev han kaplan på British East India Company och gav sig av i juli 1805. Detta innebar att han på vägen hamnade mitt i striderna om Kapkolonin som blev brittisk (igen) i januari 1806. Han blev mycket påverkad av det han såg och av sina möten med döende soldater, och efter detta var han emot den kolonialiseringen men hoppades att brittiska missionärer skulle kunna bidra med evangelium i andra länder.

Den första tiden i Indien bestod av en rad kortare vistelser: först i Aldeen nära Serampur, sedan i Dinapur och ett par år senare i Cawnpore. I Dinapur arbetade han med att se över sin översättning av Nya testamentet till hindustani, och han fortsatte att studera lingvistik och översatte i Cawnpore Nya testamentet till urdu. Senare fortsatte han med att översätta The Book of Common Prayer till urdu och Nya testamentet till persiska.

När hans hälsa sviktade och han blev rekommenderad havsluft bad han att få resa till Persien för att arbeta mer med sin persiska bibelöversättning. I Shiraz träffade han ”sufier, muslimer, och judiska muslimer, till och med armenier, alla ivriga att få prova sin argumentationskonst tillsammans med den förste engelske präst som hade kommit på besök”, står det i artikeln om honom i Encyclopedia Britannica. Han reste vidare till Tabriz för att om möjligt överlämna sin bibelöversättning till shahen där. Det blev den brittiske ambassadören som fick göra det, men shahen skickade ett tackbrev där han berömde Henry Martins översättararbete.

Vid det laget var Henry Martyn sjuk i feber och insåg att han behövde klimatombyte. Han ville resa hem till England via Turkiet, och hans plan var också att hitta nya arbetskamrater till missionen i Indien. Resan blev påfrestande, och när han kom till Tokat orkade han inte fortsätta, trots att en epidemi härjade där. I oktober 1812 dog han, och en armenisk präst begravde honom. Något av det sista han sa ska ha varit: ”Låt mig brinna ut för Gud.”

I Storbritannien blev han något av en missionshjälte, och han beskrevs som en modig, osjälvisk och mycket from person och fick en helgondag (19 oktober) som firas i delar av den anglikanska kyrkan. I Cambridge öppnades The Henry Martyn Library 1898. 1992 blev det The Henry Martyn Centre, och Canon Graham Kings utsågs till den förste Henry Martyn Lecturer in Missiology vid The Cambridge Theological Federation. Sedan 2014 heter detta center The Cambridge Centre for Christianity Worldwide.

___

Denna artikel är en del av en stipendierapport där Henrik Frykberg berättar om ett besök på The Henry Martyn Institute i Hyderabad i Indien. Läs den här!

Du använder en föråldrad webbläsare. Alla funktioner fungerar inte i din webbläsare. Var vänlig uppgradera din webbläsare för att förbättra din upplevelse och öka din säkerhet.