Tagalog på kvällarna

Mary Ann Decano Daguplo, Emma Jansson och Carol B. Turdil. Bild: Anna Braw
Mary Ann Decano Daguplo och Carol B. Turdil bläddrar i ett exemplar av Uppdrag Mission tills de hittar Caroline Kyhlbäcks intervju med den filippinska prästen Gina Perez. De skrattar igenkännande – hennes gest med den höjda armen är inte bara ett sätt att visa tatueringen med ordet ”kvinnokamp” utan också en gest som används mycket i deras kyrkas arbete, förklarar de.

– Vår kyrka arbetar mycket för social rättvisa, säger Carol Turdil. Vi höjer armen för att vi kämpar.

När den här intervjun görs har de just installerat sig i S:t Matteus kyrka i Malmö för att delta i pastoratets församlingsliv i fem veckor. De utgör tillsammans en tredjedel av den filippinska grupp som har kommit till Sverige som en del av Ung i den världsvida kyrkan-programmet, Act Svenska kyrkans, stiftens och Svenska Kyrkans Ungas utbyte för unga vuxna. Samtidigt med dem finns åtta deltagare från Bukoba stift och Karagwe stift här. I höstas var 14 svenskar gäster i deras respektive kyrkor.

– Jag var med och utvärderade svenskarnas tid hos oss tillsammans med Rev Gina, berättar Carol Turdil.

Avslag på visumansökan

Iglesia Filipina Independiente, som oftast kallas IFI, är en kyrka med rötter i dels den katolska kyrkan, dels Filippinernas kamp för frihet och demokrati. Dess vänskap med Svenska kyrkan är formaliserad i ett så kallat konkordat och har odlats länge genom missionärer från Svenska Kyrkans Mission, mission i retur, besök och utbyten.

Ändå blev det avslag när fyra unga IFI-medlemmar ansökte om visum för att kunna delta i Ung i den världsvida kyrkan våren 2025.

– Vi skulle ha kommit förra året, båda två, säger Mary Ann Decano Daguplo, men nu är vi här istället.

Avslaget var oväntat – både hon och Carol är anställda i IFI, den ena i en av kyrkans förskolor, den andra på kyrkans programkontor i Manila, och de har varit engagerade ideellt i sina församlingar långt innan de började yrkesarbeta. Men de bestämde sig för att försöka igen, och den här gången gick det. Efter en kort introduktion i Uppsala har de flyttat in i Lilla kommuniteten vid S:t Matteus kyrka och fått ett program för församlingsbesök runtom i Malmö.

– Vi ska till Lomma också – där ska vi vara med i en gudstjänst och laga mat, säger Carol Turdil.

– Och så ska vi spela in en podcast med Marcel, säger Mary Ann Decano Daguplo.

Marcel Salinder arbetar med kommunikation i pastoratet och var med på Filippinerna när Svenska kyrkan Malmö skrev sitt vänskapsavtal med IFI tidigare i våras.

Ungdomsledare

Carol Turdil och Mary Ann Decano Daguplo kände inte varandra innan de ansökte om att få vara med i utbytet.

– Men jag tror att vi har mötts på någon internationell ungdomssamling, säger Carol Turdil.

– Och så har vi lärt känna varandra inför resan, säger Mary Ann Decano Daguplo. Och vi är ju ungdomsledare båda två!

Nu delar de rum. Hela dagarna talar de engelska med alla de möter, men på kvällarna tar de tillfället i akt och talar tagalog.

– Fast vi kommer från olika delar av Filippinerna, säger Carol Turdil, så vi har inte samma dialekt.

De berättar att ungdomsledarna i IFI har en egen organisation med förtroendevalda på nationell nivå, regionnivå, stiftsnivå (stiften är små och många) och församlingsnivå (en församling kan ha många mindre enheter utspridda över ett stort område) och en treårsstruktur.

– Vi ungdomsledare har inga fasta tider, säger Mary Ann Decano Daguplo, men vi samlas varje månad för att planera aktiviteterna.

– Det är ofta så att man måste vara på plats även om det inte stod i schemat, säger Carol Turdil.

– Det är ett engagemang, och det kräver hårt arbete, en massa tid, resor, utgifter … vi ger allt vi har, säger Mary Ann Decano Daguplo.

– Ja, men det är kul! säger Carol Turdil.

– Ibland blir man trött, säger Mary Ann Decano Daguplo, men så känner man: WOW!

Båda skrattar.

– Min biskop sa: du måste söka till det här programmet, och du ska komma tillbaka och berätta och inspirera fler unga, säger Carol Turdil. Sedan var han inte så förtjust när jag skulle åka, för programavdelningens skull. Han skojade och sa att min visumansökan hade blivit avslagen igen!

”Vi slåss och kämpar för allt”

Som världens 13:e land vad gäller folkmängd, och med en mycket ung befolkning, har Filippinerna stora utmaningar. En del har med väder och klimat att göra och förvärras av till exempel gruvdrift, men många av dem är ännu mer konkret orsakade av européer och nordamerikaner som har kommit först som kolonisatörer och senare som turister, inte minst så kallade sexturister. Act Svenska kyrkan stöttar verksamheter som syftar till att rädda barn undan människohandel, och några mycket uppmärksammade reportage i svenska medier har visat en del av det internationella samarbete som krävs för att gärningsmännen ska kunna ställas inför rätta. Svenska män är överrepresenterade bland dem, och utredarna talar om att det är uppenbart att barn ofta säljs för att familjen ska få mat för dagen.

– De fattiga blir fattigare, och de rika blir rikare, säger Carol Turdil. Vi slåss och kämpar för allt. Jag vet inte om det är bra.

– Jo, det är bra, säger Mary Ann Decano Daguplo. Vår kyrka kom ur revolutionen. ”För Gud och landet” säger vi ofta. Det är vår tro och vår tjänst. Vi kan inte hålla tyst när människor blir orättvist behandlade.

– Jesus är inte neutral, säger Carol Turdil. Han är alltid hos minoriteterna och de fattiga. Jag är stolt över det. Vi firar gudstjänst och arbetar. Det är vår identitet.

Pappa i kyrkokören

Svenska kyrkan har den senaste tiden fått uppleva en större tillströmning av konfirmander och unga vuxna, och ibland innebär det också att konfirmandernas familjer börjar komma till gudstjänsterna och fortsätter med det.

– Det är ofta så att unga får sina föräldrar att börja gå i kyrkan hos oss också, berättar Carol Turdil.

Hennes mamma har läst till diakon och vigdes förra året.

– Min pappa började i kyrkokören 2017 och engagerade sig mer och mer, säger hon. Han dog förra året, men han var en viktig person i vår församling. Den är ganska ny, och han var snickare, så han byggde mycket. Alla minns honom för det och för hans sätt att sjunga.

– Min mamma var med och städade i kyrkan under min uppväxt, berättar Mary Ann Decano Daguplo. Jag började vara med när jag var nio, och så blev jag sakristan. Senare har jag blivit veniat, så jag leder gudstjänster när vår präst inte kan komma. Min pappa började komma till kyrkan när jag fick venia.

Dubbla gudstjänster

Den mest intensiva perioden för IFI:s veniater är veckan före jul, när det ska firas daglig mässa vid soluppgången.

– Prästerna har många olika utposter och kapell, säger Mary Ann Decano Daguplo, så de kan inte vara överallt.

– Men våra veniater och volontärpräster kan göra mycket, säger Carol Turdil.

– Vi ser allt i kyrkan som olika uppgifter, säger Mary Ann Decano Daguplo, och alla har en tjänst.

– Hos oss finns de lekmän som har lön bara på nationell nivå, säger Carol Turdil. I församlingarna är det prästen som är anställd. Alla andra är ideella.

I Sverige möter de en kyrka där mycket av det dagliga arbetet sköts av anställda och där många av dem som rör sig i lokalerna på vardagarna – till exempel deltagare i körer, babysång och dagledigträffar – inte dyker upp alla söndagar. För att så många som möjligt ska få träffa dem under den dryga månaden i Malmö har Emma Jansson planerat in både många sorters vardagsverksamheter och dubbla söndagsgudstjänster.

– Hon har så många idéer, säger Carol Turdil. Hon vill att vi ska få berätta om IFI i olika sammanhang och träffa många.
___

Ung i den världsvida kyrkan
I utbytesprogrammet Ung i den världsvida kyrkan ingår för närvarande Iglesia Filipina Independiente, Karagwe stift och Bukoba stift i Evangelical Lutheran Church in Tanzania, Svenska Kyrkans Unga och Act Svenska kyrkan. Programmet tvingades ta paus under pandemin och återupptogs hösten 2024 när åtta unga svenskar åkte till Tanzania och fyra till Filippinerna. Våren 2025 kom stipendiaterna från Tanzania och Filippinerna till Sverige. Inför hösten 2025 utökades utbytet med IFI med två platser.

Iglesia Filipina Independiente
Iglesia Filipina Independiente, IFI, grundades 1902 och har sina rötter dels i den katolska kyrkan, dels i den filippinska kampen för frihet och mänskliga rättigheter. Sedan 1995 är Svenska kyrkan, de gammalkatolska kyrkorna i Tyskland, Nederländerna och Schweiz, den anglikanska kyrkan och den episkopala kyrkan officiellt nära vänner med IFI genom ett avtal, ett så kallat konkordat. Det innebär bland annat full gudstjänstgemenskap och många vänskaper och utbyten. Ifi har ungefär sex miljoner medlemmar (5 % av befolkningen) fördelade på 44 stift. Stiften är små, runt 15 församlingar, och de flesta församlingar har en rad kapell och utposter. Ifi är en minoritetskyrka, och på många platser är prästerna missionärer som försöker bygga upp lokala gudstjänstgemenskaper.

Vänskapsavtal mellan Svenska kyrkan Malmö och Iglesia Filipina Independiente
Svenska kyrkan Malmö skrev tidigare i våras ett vänskapsavtal med Kyrkokansliet i Uppsala och Iglesia Filipina Independiente. Det beskriver vänskap genom förbön och digitala kontakter som en grundförutsättning och innehåller också en rad frågor som de tre parterna ska samarbeta om: ungdomars roll i kyrkan, kvinnors roll i kyrkan (detta innefattar prästvigning), teologisk utbildning, kyrkans roll i samhället och skydd och stöd till barn som blir utsatta för övergrepp – det sista bland annat därför att svenska män är överrepresenterade bland förövarna.